En sopskandal med skyhöga halter av det giftiga ämnet dioxin skakade Island för ett år sedan. Nu försvinner undantaget som gör det möjligt att bränna sopor i Kirkjubæjarklaustur och Västmannaöarna. I stället kan soporna gå på export - och det hetaste alternativet är Sverige, rapporterar RÚV.I början av 2011 duggade avslöjandena om miljögifter i samband med sopförbränning tätt. I Ísafjördur låg halterna av det giftiga ämnet dioxin 20 gånger över gränsvärdet. På Västmannaöarna överskreds gränsen med 84 gånger och i Kirkjubæjarklaustur 95 gånger. Sopförbränningsanläggningarna i Húsavík och Helguvík, som var byggda senare, höll sig däremot under gränsvärdena.
I kölvattnet av avslöjandena stängdes anläggningarna i Ísafjördur och Svínafell. Kirkjubæjarklaustur och Västmannaöarna har efter vissa förändringar fått tillstånd att fortsätta. Men vid årsskiftet löper dispensen ut. I ett pressmeddelande från miljödepartementet framgår att samtliga isländska sopstationer måste uppfylla EES-kraven senast den 1 januari 2013. Det betyder i klartext att anläggningarna i Kirkjubæjarklaustur och Västmannaöarna läggs ned om inget radikalt görs.
Eygló Kristjánsdóttir, kommunchef i Skaftárhreppur, säger till Morgunblaðið att de nya kraven kommer att bli kännbara för kommunen som redan har en ansträngd ekonomi. Sopförbränningsanläggningen är granne med skolan i Kirkjubæjarklaustur, och soporna används för att värma skolan. Metoden besparar kommunen en kostnad på en halv miljon isländska kronor varje månad. Anläggningen är dessutom inte mer än tio år gammal och kommunen har ännu inte betalat av lånen på den investering som då ansågs vara det bästa alternativet för sophantering:
"Med andra ord borde vi tänka på miljövård och detta dyrbara och vackra land, men så ska vi gräva diken för att gräva ned sopor."Miljöminister Svandís Svavarsdóttir anser dock att kommunerna har haft tid på sig att hitta en lösning, och att det alltjämt finns möjligheter att söka nya vägar. Hon säger till RÚV att det hade varit ansvarslöst av regeringen att se mellan fingrarna med utsläppsriskerna och bevilja fortsatta dispenser.
På Västmannaöarna är framtiden också oviss. Kommunchefen Elliði Vignisson säger till RÚV att ett alternativ som diskuteras är att transportera öbornas sopor till Sverige för förbränning. En ny anläggning skulle kosta 1,3 miljarder isländska kronor att bygga:
"Vi tittar på fullt allvar på att transportera sopor från Västmannaöarna och bland annat kan det mycket väl komma i fråga att sopor från Västmannaöarna flyttas till Sverige och där bränns för att där producera elektricitet."Ända till nyligen hade exporten i stället kunnat gå motsatta vägar över Atlanten. Det amerikanska företaget Triumvirate Environmental bjöd då enligt Fréttablaðið tio miljoner dollar för sopförbränningsanläggningen Kalka vid Helguvík i Reykjanesbær. Tanken var att industriavfall skulle brännas i Helguvík.
Kalka ägs gemensamt av de fem kommunerna på Suðurnes: Reykjanesbær, Grindavík, Sandgerði, Garður och Vogar. Bolaget hade enligt årsredovisningen för 2010 ett negativt eget kapital på 555 miljoner isländska kronor och skulder på 1,3 miljarder. Sopförbränningsanläggningen har varit till salu i två år men något tillräckligt bra bud har ännu inte lagts.
Kommunledningen i Reykjanesbær sade sig först vara beredd att diskutera en affär trots protester från oppositionen. Om amerikanska ägare skulle innebära lägre kostnader för de isländska kunderna vore projektet intressant. Men snart kom uppgifter som gjorde att planerna lades på is.
Árni Finnsson, ordförande för Náttúruverndarsamtök Íslands, gick ut och sade att sopimport från USA vore olaglig eftersom landet inte skrivit under Basel-avtalet. Det skulle göra all införsel av giftigt avfall olaglig.
Triumvirate Environmental antydde att företaget kunde tänka sig att kringgå regelverket genom att i stället föra ut soporna från Kanada, men kommunstyrelsen i Reykjanesbær valde då att avsluta samtalen om ett köp av Kalka.
