fredag 16 september 2011

Ólafur Ragnar Grímssons svåra vägval

Ett sätt att skriva sin egen historia eller en väg att nå fler väljare på högerkanten. Ólafur Ragnar Grímssons ordkrig med regeringen har eskalerat de senaste veckorna. Men frågan är om presidenten förbereder sig för att avgå eller redan har påbörjat valkampanjen.

Redan när Ólafur Ragnar Grímsson 1996 för första gången valdes till Islands president klargjorde han avsikten att i större utsträckning utnyttja de befogenheter som grundlagen ger honom. Vid tre tillfällen har han stoppat lagar klubbade av alltinget - en möjlighet ingen tidigare isländsk statschef använt.

Liksom företrädaren Vigdís Finnbogadóttir gör Ólafur Ragnar Grímsson nu sin fjärde period som president. Efter 1996 års val har han inte haft någon reell utmanare, och 2008 fanns till och med ingen motkandidat och han fick därmed automatiskt fyra nya år.

Strax därefter hamnade Island i en djup ekonomisk kris och presidenten sågs av många islänningar som delansvarig. Genom sitt idoga stöd till isländska investeringar utomlands ansågs han ha främjat de affärer som senare inte bara fällde bankerna utan även tvingade skattebetalarna på knä.

Icesave blev presidentens revansch. Genom att stoppa det andra avtalet mellan Island, Storbritannien och Nederländerna - det första föll på förändringar Island ensidigt fört in i uppgörelsen - blev han för många något av en hjälte. Vid folkomröstning nummer två var motståndet inte lika massivt, men tillräckligt för att Icesave-motståndarna skulle se Ólafur Ragnar Grímsson som en pålitlig allierad i kampen mot orättfärdiga krav.

De senaste veckorna har Ólafur Ragnar Grímsson gjort flera utspel riktade mot regeringen. Han har anklagat den rödgröna koalitionen för att ha vikit ned sig i Icesave-tvisten inför det kompakta trycket från EU. Kritiken har i synnerhet riktat sig mot Steingrímur J. Sigfússon, även om finansministern inte nämnts vid namn.

Konflikten mellan de två har djupa rötter. Ólafur Ragnar Grímsson var ledare för Alþýðubandalagið mellan 1987 och 1995. Under de sex sista åren av ordförandeskapet var Steingrímur J. Sigfússon vice partiledare. Valresultaten landade ständigt runt blygsamma 14 procent och Alþýðubandalagið blev aldrig den förenande kraften för den isländska vänstern, något som gav upphov till flera interna konflikter.

Att inte på allvar utmana en sittande president har närmast blivit kutym. Så lär det inte bli 2012. En kandidat som har många förespråkare är förre justitieministern Ragna Árnadóttir, men det är oklart om hon är intresserad.

Ólafur Ragnar Grímsson är alldeles för rutinerad för att göra överilade utspel. Den fråga många ställer sig nu är om han genom att åter föra upp Icesave-tvisten på dagordningen antingen försöker bidra till historieskrivningen om sig själv eller jagar fler förespråkare hos borgerliga väljare.

Icesave-tvisten gjorde att förtroendet för Ólafur Ragnar Grímsson rasade hos vänstersympatisörer. Anklagelserna om att regeringen svikit lär knappast bidra till att öka populariteten, även om den rödgröna koalitionen i sig aldrig åtnjutit mindre förtroende. I stället finns nu anhängarna på högerkanten, och där faller kritik mot regeringen i bättre jord.

Budskapet är att Ólafur Ragnar Grímsson ensam räddade islänningarna undan Icesave. Kanske är det ett sätt att försöka sopa annan kritik under mattan - som de synpunkter på presidentämbetets funktion som framfördes i den parlamentariska kriskommissionens rapport, där Ólafur Ragnar Grímsson ombads bidra till etiska riktlinjer för uppdraget, ett förslag som han viftade bort.

Något besked om Ólafur Ragnar Grímsson ställer upp för en femte fyraårsperiod - något som skulle göra honom historisk - kommer sannolikt inte förrän i det traditionella nyårstalet. Beskedet att han tillsammans med hustrun Dorrit Moussaieff nyligen köpt en lyxvilla i Mosfellsbær spär naturligtvis på spekulationerna om att presidenten kan ha gjort sitt och förbereder sig för ett liv bortom residenset på Bessastaðir.

I den ena vågskålen ligger möjligheten att bli historisk. I den andra ligger risken att bli bortröstad. Ólafur Ragnar Grímsson har vid flera tillfällen visat sig beredd att ta risker och gå sin egen väg. Frågan är om stigen leder mot Bessastaðir eller Mosfellsbær.

Här kan du läsa mer om Ólafur Ragnar Grímsson.