Rauðasandshreppur hade i början av 1900-talet 813 invånare. Kommunen ingår i dag i Vesturbyggð. I det som en gång var Rauðasandshreppur bor nu bara ett tjugotal. Den sista barnfamiljen har flyttat och bara en gård håller alltjämt fast vid fårskötseln. Hårt väder, långa transporter och dålig infrastruktur - stora delar av området är i regel isolerat under vintermånaderna - har bidragit till avfolkningen.
Nu byggs ändå två nya hus i gamla Rauðasandshreppur. Saurbæjarkirkja vid Rauðisandur var länge knuten till kyrkan i Sauðlauksdalur på andra sidan fjället. Den vigdes 1870 men blåste bort i ett oväder 1966. Så småningom togs beslutet att flytta den gamla kyrkan från Reykhólar - som monterades ned i samband med att en ny togs i bruk 1963 - till Rauðisandur där den vigdes 1982.
Vid kyrkan finns under sommaren ett kafé. Ägarna har tidigare renoverat det gamla bostadshuset vid Kirkjuhvammur samt flera andra byggnader i området. Nu bygger de ett nytt bostadshus avsett för personalen bredvid kafébyggnaden - förmodligen det enda påbörjade nybygget i hela södra Västfjordarna under förra året, skriver Bæjarins Besta.
Ett par kilometer längre västerut tar vägen slut när Látrabjargs klippor tar över. På gården Lambavatn odlade enligt Bæjarins Besta bonden Eyjólfur Tryggvason för första gången vete i somras utöver det vanliga kornet. Gården ingår i det område som kan bli en nationalpark omfattande Látrabjarg och Rauðisandur. Totalt besökte ett sjuttiotal markägare och invånare - de flesta positiva till förslaget - de informationsmöten där miljöminister Svandís Svavarsdóttir talade om planerna, skriver Bæjarins Besta.
Umhverfisstofnun får redan 1,5 miljoner isländska kronor i år för att driva Látrabjargsstofa. Syftet är att bidra till att skydda den känsliga naturen och hjälpa turisterna rätt i området.
Nybygge nummer två kommer att äga rum vid Sauðlauksdalskirkja. Sauðlauksdalur har varit övergivet i årtionden och de byggnader som finns på platsen är - utöver kyrkan och kyrkogården - i mycket dåligt skick. Det är dock en plats med anor. Den första kyrkan restes redan 1512 och innan dess fanns ett bönehus på platsen. Dagens kyrka togs i bruk 1863.
Pastor Björn Halldórsson är den person som främst förknippas med Sauðlauksdalskirkja. Han blev år 1758 en av de första islänningarna som sådde potatis. Den första skörden ska visserligen inte ha resulterat mer än i knölar av pepparkornsstorlek, men redan året därpå kunde han plocka de första normalstora potatisarna. Han var också en pionjär när det gällde odling av majrova, kål och örter.
För bättre bevattning ändrade han sträckning på en bäck så att den passerade gården. På flera ställen gjorde han fördämningar så att små tjärnar bildades. Där placerade han öring och fjällröding så att det fanns tillgång till färsk fisk.
Än i dag syns spåren av Björn Halldórssons odlingsfält vid Sauðlauksdalur. Han sökte också nya vägar när det gällde att minska problemen med den sand som blåste in från stranden och förhindrade odlingen. Han planterade strandråg för att försöka få bukt med sanden, och när det inte visade sig vara någon heltäckande lösning lyckades han få myndigheterna att låta honom få hjälp av lokalbefolkningen till att bygga en 940 meter lång gärdsgård av sten längs åkern.
De närboende var dock måttligt roade av att arbeta för pastorn. I smyg gav de gärdsgården namnet Ranglátur ('orättvis'), ett namn som också fick fäste i folkmun.
Utöver kyrkan finns i dag två gamla prästbostäder i Sauðlauksdalur, en byggd omkring år 1900 och en byggd på 1950-talet. Den yngre är nu i så dåligt skick att den sannolikt är obeboelig och kommer förmodligen att jämnas med marken. Den äldre ska i stället få nytt liv.
Huset är byggt av sten. Under de senaste åren har väder och vind kunnat härja ostört eftersom alla fönsteröppningar inte varit förspikade. När den nyare prästbostaden stod klar användes den äldre som uthus.
Nyligen grundades en förening med syftet att återskapa den gamla prästbostaden. Ordföranden Úlfar B. Thoroddsen säger i Morgunblaðið att målet är att det nya huset ska användas i samband med evenemang i kyrkan:
"Detta hus blir ett minnesmärke över det som var och ger platsen ett värde. ... Den skiljer sig från andra dalar och dalgångar. Där är mycket vacker natur, sommarfagert, mycket fågelliv, rika fiskesjöar och sandområdena."Här kan du läsa mer om Rauðisandur.
