torsdag 15 september 2011

Recension: Björgvin Guðni Sigurðsson: Stormurinn - Reynslusaga ráðherra

Björgvin Guðni Sigurðsson var den då 37-årige finansmarknadsministern som hade varit statsråd i 16 månader när finansfrossan drog över Europa och hotade att ta Glitnir som första isländska offer. Han var ministern som inte var betrodd bland sina egna, som svarade för oerfaret - eller ärligt - på journalisternas frågor och snart lämnade sin post efter att ha gett ledningen för finansinspektionen sparken.

När Björgvin Guðni Sigurðsson utsågs till finansmarknadsminister våren 2007 var det en ny post. Finansinspektionen Fjármálaeftirlitiðs resurser var så magra att till och med Glitnirs ledning påpekade underdimensioneringen. Men departementet var fortfarande under uppbyggnad när den huvudansvarige hamnade i stormens öga.

När Självständighetspartiet så småningom släppte in Socialdemokraterna i förhandlingarna om Glitnirs öde föll valet inte på den ansvarige ministern Björgvin Guðni Sigurðsson, utan på den mer erfarne Össur Skarphéðinsson. Internt hette det att han var mer lämpad att ta strid med centralbankschefen Davíð Oddsson.

Björgvin Guðni Sigurðssons berättelse om finanskrisen är därför en underlig historia om ministern som bar ansvaret men inledningsvis hölls i ovetskap. Tillsammans med det faktum att han faktiskt valde att avgå samt bjuda på viss självkritik gör att det är förrädiskt enkelt att nästan tycka lite synd om honom.

Stormurinn - Reynslusaga ráðherra ger ändå en viss inblick i upptakten till krisen. Björgvin Guðni Sigurðsson redogör både för egna insikter - som när han varnade om förestående problem för bankerna - och pinsamheter - som när han lovordade de isländska bankernas stabilitet. Den typen av jojo-bedömningar gör det förstås lätt att tro att ingen egentligen vågade ana eller tycka någonting. Vid ett tillfälle då Björgvin Guðni Sigurðsson i en RÚV-intervju vädrade kritik kom det ilsnabbt ett sms från Kaupþings Sigurður Einarsson om att sådana uttalanden inte var önskvärda: Ville han verkligen bidra till att sänka de framgångsrika bankerna? Var det verkligen finansmarknadsministerns roll att vara kritisk?

Det är de små detaljerna som gör boken läsvärd. "Let's live to fight another day", säger Landsbankis huvudägare Björgólfur Thor Björgólfsson när han glider in på ett möte för att rädda vad som räddas kan. Men ända in i det sista är förtroendet mellan bankerna noll.

Både Kaupþing och Landsbanki slåss om Glitnirs kvarlevor. Bankerna bjuder över varandra och vill samtidigt att staten ska pumpa in miljarder i deras balansräkningar. Så småningom går det upp för regeringen att bankchefernas huvudintresse alltjämt är tuppfäktning och rävspel. Varenda siffra som nämns spricker vid minsta granskning.

Dragkampen om Glitnir slutar med att alla förlorar. Landsbanki-chefen Sigurjón Þ. Árnason trycker in mötets sista bakelse och säger det som allt fler börjar inse är på väg att hända: "Det är över."

Nödlagstiftningen klubbas i ett kontrollerat kaos i alltinget. Den blivande finansmarknadsministern Árni Páll Árnason skriver till Björgvin Guðni Sigurðsson om den blivande fiskeministern Jón Bjarnason:
"Håller på att ta bort de sista spåren av västerländsk näringsfrihet i landet. Jón Bjarnason har exceptionella problem - han vet inte hur han ska kunna vara emot det."
Stormurinn - Reynslusaga ráðherra bjuder på en hel del intressanta detaljer, men som helhet är analysen grund och självkritiken måttlig. Björgvin Guðni Sigurðsson är kanske inte lika hal som finansministern Árni M. Mathiesen, som också skildrat sina minnen av krisen i en bok, men tonen av präktighet och självgod hederlighet blir efter ett tag lätt besvärande.

Och så spretar det ganska friskt. Boken är också en utdragen argumentation för isländskt EU-inträde för att på så sätt komma över euron. Det var en uppfattning Björgvin Guðni Sigurðsson inte höll tyst om som minister, vilket orsakade många sura miner. Hade han vågat trampa både sig själv och andra på tårna lite mer hade Stormurinn - Reynslusaga ráðherra säkerligen vunnit på det.

Betyg: Två påsar Djúpur.