 |
| Foto: Lögreglan á Blönduósi |
I onsdags fotograferade en italiensk familj ett djur i vattnet utanför Vatnsnes på nordvästra Island. Bilderna är av dålig kvalitet eftersom de är tagna på långt håll, men genom kikare skulle de ha förvissat sig om att det faktiskt var en isbjörn. Polisen hittade samma kväll spår i sanden som tros vara från en isbjörn. Dessa ledde ned mot vattnet.
Sedan dess har djuret inte setts till - trots tre dagars sökande med helikopter. Efter gårdagens resultatlösa letande beslutade polisen i Blönduós att avbryta sökandet, som dock återupptas om nya spår påträffas. Lokalbefolkningen manas fortfarande till vaksamhet och polisen kommer att ha viss ökad beredskap, men vid det här laget är det omöjligt att sia om var den eventuella isbjörnen finns. Det har nu gått så lång tid att den till och med kan ha hunnit simma tillbaka till Grönland.
Henning Þór Aðalmundsson, en av besättningsmännen ombord den helikopter som spanat efter isbjörnen, berättar för RÚV att sökandet koncentrerats till bukten Húnaflói. I går flög de både över kusten och havet utan att se några spår efter björnen. Om den hade funnits tror han att de hade upptäckt den:
"Det är inte hundraprocentigt, men vi tycker att vi har letat så noga att vi hade stött på den om den fanns där. Detta är utpräglade nomaddjur. De stannar sällan på samma plats länge och är oftast på väg, och om den simmade kan den ha kommit ut till havs. Vågorna blir något vitare nu och därför är det något svårare spåra sådant som är vitt på havet."Roberto Tozzi, en av de italienska turister som gjorde observationen i onsdags, säger till RÚV att han är övertygad om att det var en isbjörn. De hade under en längre tid studerat sälar, och det här djuret var av en annan färg och hade ett helt annat rörelsemönster. Det var visserligen första gången han såg en isbjörn i det vilda, men han har tidigare sett isbjörnar i djurparker och kunde därför identifiera djuret.
Zoologen Karl Skírnisson, som har undersökt de fyra isbjörnar som skjutits på Island under de senaste fyra åren, är dock tveksam. Han säger till Morgunblaðið att tassavtrycken på stranden på flera avgörande punkter avviker från isbjörnens:
"Avvikelserna från traditionella isbjörnsspår är först och främst ... spårets bakdel. Det är djupast bakerst. Isbjörnsspår ska vara djupast främst där det ska bildas spår efter trampdynor bak varje tå."Fotografierna är tagna på långt håll och därför svårbedömda. Karl Skírnisson anser dock enligt Morgunblaðið att det mesta talar för att de föreställer en gråsäl, en art som är mycket vanlig i området:
"Jag tror, särskilt på en av bilderna, att jag ser huvudet på en gråsäl som reser sig upp ur havet. Jag har ofta sett sälar resa sig upp för att kunna följa med vad som händer på land. Jag säger inte att en isbjörn inte kan resa sig upp ur havet på det sättet, men det är inte en normal ställning. Vanligen ses bara huvudet. Så förefaller djuret vara grått och inte vitt, och mörkare överst på huvudet än längre ned. Så är det turistens beskrivning som säger att djuret försvann i havet. Isbjörnen är ett däggdjur som andas och simmar på ytan. Mannen skulle ha sett isbjörnen simma i väg, men detta djur dök och försvann. Det gör bara inte en isbjörn."Róbert Jón Jack, som bor på Geitafell, var en av dem som de italienska turisterna visade sina bilder för, och som ledde till att polisen larmades. Han säger till DV att de fotografierna var av högre kvalitet än de som visats för myndigheterna. Han tvivlar inte på att det faktiskt rörde sig om en isbjörn. Barnen får därför inte gå långt från hemmet:
"Det har varit en isbjörn där. Det är helt kristallklart. ... Den är bara ute till havs någonstans. Den kan vara till havs i sex veckor."Oavsett om det var en isbjörn eller en säl som simmade ute i bukten finns det en vinnare på historien: Turistnäringen. Gudrun Kloes vid Samtök sveitarfélaga á norðurlandi vestra säger till RÚV att isbjörnslarmet är ett lockbete för nyfikna besökare:
"Jag tror att den enbart har positiva effekter. Vi såg det redan i går [i torsdags]. Då strömmade folk hit och var väldigt öppna för att se sig omkring och leta efter djuret. Detta är inte olikt naturkatastrofer, som har en så positiv effekt när de är över och vi hoppas bara att det inte händer något förskräckligt under tiden. Då är den här björnen en riktig guldklimp för turistnäringen i området."Kjartan Sveinsson, som arrangerar sälskådning från Hvammstangi ombord båten Brimill, uppger för Vísir att intresset för båtturerna har ökat betydligt de senaste dagarna. Många resenärer hoppas nu inte bara på att få se säl, utan även isbjörn.
Här kan du läsa mer om sökandet efter isbjörnen.
