Passíusálmar är ett av de mest klassiska verken inom den isländska kristendomen. De skrevs av prästen Hallgrímur Pétursson mellan 1656 och 1659. Under den nio veckor långa fastan läses dagligen en av de 50 psalmerna i RÚV. Passíusálmar har uppförts i sin helhet i Hallgrímskirkja i Reykjavík, som också är uppkallad efter honom. Även en kyrka i Saurbær vid Hvalfjörður, där Hallgrímur Pétursson själv verkade, har namngivits efter prästen.
Simon Wiesenthal-centret uppmanar nu genom rabbinen Abraham Cooper RÚV att upphöra med uppläsningen av passionspsalmerna. I brevet räknar han upp ett femtiotal referenser till judar. Samtliga är enligt rabbinen negativa. Han skriver att de är antisemitiska och underblåser judehat. Abraham Cooper menar att det är texter som Hallgrímur Péturssons som banat vägen för religiöst motiverad förföljelse under århundraden.
Abraham Cooper skriver vidare att det är upprörande att det på Island anses vara ett hedersuppdrag att få delta i den traditionella uppläsningen av Hallgrímur Péturssons passionspsalmer. Tidigare presidenten Vigdís Finnbogadóttir pekas ut som en av dem som genom sitt deltagande bidragit till att sprida fördomar om judar som förrädiska, listiga och skyldiga till Jesus död.
I Passíusálmar skildrar Hallgrímur Pétursson hur judar beslutar att Jesus måste dö och hur de genom att förråda honom lyckas genomföra sveket. I texterna beskrivs judar som närda av ilska och hat. De ser också på sig själva som ett utvalt folk som därmed kan ta sig rätt att fabricera falska anklagelser mot Jesus.
RÚV-chefen Páll Magnússon säger i Morgunblaðið att han ännu inte fått brevet i sina händer och därför inte kunnat besvara det, men han anser att Simon Wiesenthal-centrets påståenden är långsökta:
"Jag kan i själva verket inte svara på något klagomål som jag ännu inte har fått, men vid första anblicken tycker jag att detta verkar något långsökt."Margrét Eggertsdóttir, forskningsprofessor vid Stofnun Árna Magnússonar í íslenskum fræðum, säger till RÚV att de påståenden som förs fram i brevet är orimliga och att de inte genomsyras av judehat, utan att det snarare är så att Hallgrímur Pétursson som författare går in i olika roller i texten:
"Hallgrímur berättar denna historia på sitt sätt, och jag tycker detta är högst orimligt eftersom han tolkar den just så genom att han ställer sig i samma spår som många som där förekommer. ... Så det är inte alls i Hallgrímurs anda att lägga skulden på en viss grupp som judarna."Det är andra gången på kort tid som det isländska samhället utpekas som präglat av antisemitiska stämningar. I en artikel i Haaretz skildras judarna som en grupp som är rädd för att visa sin tro. Presidenthustrun Dorrit Moussaieff uppges heller inte ha visat något intresse för att backa upp de judar som finns i landet - trots upprepade förfrågningar.
En av de intervjuade i artikeln är Hope Knútsson, ordförande för det humanetiska förbundet Siðmennt - félag siðrænna húmanista á Íslandi. I Haaretz sägs hon vara en av förgrundsgestalterna bland isländska judar, men hon hävdar i Morgunblaðið att artikeln är full av felaktigheter, att hon betvivlar att det finns en utbredd rädsla bland det hundratal judar som finns på Island samt att hon själv inte ens är troende:
"Jag har aldrig varit någon judisk ledare, varken här eller någon annanstans. ... För ungefär 30 år sedan träffades vi kanske två gånger om året och åt middag tillsammans och det var ingen som då önskade efter en officiell registrering som ett religiöst samfund. ... Jag förstår att någon någon gång har bjudit in Dorrit till att delta vid någon middag, men i artikeln framstår det som att folk är är sårade över att hon inte vill förknippas med gruppen. Jag blev mycket förvånad när jag läste detta eftersom jag minns att jag någonstans läst att hon bara är jude civilt sett men att hon inte är troende, så det finns då ingen anledning för henne att ansluta sig till gruppen."Här kan du läsa mer om judendom och judar på Island.
