Alvsten fredas vid bygget av ny cykelbana i Reykjavík

Foto: Ragnheiður Traustadóttir/
Þjóðminjasafn Íslands

Den mytomspunna Grásteinn fredas när en ny gång- och cykelbana byggs längs med Vesturlandsvegur i Reykjavík. Tidigare försök att flytta alvstenen har slutat med olyckor. För säkerhets skull dras nu cykelvägen förbi den 50 ton tunga stenen för att inte reta upp de alver som möjligen är bosatta i den.

När Vesturlandsvegur - ringvägen norrut ur Reykjavík - byggdes 1970 flyttades Grásteinn för första gången. Det gick inte alls bra. Stenen klövs i två, landade på huvudet och samtidigt råkade en schaktmaskinsförare gräva av en ledning som fick tusentals öringsyngel i en närliggande fiskodling att dö.

År 1983 fördes Grásteinn upp på Þjóðminjasafn Íslands lista över fornlämningar, en åtgärd som väckte en hel del frågor. Stenen fanns upptagen i lokala förteckningar sedan 1918, men det dröjde ytterligare många år innan det fanns belägg för att stenen kopplats ihop med folktro. År 1970 framkom det exempelvis att Halldór Laxness trodde att stenen var förhäxad.

När Vesturlandsvegur skulle breddas 1998 blev Grásteinn på nytt föremål för diskussioner. Myndigheterna fick så småningom tillåtelse att flytta stenen en bit om det bedömdes absolut nödvändigt för vägbygget. Den 18 oktober 1999 var det dags. Stenen flyttades 37 meter till nordväst och de bägge delarna - vägande 35 respektive 15 ton - placerades på samma sätt som innan. Arbetet tog fyra timmar. Den allvarligaste incidenten var att en skopa på en arbetsmaskin gick sönder.

Grásteinn ligger vid Keldnaland invid Vesturlandsvogur i Reykjavíkstadsdelen Grafarholt. Innan den kan fredas genom lag måste den ha en minst hundraårig anknytning till folktro. I dagsläget innebär detta, om inga nya bevis framkommer, att den kan skyddas först år 2070.

Men Reykjavíks kommun tänker inte ta några risker med Grásteinn. På ena sidan stenen finns i dag en ridstig, på den andra sidan byggs nu en gång- och cykelbana. Men alvstenen får ligga kvar orörd i mitten, berättar kommunens kommunikationschef Ólafur Bjarnason i Fréttablaðið:

"Det skulle inte falla oss in att röra alvstenen. ... Vi vet naturligtvis att stenen har sin historia. Vi såg ingen särskild anledning att ta kontakt med alverna nu eftersom vi inte ska röra stenen."

Kommunens inställning till stenen härrör enligt Ólafur Bjarnason från 1998. Då ska kommunen ha kommit överens med de alver som bor i stenen att den inte skulle flyttas utan deras samtycke.

Här kan du läsa mer om flytten av en annan alvsten från fastlandet till Västmannaöarna.