I slutet av maj bommade Landsbanki igen kontoren i Flateyri, Súðavík, Bíldudalur, Króksfjarðarnes, Grundarfjörður, Eskifjörður och Fáskrúðsfjörður. Nedskärningarna motsvarade 400 miljoner och totalt 50 tjänster försvann. Nedläggningarna medförde att många mindre orter och kommuner blev helt utan bankservice.
Nedläggningarna väckte starka reaktioner hos lokalbefolkningen. På flera orter halades bankens flagga till halv stång. Lösningen - att personal från Landsbanki någon timme i veckan tog emot kunder - ansågs inte räcka. Köerna var långa när kunder ville avsluta sina konton och få ut sina besparingar.
På tre orter var uttagen så stora att pengarna inte räckte. I Bíldudalur strömmade kunder till banken för att avsluta konton och på så sätt visa sitt missnöje med nedläggningen. Även i Fáskrúðsfjörður, där 150 personer samlades för att demonstrera mot Landsbankis beslut, tog pengarna slut och vissa fick nöja sig med checkar. Många sörjde också att den lokala sparbanken en gång i tiden gick upp i jätten Landsbanki. Något liknande inträffade även i Króksfjarðarnes, där en envis kund blev kvar efter stängningsdags och vägrade att lämna lokalen innan han fått ut sina sparpengar - trots att kontanterna på det lilla kontoret inte räckte.
Jón Bjarnason, alltingsledamot för Gröna vänstern, tog i juni upp frågan under en debatt i alltinget. Han ansåg att Landsbanki svek glesbygden och försämrade möjligheterna för en levande landsbygd. Samtidigt ifrågasatte han också regeringens agerande. Eftersom staten är majoritetsägare i banken borde den kunna ställa sig i vägen för liknande beslut.
Finansminister Oddný G. Harðardóttir svarade med att tillsätta en utredning genom Byggðastofnun. Hon uteslöt däremot möjligheterna för staten att styra bankens verksamhet - några sådana befogenheter ges inte i ägardirektiven. Jón Bjarnason menade att regelverket i så fall borde skrivas om för att värna glesbygdens intressen.
Flera boendeorganisationer och kommuner kritiserade nedläggningarna. Ómar Már Jónsson, kommunchef i Súðavík, kallade i Bæjarins Besta stängningen av bankkontoret för "ännu ett angrepp" mot landsbygden. Hafþór Eide Hafþórsson i Fáskrúðsfjörður undrade i ett öppet brev varför Landsbanki behövde spara 400 miljoner på att stänga kontor när banken samtidigt gjorde en vinst på 16,9 miljarder.
På många håll har lokala sparbanker sneglat på att öppna kontor. Än så länge har dock inga av dessa planer genomförts. Landsbankichefen Steinþór Pálsson säger i Morgunblaðið att han har förståelse för att många kunder vänder sig till andra banker:
"Det är naturligtvis en förståelig reaktion. ... Det största samhälleliga ansvaret som Landsbanki har är att sköta banken väl. Ansvaret består i att erbjuda tjänster till näringslivet och hushållen och att bygga upp ett starkt näringsliv."Reaktionerna kommer sannolikt inte att bli lika upprörda den här gången. Kunderna i Garður och Vogar, som helt förlorar sina kontor, har förhållandevis nära till Reykjanesbær. Där försvinner i sin tur ett av bankens två kontor.
Åtgärderna ska enligt ett pressmeddelande minska bankens kostnader med 150 miljoner kronor. Nedläggningarna sker utan uppsägningar.
Landsbanki har nu bommat igen en tredjedel av kontoren inom loppet av två år. När ändringarna träder i kraft den 14 september återstår 35 kontor i hela landet. År 1998 hade Landsbanki hela 64 kontor spridda över Island.
Här kan du läsa mer om Landsbankis nedskärningar.
