Vid lunch den 6 oktober 2008 fick Kaupþing ett nödlån från centralbanken på 500 miljoner euro. Därmed var Seðlabanki Íslands valutareserver i princip slut. Bara fyra timmar senare talade statsminister Geir H. Haarde till nationen och nödlagar instiftades samma kväll. Varför lånet beviljades och vad pengarna användes till har varit ett av bankkollapsens stora frågetecken. Enligt Vísir behöver inte svaret vara särskilt komplicerat.
Nödlånet på 500 miljoner euro är en av de transaktioner som utreds av åklagare. I nuläget har dock ingen inom Kaupþing delgivits misstanke om brott gällande hanteringen av nödlånet.
Pengarna betalades ut den 6 oktober efter ett beslut av Geir H. Haarde och centralbankschefen Davíð Oddsson. Bara några timmar senare talade statsministern till nationen och varnade för dramatiska konsekvenser av den ekonomiska kris som då stod för dörren. Ytterligare några timmar senare antog alltinget nödlagstiftning som bland annat gjorde det möjligt för staten att ta över privata banker.
Davíð Oddsson har ständigt hävdat att han redan i februari 2008 hade allvarliga misstankar om att de isländska storbankerna inte skulle överleva en djup kris. Han har hittills aldrig besvarat frågan om varför han i så fall lät de sista valutareserverna i centralbankens kassa gå till en redan dödsdömd bank. Samtalet mellan honom och Geir H. Haarde finns inspelat, men Seðlabanki Íslands har vägrat att offentliggöra det.
Nödlånet till Kaupþing gjorde inte bara centralbanken närmast bankrutt. Det höll inte heller Kaupþing vid liv. Två dagar senare föll till sist den bank som Geir H. Haarde så sent som den 6 oktober hade trott skulle kunna rida ut stormen.
Det är inte bara Davíð Oddssons agerande i samband med nödlånet som ifrågasatts. Kaupþing skickade direkt 171 miljoner euro till bolaget Lindsor Holdings Corporation på Tortola i Brittiska Jungfruöarna. Enligt Vísir skulle pengarna slussas genom skatteparadiset för att användas till att köpa obligationer i den egna banken som var i ägo hos anställda, Kaupþing i Luxemburg och Skúli Þorvaldsson.
Kaupþing hade då i ett halvårs tid köpt upp obligationer i det isländska moderbolaget. Lånet skulle liksom insättningar i bankens Edge-konton användas för att med rejäl rabatt dammsuga marknaden på obligationer. Detta skulle i sin tur rädda banken från kollaps.
Så blev det dock inte. Dagen efter att nödlagarna instiftades strömmade sparare till Kaupþings kontor över hela Europa för att tömma sina Edge-konton. Därmed brann inte bara räddningsaktionen inne, utan även i praktiken nödlånet från centralbanken.
Först i våras fick åklagaren den efterfrågade informationen om Kaupþings verksamhet i Luxemburg. Samtliga berörda ska ha förhörts och nekar till brott, uppger Vísir.
Bankens ledning har hela tiden skyllt kraschen på nödlagstiftningen, spararnas rusning från banken och det brittiska övertagandet av Kaupthing Singer & Friedlander. När det stod klart att Kaupþing inte gick att rädda ska hela lånet från centralbanken ha satts in på Kaupþings eurokonto i Deutsche Bank. Bankcheferna hävdar också att varje transaktion gällande lånet är spårbar och visar att ingen lagt beslag på centralbankens miljoner för egen räkning, rapporterar Vísir.
Här kan du läsa mer om Kaupþing.