Ingimundur Friðriksson, Baldur Guðlaugsson, Bolli Þór Bollason och Áslaug Árnadóttir var fyra tunga namn som i går vittnade till Geir H. Haardes fördel. Samtliga ingick i samrådsgruppen om finansfrågor.
I åtalet anklagas statsministern för att ha försummat gruppens arbete, men detta tillbakavisades i går. Alla fyra beskrev diskussionerna som givande och samarbetet som gott. Däremot beklagades att Fjármálaeftirlitið, den isländska finansinspektionen, med hänvisning till sekretess inte informerade mer om korsägandet inom bankerna. Sådana upplysningar skulle ha kunnat underlätta gruppens arbete och ytterligare understrukit allvaret i situationen.
Jón Sigurðsson, tidigare styrelseordförande för Fjármálaeftirlitið, sade att myndigheten var underbemannad. Av totalt omkring 50 anställda hade bara hälften en högskoleutbildning med inriktning på ekonomi.
Vid ett möte med brittiske finansministern Alistair Darling den 2 september 2008 var tonen vänlig. Två veckor senare hade tonläget förändrats. Lehman Brothers fall hade gjort den brittiska regeringen och myndigheterna oroliga. De fruktade att de isländska bankerna på samma sätt skulle flytta tillgångar från Storbritannien till Island.
Samtidigt stod det klart för Jón Sigurðsson att någon flytt av Landsbankis verksamhet i landet till ett dotterbolag knappast skulle bli av. Även här förändrades tonläget med ständigt tuffare krav på säkerheter. Så småningom var det uppenbart att Island inte skulle bli kvitt Icesave.
Topptjänstemannen Bolli Þór Bollason vittnade om att det var svårt att förbereda lagstiftning och skissa på olika negativa scenarior. Bara pratet om att införa sådana lagar innebar en risk för den bankkrasch som skulle undvikas.
Diskussionerna om oron på marknaderna tog fart under sommaren 2007 och intensifierades runt årsskiftet. Den 8 mars 2008 togs enligt Bolli Þór Bollason beslutet att ta fram ett utkast till lagförslag som skulle göra det möjligt för staten att ta över privata banker. Detta blev senare en del i det som skulle bli den nödlag som klubbades av alltinget sju månader senare.
Inom departement och myndigheter fanns olika attityder till insättningsgarantin knuten till Icesave. Samtliga ansåg att det var självklart att den isländska garantifonden skulle ersätta även utländska sparare om Landsbankis verksamhet i Nederländerna och Storbritannien skulle gå omkull. Däremot rådde delade meningar om vem som skulle träda in om medlen i garantifonden inte skulle räcka. Somliga ansåg att det fanns ett statligt ansvar, andra inte. Förslaget att backa upp fonden genom lån genomfördes aldrig.
Gårdagen bjöd återigen på framgångar för Geir H. Haarde. Samtliga vittnen sade att det under hösten 2008 var för sent för att kunna rädda någon av bankerna. Han fick också uppbackning på punkten om Landsbankis Icesave. En flytt till ett brittiskt dotterbolag hade inte blivit verklighet förrän någon gått in med stora summor.
Under gårdagen var det aldrig fullsatt i salen. I morgon vittnar bland annat Kaupþings Hreiðar Már Sigurðsson. Då lär det finnas färre lediga stolar att välja och vraka mellan.
Här kan du läsa mer om rättegången mot Geir H. Haarde.
