De senaste veckorna inför valet hade Ólafur Ragnar Grímsson ett stabilt övertag mot huvudutmanaren Þóra Arnórsdóttir. Gårdagskvällens rösträkning var odramatisk. Redan när de första siffrorna kom från det nordöstra distriktet tog han en ledning med 10 procentenheter. Denna växte sedan så småningom under natten. Ólafur Ragnar Grímsson fick 52,7 procent mot 33,1 procent för Þóra Arnórsdóttir.
Siffrorna underströk också Ólafur Ragnar Grímssons resa från vänster till höger. Han fick flest röster, 63,4 procent, i den södra valkretsen som av tradition också är Självständighetspartiets starkaste fäste. Här fick i sin tur Þóra Arnórsdóttir sina lägsta siffror, 23,8 procent, i valet.
Ólafur Ragnar Grímsson blir därmed historisk genom att bli den förste presidenten i landets historia som får nytt förtroende för en femte fyraårsperiod. Under RÚV:s valvaka sade han dock att han inte skulle kandidera på nytt. Så lät det dock också för ett halvår sedan. Þóra Arnórsdóttir sade att hon inte skulle ställa upp igen, medan varken Ari Trausti Guðmundsson eller Herdís Þorgeirsdóttir uteslöt detta.
Segerns tyngd går att diskutera och är knepig att mäta. Det är första gången som Ólafur Ragnar Grímsson utmanats på allvar - och det är också första gången en sittande isländsk president utmanats på allvar. Segermarginalen var så bred att valvakan aldrig blev spännande.
Efter sexton år på posten ger hälften av två tredjedelar av islänningarna Ólafur Ragnar Grímsson sin röst. Från motståndarsidan ses det redan som ett svaghetstecken, från sympatisörerna som ett styrkebesked. Att en liknande situation aldrig tidigare uppstått gör det dock svårt att värdera siffrorna när det saknas jämförbara presidentval.
Men han kommer knappast att bli någon enande kraft. Valrörelsen har handlat om konfrontation och oro inför framtiden. Ólafur Ragnar Grímsson siktade in sig på de väljare han kunde vinna. De var tillräckligt många för att räcka till seger, men sättet som han angripit motkandidaterna - i synnerhet Þóra Arnórsdóttir - har inte bidragit till att minska splittringen i samhället.
Valet av Ólafur Ragnar Grímsson innebär att regeringen kommer att få ännu svårare att driva igenom flera nyckelfrågor innan mandatperiodens slut. Jóhanna Sigurðardóttirs mål att förändra fiskekvotsystemet är redan i farozonen. Med Ólafur Ragnar Grímsson som statschef, som i går också aviserade att han avser att delta mer i samhällsdebatten, kommer en så omfattande reform knappast att avgöras enbart av alltinget. Visserligen finns det en majoritet bland islänningarna för att riva upp dagens system, men en folkomröstning tar tid - och vid ett regeringsskifte är det troligt att förslaget dras tillbaka.
Ólafur Ragnar Grímsson har vunnit röster genom att utmana den impopulära regeringen om EU och Icesave. Frågan är hur han kommer att utöva detta EU-motstånd, som han för första gången gått ut med som ett slags programförklaring. Han har tidigare inte stoppat lagar med hänvisning till att de utgör en anpassning till unionens regelverk. Men när sådana förändringar sker är det sannolikt att han av EU-motståndare kommer att uppmanas att ingripa. Frågan är om han kommer att lyssna.
Även om hans möjligheter att stoppa ett eventuellt inträde är små har han stora möjligheter att påverka debatten. Om inte en majoritet av islänningarna plötsligt skulle tröttna på Ólafur Ragnar Grímsson innebär det att sannolikheten för ett isländskt medlemskap sjunker ytterligare. Jóhanna Sigurðardóttir har inte längre mycket förtroendekapital att sätta emot, och det gör att Ólafur Ragnar Grímssons syn på EU som en överstatlig och odemokratisk superbyråkrati kommer att fortsätta att få ett stort genomslag. Inte minst eftersom det är en uppfattning han delar med majoriteten av Självständighetspartiets, Framstegspartiets och Gröna vänsterns väljare.
Det är dock inte osannolikt att Icesave också skulle kunna bli en börda för Ólafur Ragnar Grímsson. Hittills har han framställt sig själv som nationens räddare undan en svag regering och EU:s mobbningsmetoder. Men risken finns alltjämt att de isländska skattebetalarna faktiskt tvingas att stå för Icesave-notan, och att den dessutom kan bli mycket dyrare än vad den blivit om en majoritet hade sagt ja i den sista folkomröstningen. En sådan utgång av rättsprocessen skulle kunna leda till en omvärdering av Ólafur Ragnar Grímsson.
Hittills har han dock med skicklighet utnyttjat det politiska utrymme som uppstått på grund av den svaga rödgröna koalitionsregeringen. En annan fråga som kan visa sig avgörande är hur de politiska maktförhållandena ser ut efter nästa års alltingsval. Med en stabil regering blir det svårare för Ólafur Ragnar Grímsson att hitta något slags maktvakuum som han kan förvandla till sin egen spelplan.
Valdeltagandet landade på förhållandevis låga 69,2 procent. Av 235 284 röstberättigade deltog 163 251 personer.
I riket lade 62,78 procent sin röst på Ólafur Ragnar Grímsson, 33,16 procent på Þóra Arnórsdóttir, 8,64 procent på Ari Trausti Guðmundsson, 2,63 procent på Herdís Þorgeirsdóttir, 1,8 procent på Andrea Jóhanna Ólafsdóttir och 0,98 procent på Hannes Bjarnason.
Till höger kan du nu ta ställning till om du är nöjd med utgången i presidentvalet.
Här hittar du fler siffror från gårdagens presidentval.
