måndag 11 juli 2011

Lunnefågeln överger Flatey: "Nästan helt dött här"

Fågellivet på Flatey är inte som förr. Både lunnefågeln och silvertärnan tycks vara på väg att försvinna. Bristen på föda är förklaringen till den svaga återväxten.

Island är alltjämt hem för världens största bestånd av lunnefågel. Men stigande havstemperaturer har lett till att de tobisfiskar som är artens främsta föda har flyttat norrut. Under de senaste åren har få lunnefågelungar överlevt sommaren, och om inte trenden vänder hotas bestånden på södra och västra Island av en kollaps.

Samma öde riskerar även att drabba silvertärnan. Liksom för lunnefågeln är favoritfödan den alltmer sällsynta havstobisen.

I Breiðafjörður finns heller inga tecken på någon återhämtning. Fisken är borta och därmed också fåglarna.

Lunnefågeln och silvertärnan dominerar vanligtvis sommaren på Flatey. Men nu är det nästan helt tyst på ön. Magnús Jónsson säger till Fréttablaðið att ölivet inte längre är sig likt:
"Det är helt otroligt att se det här. Det är nästan helt dött här. ... Man slår upp ögonen på stort när man ser lunnefågel här."
Sommarens stamgäster är inte bara mer sällsynta. Deras beteende har också förändrats av matbristen:
"Det finns så lite mat för truten i havet att den har börjat bete sig precis som vid Tjörnin i söder. Den har börjat leta efter mat på land. Den har till exempel letat i hönsfodret hos mig."
Läget är detsamma för havstruten. Den brukar finnas i stora mängder på Brokey och Stagley i Breiðafjörður. Páll Hjaltalín, som är född och uppvuxen på Brokey, säger till Morgunblaðið att årets kull bara motsvarar en tiondel av det normala antalet. Förklaringen är brist på föda.

Även ejdern, som är den vanligaste andfågeln på Island, minskar i antal vid Breiðafjörður. Årets räkning visar på den sämsta återväxten sedan projektet inleddes 2007. I år hade enligt Skessuhorn varje hona i snitt bara 0,21 ungar. Medelvärdet för de föregående åren var 1,67 ejderungar.

Vid det undersökta området, mellan Vatnsfjörður och Gilsfjörður i norr samt Stykkishólmur och Hellissandur i söder, påträffades 987 ådor och 205 ungar - jämfört med genomsnittliga 882 ådor och 1 338 ungar.

För ejdern är minskningen sannolikt tillfällig och har heller inte matbrist som orsak. I stället är det den för årstiden ovanliga kylan som drabbade Island i maj som står bakom den låga återväxten.

Här kan du läsa mer om lunnefågeln.