
Den 26 oktober 1995 drabbades Västfjordarna av ett sällsynt oväder med enorma mängder snö och hårda vindar. Klockan 3.55 drog en 500 meter bred och minst fyra meter hög in över Flateyri. Snömassorna träffade och begravde 29 byggnader, varav 26 bostadshus. Samtliga låg i ett område som troddes vara säkert och därför inte hade utrymts.
Av de 45 personer som fanns i husen - samtliga låg och sov under ovädersnatten - kunde 21 ta sig ut för egen hand. Ytterligare fyra personer kunde grävas fram av räddningsmanskapet. Tjugo personer omkom.
Räddningsarbetet var mycket besvärligt. Risken för ytterligare laviner var så hög att räddningsmanskapet från Ísafjörður först genade genom den då ännu inte helt färdiga vägtunneln mellan Ísafjörður och Flateyri. Den sista biten färdades de med båt eftersom landsvägen bedömdes som allt för farlig.
Eiríkur Finnur Greipsson och hans familj tillhör de Flateyribor som överlevde lavinen. Huset på Unnarstígurs östra ände begravdes av lavinen, men samtliga fyra kunde efter någon timme grävas fram av räddningsarbetare. I Bæjarins Besta berättar han om lavinnatten:
"På denna dag går ens tankar alltid igenom alla dessa händelser, och även dagarna före och efter. ... Man tänker på denna dag med det sorgliga faktumet i åtanke att många människor dog och att många var drabbade av sorg. ... Flateyriborna är också tacksamma i sinnet på denna dag. Vi visades mycket kärlek och omtanke i kölvattnet efter denna händelse, både från grannbygden och från hela nationen, som visade mycket samhörighet."
Studier visar att många som upplevde lavinen i Flateyri drabbades av bland annat ångest och depression. De som valde att bo kvar i stället för att flytta från orten har i dag i regel bättre psykisk hälsa. Det tros bero på att de haft bättre möjligheter att bearbeta händelserna.
Här kan du läsa mer om lavinen.