Den femte dagen av rättegången mot Geir H. Haarde slutade med en klar övervikt för det forna statsrådet. Ingen har hittills riktat några avgörande anklagelser om försumlighet mot statsministern, och ingen har heller lyckats bevisa de misstankar som presenteras i åtalet.
I går vittnade två tunga ministrar, Össur Skarphéðinsson och Jóhanna Sigurðardóttir. Statsministern - som då var socialminister - sade att hennes företrädare gjorde vad han kunde för att rädda Island. Hon menade också att den nödlagstiftning som infördes i oktober 2008 räddade nationen från en ännu större ekonomisk katastrof.
Jóhanna Sigurðardóttir sade sig ha haft mycket begränsad information om hotande turbulens på finansmarknaderna. Att regeringen inte upplystes om de farhågor som cirkulerade skyllde hon på centralbankschefen Davíð Oddsson.
Även utrikesminister - på den tiden näringsminister - Össur Skarphéðinsson sågade Davíð Oddsson. Under helgen när staten gick in i Glitnir skulle Davíð Oddsson upprepade gånger ha sagt att åtgärden skulle rädda de andra bankerna. Så småningom fick han dock backa när marknaden underkände räddningen och kursraset fortsatte även för Landsbanki och Kaupþing. Össur Skarphéðinsson själv hade aldrig kunnat föreställa sig att en bank skulle kollapsa - än mindre alla tre storbankerna.
Liksom Jóhanna Sigurðardóttirs vittnesmål präglades Össur Skarphéðinssons av politik. Det förekom få diskussioner om finansfrågor i regeringen, och när så skedde var det på hans eget eller kommun- och kommunikationsministern Kristján L. Möllers initiativ. Den enda gången Össur Skarphéðinsson hade hört talas om Icesave före krisen var när Morgunblaðið hyllade sparkontona som en fantastisk affärsidé från Landsbankis sida.
Vidare påminde Össur Skarphéðinsson om hur många såg på bankerna före kraschen. När Ögmundur Jónasson år 2007 föreslog att deras huvudkontor skulle flyttas utomlands dömdes idén ut som absurd.
Silvía Kristín Ólafsdóttir vittnade om arbetet inom centralbanken med att ta fram handlingsplaner för olika scenarior, men beskrev inte Seðlabanki Íslands som lika förutseende som högre chefer gjort.
Sigurður Sturla Pálsson menade att Icesave var vad som höll Landsbanki vid liv efter Washington Mutual-kraschen. Inlåning var enda sättet att finansiera fortsatt verksamhet när all annan tillgång till kapital ströps.
Tryggvi Þór Herbertsson, i dag alltingsledamot för Självständighetspartiet men då ekonomisk rådgivare åt Geir H. Haarde månaderna före kraschen, berättade att hans arbete under de första veckorna på jobbet bestod i att ta fram handlingsplaner för att minska bankverksamheten. Landsbanki skulle ta över Glitnir, som var den klart svagaste banken. All verksamhet i de nordiska länderna skulle flyttas till Kaupþing-ägda FIH i Danmark. Men planerna strandade redan på Landsbanki, som då inte var intresserade av att diskutera ett samgående.
Vilhelm Már Þorsteinsson gav en liknande bild som andra bankchefer. Att Glitnir började att banta verksamheten under våren 2008 berodde inte på uppmaningar från regeringen eller myndigheterna, utan för att banken själv såg de svårigheter som närmade sig. Därför genomfördes uppsägningar bland personalen, verksamheten i Luxemburg hårdbantades och den i Norge lades ut till försäljning.
På måndag vittnar Ingibjörg Sólrún Gísladóttir, Sigurður Einarsson, Lárus Welding, Stefán Svavarsson, Halldór J Kristjánsson, Sigurjón Árnason och Björgólfur Guðmundsson.
Här kan du läsa mer om rättegången mot Geir H. Haarde.
