En bonde i Akranes riskerar att dömas för fårstöld sedan han försökt märka om ett djur som gått vilse. För ett par hundra år sedan var fårstöld ett av de allvarligaste brotten en islänning kunde begå - i det fattiga landet kunde den som försökte stjäla ett får dömas till fredlöshet.Polisen i Borgarnes utreder just nu enligt Vísir ett fall av misstänkt fårstöld. Ett lamm ska ha lyckats smita igenom staketet hos en bonde i Skorradalur utanför Borgarnes. Bonden upptäckte senare djuret på gården tillhörande en fritidsbonde i Akranes. Någon har försökt att märka om fåret, vilket är en stark indikation på att det rör sig om samma får och att Akranesbonden var medveten om att djuret inte var hans.
Theódór Þórðarson, polischef i Borgarnes, säger till Fréttablaðið att fritidsbonden inte kunnat ge någon tillfredsställande förklaring till varför fåret plötsligt fanns på hans ägor:
"Lammet hade nyss märkts om. Kunnigt folk ansåg sig känna igen det gamla märket under och lammet har lämnats till den som rapporterade ärendet."Ólafur Dýrmundsson vid Bændasamtök Íslands tror att boskapsstölder är sällsynta i dag. Men rykten går då och då om stölder. I synnerhet om någon verkar ha förlorat många får när djuren samlas in på hösten efter sommarens grönbete. Han säger till Fréttablaðið att en annan anledning till att få fårstölder anmäls kan vara att tjuven ofta är en granne:
"Jag kan dock inte minnas något fall som har slutat med en dom trots att fallet har varit uppklarat. Gemensamt för de här fallen är att man inte har förmått att anmäla eftersom det har handlat om grannar. Men det finns exempel på att man har kommit överens om ersättning."I dag finns det inga särskilda bestämmelser i brottsbalken för just fårstölder. Men för inte så länge sedan betraktades det som ett synnerligen allvarligt brott.
I 1700-talets mitt var Eyvindur Jónsson, känd som Fjalla-Eyvindur, tillsammans med livskamraten Halla Jónsdóttir en av Islands mest mytomspunna personer. De drev omkring från landsdel till landsdel, och förvisades på livstid för att ha stulit får. Paret ska också ha lyckats med bedriften att överleva vinter efter vinter på det ogästvänliga höglandet.
Páll Sigurðsson, professor i juridik vid Háskóli Íslands, skriver i boken Lagasýn att fårstölder under en lång tid var ett brott som ledde till stränga straff. Förklaringen var enkel. Island tillhörde länge Europas allra fattigaste länder. För många fattiga var fåren deras enda egendom. De försåg familjen med kläder, mat och ibland mjölk. Den som förlorade sina får förlorade också möjligheten att mätta familjen.
Därför var straffen stränga. Män inblandade i fårstölder dömdes i regel hårdare än kvinnor och minderåriga, men även de straffades hårt för sin inblandning. Att stjäla får var nämligen närmast som att stjäla livet av många som hade det tufft.
