EU fungerar som en norsk presstalesperson i makrillkriget. Den domen kommer från utrikesminister Össur Skarphéðinsson sedan ministerrådet i går sagt ja till att inleda sanktioner mot Island om ingen lösning på fiskedispyten hittas. Men det är oklart vilka straffåtgärder som kan bli aktuella efter gårdagens beslut. På Island möts det ändå av lika stora delar missnöje som oförståelse.
I slutet av oktober görs sannolikt ett sista försök mellan EU, Norge, Färöarna och Island att komma överens om makrillkvoter i Nordostatlanten för 2013. Hittills har parterna inte varit i närheten av varandras bud i tvisten. Island kräver 16 procent av den totala fångstkvoten, men kan sannolikt tänka sig att pruta ner mot 10 procent mot att i gengäld få fiska delar av kvoten i norska sensommarvatten. Då är fisken nämligen som fetast och mest värdefull.
EU har hittills erbjudit Island och Färöarna 7 procent var. Det är visserligen mer än inför årets förhandlingar, då slutbudet var att unionen och Norge ensidigt tilldelade varandra drygt 90 procent av fångstrekommendationen och lät Island, Färöarna och Ryssland dela på resten.
Island begärde i tio års tid en plats vid förhandlingsbordet innan EU och Norge gick med på att öppna dörren. Då hade öriket redan börjat fiska ansenliga mängder makrill sedan arten i allt större utsträckning rör sig norrut mot kallare - och därmed isländska - vatten. Undersökningar visar att omkring en tredjedel av det totala beståndet finns i den isländska fiskezonen under någon del av året.
EU och Norge hävdar i stället att de nationer som traditionellt bedrivit makrillfiske i Nordatlanten ska ha rätten att fortsätta fiska på samma nivåer. Eftersom någon lösning på konflikten inte är i sikte har makrillen överfiskats under de tre senaste åren, och om trenden inte bryts kan beståndets hållbarhet vara hotat redan inom några få år.
Parterna möttes senast i början av september. EU och Norge skyllde då misslyckandet på Färöarna och Island, medan Island skyllde misslyckandet på Norge. Besvikelsen tycks också vara störst över att Norge ansluter sig till de sanktioner som EU klubbar. Utrikesminister Össur Skarphéðinsson säger till Eyjan att han förundras över att fiskekommissionären Maria Damanaki också tillåts föra Norges talan i tvisten:
"Jag är mycket missnöjd med att norrmännen låter fiskekommissionären Damanaki vara något slags presstalesperson för den norska regeringen i den här frågan, och att hon för våra vänner och släktingar i Norges räkning hotar oss med handelsåtgärder. Varför talar de inte själva med oss i stället för att använda sådana metoder? Jag anser det helt otänkbart att norrmännen tänker delta i några sanktioner om vilka det råder tvivel om de följer EES-avtalet. Finns det inte något som heter nordisk solidaritet?"Bland de sanktioner EU hotat med finns enligt ett pressmeddelande landningsförbud för isländska makrillfartyg - en åtgärd som inte strider mot EES-avtalet - samt möjligheter att stoppa import av fisk från nationer som enligt unionen ägnar sig åt ohållbart fiske. Detta skulle bland annat kunna förhindra försäljning av isländsk makrill till Europa. Något som tveklöst skulle kunna bli kännbart för ekonomin eftersom makrillen har simmat upp som den näst viktigaste arten för den isländska fiskeflottan efter torsken.
Efter det förra förhandlingsfiaskot sade Össur Skarphéðinsson till DV att Island inte skulle böja sig för hot i makrilltvisten. Han hävdade även att importförbud skulle stå i strid med EES-avtalet och kallade i Vísir Europaparlamentets beslut - som banade vägen för gårdagens beslut i ministerrådet - för dumt. När ministerrådet tog beslutet rådde oenighet om vilka sanktioner som skulle vara förenliga med regelverket. Sverige ansåg att inga straffåtgärder fick stå i strid med EES-avtalet, ett ställningstagande som i Eyjan rosas av utrikesministern:
"De är vänner på riktigt."Össur Skarphéðinsson poängterar i Fréttablaðið att både Danmark och Tyskland avstod från att rösta. Danmark reserverar sig rätten att få alla sanktioner mot Färöarna prövade i domstol. I praktiken innebär det att samma sak gäller Island. För den isländska regeringens del är det, intressant nog, nu Sverige och Danmark som lyfts fram som föredömen. I Icesave-tvisten var situationen den omvända. Norge tog mindre notis om de brittiska och nederländska påtryckningarna medan Sverige och Danmark var mest måna om att följa EU-linjen, något som fick såväl Jóhanna Sigurðardóttir som Bjarni Benediktsson att tala om ett svek från Danmarks och Sveriges sida.
Samtidigt kan Norges agerande i makrilltvisten knappast ha kommit som någon total överraskning. Fiskeminister Lisbeth Berg-Hansen sade nyligen i Morgunblaðið att införandet av sanktioner stod på dagordningen. Samma besked kom i Morgunblaðið också från fiskeriutskottets ordförande Gabriel Mato Adrover. Han menade att Island var tvungna att acceptera EU:s regler - både gällande makrillfisket i synnerhet och fiskepolitiken i allmänhet vid ett eventuellt inträde i unionen.
Den brittiska Europaparlamentarikern Diane Dodds beklagar i ett uttalande att sanktioner visat sig vara enda vägen att gå eftersom förhandlingarna aldrig lett till några resultat. Landsmannen Nigel Farage är av motsatt åsikt. Han fördömer i Morgunblaðið de metoder ("en sammanblandning av kapital, diplomatiskt hemlighetsmakeri och skamlösa hot") unionen använder för att få Island och Färöarna att backa i konflikten. Han anser det självklart att Island råder över fisket i den egna exklusiva ekonomiska zonen.
Fiskeminister Steingrímur J. Sigfússon samlar nu en samrådsgrupp som enligt Morgunblaðið inför oktobermötet ska få bort alla missuppfattningar och felaktigheter som cirkulerar om det isländska makrillfisket. Partikamraten Árni Þór Sigurðsson säger i Vísir att han ogillar att frågan om EU-medlemskap ständigt koppas ihop med makrillkriget. Jón Bjarnason, som också tillhör Gröna vänstern, dömer i Morgunblaðið ut EU:s förslag på sanktioner som olagliga. Han kallar metoden för "hot" befriad från "ett sakligt närmande" till frågan.
Benjamin Leruth, doktorand i statsvetenskap, skriver i Europp om makrillkrigets karaktär av moment 22. Utan en lösning på fisketvisten inget isländskt EU-medlemskap, och någon lösning på tvisten är inte i sikte så länge EES-avtalet inte respekteras.
Här kan du läsa mer om makrillkriget.
