Ett av regeringens stora mål för mandatperioden är att klubba ett nytt fiskekvotsystem. I våras lades ett förslag som blev föremål för så hård kritik både från branschen och regeringspartierna att det drogs tillbaka. I går presenterade statsminister Jóhanna Sigurðardóttir och fiskeminister Steingrímur J. Sigfússon ett nytt lagförslag under en presskonferens i Reykjavík.
Regeringens mål är att öppna för nya företag att komma in i branschen samtidigt som den viktiga fiskenäringen inte ska försvinna från landsbygden. Kvoterna kommer, om förslaget går igenom, att utfärdas på 20 år med möjlighet till förlängning. Om en viss kvot förlängs blir det inte möjligt att sälja den vidare. Dessutom tillfaller 3 procent av sådana kvoter staten och går därefter ut på en hyrmarknad. Ett fiskekvotting återinförs där fiskerättigheter för det närmaste året fördelas.
Skatteintäkterna ska delas mellan staten (40 procent), kommunerna (40 procent) och en särskild marknads- och utvecklingsfond för fiskenäringen (20 procent). Inledningsvis kommer det att röra sig om 2,5 till 3,5 miljarder isländska kronor om året som fördelas på detta sätt. Summorna kommer dock att öka i takt med att andelen hyrkvoter blir större. Hyrkvoten ska minst motsvara värdet på 20 000 ton torsk varje år.
Förändringarna i beskattningen blir omfattande. Alla betalar en fångstskatt på 8 isländska kronor per torskvärdeskilo, ett riktvärde som alltså utgår från priset på torsk, som är den ekonomiskt mest betydelsefulla arten. En annan fångstskatt utgår från ränteprognoserna för det innevarande året, och syftar till att ge statskassan rättvisande ränta på de naturresurser som näringen nyttjar.
Fångstskatterna ska avspegla branschens utveckling. Vid stora vinster ökar också skatteintäkterna, vid sämre fiskeår minskar skatteuttaget. Detta väntas ge staten intäktsökningar på 11 till 13 miljarder isländska kronor årligen.
Större båtar kommer också att beskattas hårdare än små. Båtar på mindre än 30 ton slipper den andra fångstskatten medan fartyg på mellan 30 och 100 ton betalar halva skatten. För trålare på över 100 ton gäller hela skatteuttaget.
Från och med år 2015 kan nya företag få kvoter från de fångster som staten disponerar. Syftet är att det ska göra branschen öppen för nykomlingar samtidigt som staten ska kunna se till så att flyttade kvoter inte blir anledningen till att fiskelägen på landsbygden tvingas på knä. Dessa kvoter ska nämligen kunna öronmärkas för särskilda orter eller regioner.
Under presskonferensen sades det nya fiskekvotsystemet ge staten och islänningarna en rättmätig del av kakan från de fiskare som nyttjar de gemensamma naturresurserna. Förslaget ska också säkra ett hållbart fiske för kommande generationer, möjliggöra utveckling och nya arbetstillfällen, bidra till regional stabilitet och alltjämt trygga förutsättningarna för ett lönsamt fiske.
Statsminister Jóhanna Sigurðardóttir sade att fiskeindustrin under både 2009 och 2010 gjort vinster på omkring 60 miljarder isländska kronor. Av dessa gick endast 3 till 5 miljarder till statskassan.
Branschorganisationen Landssamband íslenskra útvegsmanna, LÍÚ, riktar i ett uttalande hård kritik mot regeringens förslag. LÍÚ hävdar att 70 procent av fiskeindustrins vinster kommer att gå till staten. Detta kommer att öka osäkerheten och minska de investeringar som branschen behöver för att fortsätta utvecklas.
Förslaget innebär enligt LÍÚ dessutom att tunga ekonomiska bördor läggs i synnerhet på landsbygden. Regeringens politik innebär i praktiken ett stort steg mot ett förstatligande av fisket, och LÍÚ invänder mot vad organisationen kallar för politiskt motiverat utfärdande av kvoter. Branschorganisationen kritiserar även bristen på samråd från regeringens sida.
Bergur Kristinsson, ordförande för fackförbundet Verðandi på Västmannaöarna, säger till Morgunblaðið att landsbygden riskerar att förvandlas till ett isländskt getto om förslaget drivs igenom. Han anser att fiskenäringen på landsbygden nu får ta konsekvenserna för den finanskrasch som framför allt drabbade huvudstaden. Att nyttjanderätten blir på 20 år anser Bergur Kristinsson är acceptabelt så länge det finns gott om tid för omförhandling. Men han tror liksom LÍÚ att färre kommer att våga investera i ny teknik och nya båtar.
Einar Valur Kristjánsson, ordförande för Útvegsmannafélag Vestfjarða, riktar liknande kritik mot förslaget. Han hävdar i Bæjarins Besta att beskattningen framför allt kommer att drabba glesbygden. Det medför i sin tur att den negativa spiralen för isländska utflyttningsregioner kommer att fortsätta. Högre skatter betyder lägre löner och sämre livsvillkor för glesbygdsfisket.
Här kan du läsa mer om det isländska fisket.
