Isbjörnen i Húnaflói kan ha varit Árni Björn

Foto: Lögreglan á Blönduósi

Det var en björn som gick i land nedanför Geitafell i förra veckan. Men Árni Björn Stefánsson tror att spåren i stranden var efter honom själv - och inte från en isbjörn. Samtidigt får polisen kritik för att inte ha kopplat in experter i ett tidigare skede. Zoologen Karl Skírnisson anser det uteslutet att det skulle ha rört sig om en isbjörn.

Uppgifterna från en italiensk familj om att de siktat en isbjörn simmande i Húnaflói vid gården Geitafell på Vatnsnes utlöste ett omfattande sökande med helikopter. Samtidigt uppmanades allmänheten till vaksamhet. Spår som senare hittades på stranden av polisen gav tyngd åt turisternas observationer.

Sökandet blev resultatlöst. Karl Skírnisson anser att de italienska turisternas bilder på vad de hävdar är en isbjörn i själva verket är en gråsäl. Och Árni Björn Stefánsson har en naturlig förklaring till spåren på stranden. Tillsammans med hustrun Gunnhildur Stefánsdóttir tror han sig vara björnen i dramat.

Árni Björn Stefánsson berättar i Morgunblaðið att de paddlade kajak i samma område veckan innan isbjörnslarmet. När han såg bilder från platsen på tv ska han ha känt igen platsen som en strand där de stannade till en stund under resan. Han tyckte inte bara att isbjörnsspåren såg mänskliga ut, dessutom kände han igen märken i sanden efter hur de dragit upp kajakerna på stranden.

I torsdags, dagen efter de italienska resenärerna larmat om isbjörnsbesöket, kontaktade Árni Björn Stefánsson polisen i Blönduós för att ge sin förklaring till spåren i stranden. Avtrycken var djupa och 20 till 25 centimeter i diameter. Och enligt kajakpaddlaren lämningar efter Árni Björn i stället för en isbjörn.

Zoologen Karl Skírnisson har undersökt de fyra isbjörnar som har tagit sig i land på Island och skjutits under de fyra senaste åren. Han har tidigare dömt ut både turisternas bilder på den förmodade isbjörnen och spåren på sandstranden. Avtrycken var djupast bakerst i stället för främst och saknade spår av trampdynor. Och beteendet som resenärerna beskrev var otypiskt för en isbjörn men typiskt för en säl.

Karl Skírnisson utesluter att det faktiskt var en isbjörn som turisterna såg. Han kritiserar också myndigheterna för att inte koppla in experter i ett tidigare skede. Han säger till RÚV att alla uppgifter om isbjörnar måste tas på största allvar, men om myndigheterna hade begärt hjälp direkt hade sökandet kunnat avbrytas i ett tidigare skede:

"Så länge som man försöker få klart för sig vad som är fakta i detta fallet är det naturligt att vara på tårna och göra så gott de kan, men man bör kanske fundera över att det som saknades i allt detta var att det kopplades in experter som både känner isbjörnar och spår efter dem. Då hade man kanske fått möjligheten att väga och mäta det så att deras synpunkter kanske hade haft större betydelse än de faktiskt gjorde."

Här kan du läsa mer om sökandet efter isbjörnen.