Internationellt går algen under namnet marimo. På Island kallas den kúluskítur, kulskit. Namnet uppkom när algbollarna, som är mörkgröna och cirka 15 centimeter i diameter, började fastna i lokalbefolkningens fiskenät.
Marimobollarna finns bara i några få sjöar i världen. Nu tycks det som att den är på väg att försvinna från Mývatn, den enda plats på Island där den finns naturligt. När den upptäcktes fanns flera miljoner exemplar av algen. I dag finns bara några hundra kúluskítur kvar, och de tycks inte längre må särskilt bra i sjön, berättar RÚV.
Tillsammans med den japanske experten Isamu Wakana undersöker Náttúrurannsóknastöðin við Mývatn marimoalgens utbredning. Föreståndaren Árni Einarsson säger till RÚV att bara några hundra algbollar finns kvar och att de finns inom ett ytterst begränsat område:
"De är ganska lealösa. Inte så fasta och vackra som vi är vana vid utan de är slappa, ihåliga inuti och har det uppenbarligen inte särskilt bra som det är nu."Någon orsak till den dramatiska minskningen under de två senaste åren är inte fastslagen, men huvudteorin är att det rör sig om förändrade livsvillkor för marimoalgen. Den är känslig både för ändrade strömmar och ljusförhållanden. Vattnet i Mývatn har blivit grumligare - och det tror Árni Einarsson är förklaringen:
"Det är blågröna bakterier som skymmer botten. Och när det finns mycket av dem finns det nästan inget ljus på botten och det är dåligt för kúluskítur. ... Vi har inga bra mätningar av det, men det verkar som att detta har ökat på så sätt att den period som detta finns i vattnet har blivit längre. Tidigare var denna period bara i mitten av sommaren men nu tycks den ha blivit längre."Bakterierna och det grumliga vattnet tros i sin tur vara en konsekvens av föroreningar i sjön - antingen från jordbruket eller bebyggelsen i området.
Kúluskítur finns även att se på Fuglasafn Sigurgeirs vid Mývatn och Náttúrufræðistofa Kópavogs i Kópavogur.
Här kan du läsa mer om miljön i Mývatn.
