En revansch för det bespottade grundlagsrådet. En välbehövlig framgång för statsminister Jóhanna Sigurðardóttir. Och ett rejält bakslag för oppositionsledaren Bjarni Benediktsson. Det är innebörden av lördagens folkomröstning där två tredjedelar sade ja till att låta grundlagsrådets förslag till ny konstitution utgöra grunden för en sådan. Men vägen genom alltingets korridorer är lång - och det finns inga som helst garantier för att resultatet i folkomröstningen får någon betydelse.I gårdagens Silfur Egils möttes Socialdemokraternas ordförande Jóhanna Sigurðardóttir, Självständighetspartiets ledare Bjarni Benediktsson, Framstegspartiets ordförande Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, Rörelsens Þór Saari och Gröna vänsterns gruppledare Álfheiður Ingadóttir. Diskussionen gällde utgången i lördagens val - men det verkade närmast som att de bevittnat olika folkomröstningar.
Jóhanna Sigurðardóttir sade sig vara stolt över folket och ansåg att utgången skulle ge regeringen ny kraft att genomföra förändringarna. Hon uppgav sig vara särskilt nöjd med de breda majoriteterna för de sex olika punkterna. Hennes mål är att ha ett förslag till ny grundlag färdigt till våren, och att islänningarna ska rösta om detta i samband med alltingsvalet. Jóhanna Sigurðardóttir menade heller inte att det låga valdeltagandet, strax under 50 procent, var något bekymmer. Tvärtom blev det något högre än hon förväntat sig.
För regeringens del är svaret på fråga två, om naturresurser som inte är i privat ägo ska sägas tillhöra staten, det i särklass viktigaste. Jóhanna Sigurðardóttir kommer inte att lyckas att förändra fiskekvotsystemet i grunden, vilket var ett av de främsta politiska målen för hela mandatperioden. I alltinget har den rödgröna koalitionen varit för svag för att genomföra förändringarna. Nu får hon ändå ett starkt stöd från väljarna.
Frågan om naturresurser gäller nämligen främst fisket. Att fyra av fem är för ett förstatligande är ett hårt bakslag för Bjarni Benediktsson och Självständighetspartiet. Det visar också att landets fiskebaroner trots skrämselpropaganda om konsekvenserna av ett nytt fiskekvotsystem inte har lyckats övertyga väljarna om sin sak.
Striden är dock långt ifrån över. Bjarni Benediktsson upprepade i Silfur Egils att bara 30 procent i själva verket sagt ja till huvuddragen i en ny grundlag. En klar majoritet av islänningarna hade antingen röstat nej eller struntat i att gå till vallokalen. Visserligen ansåg han att resultatet var en tydlig signal om att det finns en stark vilja att ändra grundlagen, men det låga valdeltagandet tillsammans med det faktum att folkomröstningen enbart var rådgivande menade han gav alltinget mandat till omfattande förändringar i grundlagsrådets förslag.
Med andra ord har Självständighetspartiet inte på något sätt gett upp kampen mot de föreslagna förändringarna. Sigmundur Davíð Gunnlaugsson var försiktigare i sina kommentarer, men sköt också in sig på bristerna i folkomröstningen - som lågt valdeltagande samt svårtolkade och partiska frågor.
Jóhanna Sigurðardóttirs regering har ständigt varit ute i sista minuten. Tanken var att islänningarna skulle ha folkomröstat om grundlagen i somras i samband med presidentvalet, men förslaget dök upp i alltinget så sent att det inte hann behandlas. Historien har upprepats med fiskepolitiken och Icesave-dispyten.
Regeringen har nu fem månader på sig. Efter vårens alltingsval är det sannolikt med ett regeringsskifte, och det är sannolikt att nästa statsminister heter Bjarni Benediktsson. Och han skulle sannolikt med stort nöje leverera ett grundlagsförslag med betydligt mildare förändringar till en folkomröstning.
För grundlagsrådet var utgången en upprättelse. Rådet har av motståndare hånats som världsfrånvända teoretiker som pysslat med skisser som ingen varit intresserad av. Även om valdeltagandet var lågt sade en majoritet av islänningarna ja till fem av sex av rådets förslag. Den enda punkten där folket hade en motsatt uppfattning var om statskyrkans ställning. Grundlagsrådet ville inte att kyrkan skulle omfattas av konstitutionen, medan en majoritet av väljarna ansåg att så borde vara fallet.
Islänningarna har under de senaste åren ofta kallats till valurnorna. Efter finanskrisen har det skett ett alltingsval, ett kommunalval, ett presidentval, två folkomröstningar om Icesave, en folkomröstning för att utse medlemmarna av det ogiltigförklarade grundlagstinget och så helgens omröstning om grundlagen. Kraven på mer direktdemokrati har varit många samtidigt som misstroendet mot politikerna är stor.
Det har talats om Island som ett demokratiskt experiment. Möjligen på väg mot en grundlag som ger invånarna unika möjligheter att framkalla folkomröstningar, och möjligen på väg mot en stark medielagstiftning. Samtidigt måste politikerna på något sätt återvinna förtroendet. Det är inte helt lätt att se hur det ska gå till. I synnerhet inte när experimentverkstaden inte sköts bättre än att allmänna val genomförs trots uppenbara brister.
Den rödgröna koalitionen hade fram till härom veckan egen majoritet i alltinget. Ändå har den varit närmast handlingsförlamad i ett par år och knappt lyckats föra sin egen politik. Den borgerliga oppositionen har utnyttjat möjligheterna att förhala debatter och beslut och därmed nästan tillintetgjort regeringen.
En nyckelfråga i en ny grundlag blir att hitta en balans mellan parlamentarism och direktdemokrati. I världens Facebook-tätaste nation med ett enormt politikerförakt finns en risk för att folkomröstningar blir vardagsmat. Att folket får säga sitt är naturligtvis positivt, men utan något slags balans är det ett instrument som i jämförelse skulle kunna få dagens regering att närmast framstå som handlingskraftig i all sin handlingsförlamning.
Grundlagsrådets förslag granskas just nu av en expertgrupp. Ett utlåtande väntas vara klart inom ett par veckor, och därefter kan alltinget ta över frågan. I samma stund börjar också Jóhanna Sigurðardóttirs kamp mot klockan för att hinna baxa förslaget genom parlamentet innan våren blivit sommar.
Här kan du läsa mer om folkomröstningen.
