Åtalet mot Geir H. Haarde har länge varit en följetong. Det såg också länge ut som att Bjarni Benediktssons förslag om att riva upp åtalet aldrig skulle lämna nämnden, utan begravas där eftersom det där inte fanns majoritet för att ta det vidare till en ny debatt i alltinget. Det har också inneburit att rättegången, som börjar på måndag, in i det längsta har varit oviss.
I alltingets korridorer ryktas det om att omröstningen dröjde eftersom regeringen ville vara säkra på att ha majoritet i frågan. Det finns också uppgifter om påtryckningar mot enskilda ledamöter att sluta upp bakom partilinjen - i synnerhet inom Socialdemokraterna. Att Kristján L. Möller, som tidigare gått emot Jóhanna Sigurðardóttir i frågan, var frånvarande i går blev exempelvis genast föremål för spekulationer.
Hade Bjarni Benediktsson lyckats samla en majoritet för att fria Geir H. Haarde hade åtalet med all sannolikhet lagts ned. Åklagaren Sigríður Friðjónsdóttir har tidigare sagt att hon inte skulle se det som ett ingrepp i en pågående rättsprocess, eftersom det är alltinget som tagit initiativ till processen.
Opinionsläget är i dag jämnt. När åtalsbeslutet mot Geir H. Haarde fattades hösten 2010 stod två av tre islänningar bakom rättsprocessen. En undersökning publicerad i Fréttablaðið visar att 44,4 procent inte vill lägga ned åtalet medan 43,5 procent vill stoppa rättsprocessen. En gallupmätning säger enligt RÚV att 52 procent anser att åtalet ska avskrivas medan 48 procent vill se en rättegång.
När Självständighetspartiets ledare Bjarni Benediktsson strax före jul lade fram förslaget att stoppa rättsprocessen väckte det kraftiga reaktioner. Flera tunga namn har bytt sida sedan åtalsbeslutet fattades, och processen har därför orsakat ytterligare splittring inom regeringen. I synnerhet inrikesministern Ögmundur Jónassons ställningstagande - i statsrådsportföljen ingår uppdraget som justitieminister - för att lägga ned åtalet ledde till debatt.
Bjarni Benediktsson skriver på Facebook att han beklagar utgången i gårdagens omröstning även om han inte ser den som ett personligt nederlag. Han skriver vidare att det vore den totala förnedringen om Geir H. Haarde i rätten frias på alla åtalspunkter.
Statsminister Jóhanna Sigurðardóttir har däremot tidigare - bland annat vid partistyrelsemötet i januari - pekat ut Bjarni Benediktssons förslag som ett bevis för att konservativa krafter åter försöker ta över nationen och sopa alla misstankar om brottslighet och brister under mattan.
På listan över kallade vittnen finns preliminärt 56 namn, däribland Jóhanna Sigurðardóttir själv liksom Gröna vänsterns ledare Steingrímur J. Sigfússon, förre centralbankschefen Davíð Oddsson och Morgunblaðiðs tidigare chefredaktör Styrmir Gunnarsson. Han säger till DV att han vill gärna göra vad han kan för att fria Geir H. Haarde.
Geir H. Haardes försvar i rättegången väntas enligt uppgifter till Islandsbloggen rikta in sig på två punkter: Dels att han inte hade rätt att ingripa i bankernas verksamhet och få dem att banta balansräkningarna, dels att åklagarsidan på varje enskild punkt måste bevisa att statsministerns agerande ledde fram till bankkraschen. En av åtalspunkterna är turerna kring Landsbanki, där han som regeringschef borde ha drivit på för att flytta den brittiska verksamheten till ett dotterbolag. Geir H. Haardes uppfattning är att alla sådana tankar var orealistiska.
En av nycklarna till utgången kan bli det möte som ägde rum den 7 februari 2008 mellan Geir H. Haarde, dåvarande utrikesministern Ingibjörg Sólrún Gísladóttir och centralbankschefen Davíð Oddsson. Davíð Oddsson ska enligt egen utsago då ha varnat för att de isländska bankerna inom kort kunde möta stora svårigheter och att det därför fanns ett hot mot hela näringslivet. Ingibjörg Sólrún Gísladóttir har i stället beskrivit mötet som en mans monolog. Geir H. Haarde har hittills inte velat uttala sig om exakt vad som sades, men har uppgett att varningarna inte var tydliga och att budskapen inte var entydiga. Den nära relationen mellan Davíð Oddsson och Geir H. Haarde gör också att detta kan bli en av nycklarna till rättegången.
De röstade ja till att stoppa Bjarni Benediktssons förslag:
Árni Þór Sigurðsson, Birgitta Jónsdóttir, Björn Valur Gíslason, Eygló Harðardóttir, Guðbjartur Hannesson, Guðmundur Steingrímsson, Helgi Hjörvar, Höskuldur Þórhallsson, Jóhanna Sigurðardóttir, Jónína Rós Guðmundsdóttir, Katrín Jakobsdóttir, Magnús M. Norðdahl, Lilja Rafney Magnúsdóttir, Lilja Mósesdóttir, Lúðvik Geirsson, Magnús Orri Schram, Margrét Tryggvadóttir, Mörður Árnason, Oddný Harðardóttir, Ólína Þorvarðardóttir, Róbert Marshall, Sigmundur Ernir Rúnarsson, Sigríður Ingibjörg Ingadóttir, Siv Friðleifsdóttir, Skúli Helgason, Steingrímur J. Sigfússon, Svandís Svavarsdóttir, Valgerður Bjarnadóttir, Vigdís Hauksdóttir, Þór Saari, Þráinn Bertelsson, Þuríður Bachman och Álfheiður Ingadóttir.
De röstade nej till att stoppa Bjarni Benediktssons förslag:
Atli Gíslason, Ásta R. Jóhannesdóttir, Árni Johnsen, Ásbjörn Óttarsson, Ásmundur Einar Daðason, Birgir Ármansson, Birgir Jón Jónsson, Bjarni Benediktsson, Einar K. Guðfinnsson, Guðfríður Lilja Grétarsdóttir, Guðlaugur Þór Þórðarson, Gunnar Bragi Sveinsson, Illugi Gunnarsson, Jón Bjarnason, Jón Gunnarsson, Kristján Þór Júlíusson, Ólöf Nordal, Pétur Blöndal, Ragnheiður Árnadóttir, Ragnheiður Ríkharðsdóttir, Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, Sigurður Ingi Jóhannsson, Tryggvi Þór Herbertsson, Unnur Brá Konráðsdóttir, Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir, Ögmundur Jónasson och Össur Skarphéðinsson.
Árni Páll Árnason avstod från att rösta. Björgvin G. Sigurðsson var en av de fyra tidigare statsråd som riskerade åtal och deltog därför inte i gårdagens omröstning. Kristján L. Möller var frånvarande på grund av sjukdom.
Här kan du läsa mer om åtalet mot Geir H. Haarde.
