När Island i morgon folkomröstar om en ny författning är det en resa som har gått från revolution till något katten släpat in. Två saker står dock klart redan innan vallokalerna stänger i morgon kväll. Valdeltagandet kommer att bli lågt och resultatet kommer att bli föremål för häftiga diskussioner och öppet för olika tolkningar.Det började i krisens kölvatten. Framstegspartiet pressade i januari 2009 Socialdemokraterna och Gröna vänstern till att utlova en översyn av grundlagen. Annars skulle partiet inte backa upp den tillfälliga minoritetsregering som tog över efter att Geir H. Haardes ministär tvingats bort från makten. Förslaget uppkom sedan bristande transparens och oklar maktfördelning pekats ut som några av förutsättningarna för krisen.
I dag vill Framstegspartiet knappt kännas vid frågan. Attityden har skiftat från pådrivare till ointresserade till motståndare.
Det började med ett slags nationalförsamling. Tusen personer - vissa handplockade, andra slumpmässigt utvalda - samlades för att ta fram nyckelord för en framtida konstitution. Ledstjärnor som transparens och hederlighet var resultatet av jättemötet.
Sedan började turerna som förvandlat grundlagsfrågan till ännu en politisk träta i den fars som dagligen utspelar sig i alltinget.
Tjugofem personer röstades in i ett grundlagsting med uppdraget att ta fram ett utkast till ny konstitution. Denna skulle sedan ställas både inför folket och alltinget. Men det amatörmässiga genomförandet av valet - där det var fullt möjligt att para ihop valsedlar och röstande individer - underkändes av landets högsta domstol.
I stället för att göra om processen valde statsminister Jóhanna Sigurðardóttir att köra över både domstolen och justitieminister Ögmundur Jónasson. De tjugofem personer som fått flest röster - minus en som hoppade av i protest - utsågs i stället till ett grundlagsråd med samma uppgift. Den enda skillnaden var i princip att deras mandat gick att ifrågasätta efter ett ogiltigförklarat val med rekordlågt deltagande. Och så skedde också.
I och med ogiltigförklarandet förvandlades även grundlagsfrågan till skyttegravspolitik. Från höger kritiserades regeringen för att inte göra om och göra rätt. Från vänster kritiserades den borgerliga oppositionen för att försöka förstöra processen.
Det fanns inget som pekade på att valresultatet påverkats av bristerna eller att valhemligheten röjts. Underkännandet skedde på formella grunder. Liknande brister fanns i sommarens presidentval, som ändå godkändes trots att det på en punkt stred mot lagen. Då argumenterade domstolen att utgången inte påverkades av bristerna. I vissa kretsar togs detta som intäkt för att konservativa domare friade när det passade dem (Ólafur Ragnar Grímsson - som för övrigt också är emot en ny grundlag) och fällde när det inte passade dem (nationellt ägande av naturresurser är en av Självständighetspartiets och fiskejättarnas farhågor).
Valet har föregåtts av en underlig tystnad. Det har inte gjorts en enda opinionsmätning om någon av de sex frågor som islänningarna i morgon tar ställning till. Det har knappt varit någon debatt i alltinget. Och public service-bolaget RÚV sänder inte ens någon traditionell valvaka.
Samtidigt har valet fått en hel del uppmärksamhet utomlands. Flera ledamöter av grundlagsrådet har under de senaste veckorna finkammat adressböckerna efter utländska journalister och undrat om de inte vill skriva om folkomröstningen. Processen har också fått en hel del publicitet under vägen. Utländska medier har glatt skapat en myt om att grundlagen skrivits på nätet av aktiva medborgare. Processen har visserligen varit oerhört öppen, men förslaget till ny konstitution är en produkt av traditionella möten och diskussioner snarare än sociala medier.
De sex frågornas formulering bidrar ytterligare till att vattna ur folkomröstningens värde. Det enda såväl anhängare som motståndare tycks vara överens om är nämligen att det kommer att finnas delade meningar om hur svaren ska tolkas. För vad betyder egentligen ett ja till att grundlagsrådets förslag ska utgöra grunden i en ny konstitution? Hur många oönskade ändringar krävs det från alltingets sida innan ett sådant ja övergår i ett nej?
Grundlagsrådets förslag kommer inte att passera genom alltinget utan ändringar. Den borgerliga oppositionen har dömt ut morgondagens folkomröstning som en dyr opinionsmätning. Frågan är om precisionen i de sex punkterna ens är tillräckliga för en opinionsmätning. Och det är bara ett av de många misstag som fått arbetet med att ta fram en ny grundlag att förlora kraft. Med bättre frågor hade också svaren blivit mer värdefulla.
Folkomröstningen är rådgivande. När ledamöterna till grundlagstinget skulle utses gick bara var tredje islänning till vallokalen. Valdeltagandet blir knappast mycket högre i morgon. Och 50 procent vore närmast en sensation.
Det handlar inte bara om att grundlagsfrågan blivit ännu en politisk träta mellan två block i alltinget. Ett sätt att undanröja legitimiteten i morgondagens folkomröstning är förstås att strunta i den. Samtidigt är det - i synnerhet för Självständighetspartiet - viktigt att motståndarna röstar för att visa sitt missnöje. Oavsett valdeltagande skulle ett ja på tunga punkter bidra till att ge den hårt prövade rödgröna koalitionen ett starkare mandat att på allvar försöka förändra grundlagen.
Och hur det än går ska landets högsta domstol också säga sitt. Valet har nämligen redan anmälts för regelbrott. Förtidsröstande har, innan de fått valsedeln i handen, fått fylla i ett följebrev där de försäkrar att de röstat i enskildhet, lagt valsedeln i ett kuvert och förslutit det. För somliga är detta förfarande onekligen ett bevis på att det i republiken Island alltjämt finns en stark lukt av banan.
Här kan du läsa mer om folkomröstningen.
