Den 6 oktober 2008 fick Kaupþing ett nödlån på 500 miljoner euro från Seðlabanki Íslands. Lånet innebar att centralbanken i princip gjorde slut på valutareserven. Vad som hände med pengarna och varför centralbankschefen Davíð Oddsson beviljade ett lån till en bank han inte trodde skulle överleva är några av de tyngsta obesvarade frågorna som dröjer kvar från krisens dagar.
Kaupþing ska redan samma dag ha skickat 171 miljoner euro till bolaget Lindsor Holdings Corporation på Tortola i Brittiska Jungfruöarna. Pengarna skulle sedan slussas via skatteparadiset till Luxemburg där de skulle användas för att köpa värdepapper i den egna papper. Obligationerna ägdes av bankanställda, Kaupþing i Luxemburg och Skúli Þorvaldsson.
Kaupþing hade då under en längre tid dammsugit marknaden på obligationer i den egna banken. Genom att köpa upp dem skulle banken på egen hand förhindra att de föll i värde.
Samma kväll som lånet beviljades och betalades ut instiftade alltinget nödlagar som inte bara gav myndigheterna möjlighet att ta över finansbolag, utan också dramatiskt begränsade bankernas möjligheter att bedriva verksamhet utomlands.
Den 7 oktober svarade spararna i flera europeiska länder med att strömma till Kaupþings kontor för att ta ut sina sparpengar. Pengarna som slussades via Tortola ska enligt bankens ledning därför inte ha gått till att köpa obligationer, utan i stället till Kaupþings konto i Deutsche Bank. Där ska nödlånet ha öronmärkts för att ersätta sparare.
Åklagare tror inte på bankchefernas förklaringar utan utreder transaktionerna som trolöshet mot huvudman. Misstankarna omfattar förfalskade dokument och ett agerande som befriade bankanställda från ekonomiska risker och i stället överförde riskerna till banken, rapporterar Vísir.
Pappren gällande transaktionerna till Lindsor ska inte ha upprättats förrän i november eller december 2008, minst tre månader efter att affären genomfördes. Dessutom misstänker åklagare att de förfalskats och daterats felaktigt. En som delgivits misstanke om trolöshet mot huvudman är enligt Vísir ekonomichefen Guðný Arna Sveinsdóttir, som också arbetade med att reda ut bankens ekonomi flera månader efter kraschen.
Åklagare underkänner också Kaupþings misstänkta köp av obligationer för nödlånet som en räddningsmetod. Affärerna innebar att bankens ledning konsekvent köpte upp aktier från anställda och därmed minskade deras ekonomiska risker samtidigt som dessa risker i stället överfördes på banken. Enligt åklagare medförde detta en överhängande fara för Kaupþing.
Trolöshet mot huvudman är ett brott som, om det bedöms som grovt, kan ge upp till sex års fängelse.
Här kan du läsa mer om Kaupþing.
