De första nordborna bosatte sig på Island på 870-talet. Språken de förde med sig till det nya landet var olika västnordiska dialekter. När alltinget grundades år 930 var också den mest omfattande inflyttningen till landet avslutad. Det isolerade läget gjorde att isländskan förändrades i mindre utsträckning än de andra nordiska språken samtidigt som alltinget betydde att ett fristående samhälle utvecklades.
Runt 930 ska isländskan enligt Aðalstein Davíðsson ha skaffat sig så många egenheter att den bör betraktas som ett eget språk eller en egen dialekt. Den var dock alltjämt fullt begriplig för andra nordbor.
Språkförståelsen var ömsesidig i ungefär 500 år. Men under 1400-talet ska avståndet mellan isländskan å ena sidan och svenskan och danskan å andra sidan ha blivit så stort att danskar och svenskar inte längre kunde förstå isländska. För norrmännen var språket begripligt i ytterligare något eller några århundraden. Exakt när är enligt Aðalstein Davíðsson svårt att fastslå eftersom det är oklart när norskan förlorade många språkdrag som den tidigare hade gemensamt med isländskan.
Omkring år 865 steg Flóki Vilgerðarson i land vid Brjánslækur i Västfjordarna. Efter att ha sett fjordarna täckas av is bestämde han sig för att kalla landet Island. I Flókalundur, några kilometer från Brjánslækur, finns en minnessten som möjligen är placerad på den klippa där han tittade ut över havet utan att se annat än is.
Men det dröjde innan andra nordbor började referera till det avlägsna grannlandets invånare som islänningar. I stället hade befolkningen enligt Aðalstein Davíðsson kunnat få två andra närmast synonyma benämningar, Álhiminslendingar respektive Hvalbúðarhúðlendingar.
Omkring år 970 kallar den norske skalden Eyvindur Finnsson islänningarna för Álhiminslendingar, och det innan benämningen Íslendingar nedtecknats. På 1100-talet använder Haukur Valdísarson Hvalbúðarhúðlendingar.
Intressant är dock att båda benämningarna är mer eller mindre synonyma med Íslendingar. Bägge är nämligen kenningar och poetiska omskrivningar för havsis.
Aðalstein Davíðsson är professor och ordboksförfattare samt har även varit språkvårdare vid RÚV. Han talade nyligen om isländskans uppkomst under en föreläsning vid Þjóðminjasafn Íslands i Reykjavík.
