Tidigt på morgonen den 31 januari i år exploderade en sprängladdning nära regeringskansliet i Reykjavík. Polisen reagerade sent, men när den väl kom till platsen avspärrades snart hela kvarteret. Kvar fanns något som såg ut som ännu en bomb. Så småningom visade sig hylsan innehålla ett politiskt budskap riktat till statsminister Jóhanna Sigurðardóttir.
Efter tio dagar ledde spåren - bland annat bestående av bilder från övervakningskameror i området - fram till Snævar Valentínus Vagnsson, en 72-åring bosatt i Reykjanesbær. Han berättade att syftet med sprängladdningen aldrig hade varit att skada någon. Planen var att placera bomben utanför Jóhanna Sigurðardóttirs bostad, men då hon är den första regeringschefen i landets historia som inte står i telefonkatalogen och han därför inte hittade hennes adress föll valet på regeringskansliet.
Genom sprängladdningen ville Snævar Valentínus Vagnsson rikta uppmärksamheten mot de skuldsatta hushållens ekonomiska problem. Han ville se nedskrivningar av skulder, förstatliga bankerna och skrota all sekretess på uppgifter med anknytning till finanskrisen.
Snævar Valentínus Vagnsson slipper åtal för sprängladdningen. Biträdande riksåklagaren Helgi Magnús Gunnarsson säger i Fréttablaðið att laddningens begränsade storlek gör att bombdådet inte omfattas av brottsbalken:
"Det var inte möjligt att visa att det fanns uppsåt till att orsaka skada. Det är ett faktum att denna så kallade bomb exploderade bredvid honom och det syntes varken på honom eller på väggen. Detta var gas i en flaska, som från hans sida huvudsakligen syftade till att väcka uppmärksamhet på ett meddelande som fanns i en medföljande cylinder. Det hade varit samma sak om någon hade tänt på en fyrverkeripjäs där - och i själva verket hade det varit farligare."
Ett tag funderade Snævar Valentínus Vagnsson på att ställa upp i presidentvalet. Nu grundar han i stället ett politiskt parti med målet att ställa upp i vårens alltingsval. Han tänker själv inte kandidera men säger till DV att han uppmanar alla som inte tillhör den politiska och ekonomiska eliten att enas för att genomföra omfattande förändringar och därmed stoppa korruptionen i det isländska samhället.
I utkastet till partiprogram för Sprengiflokkurinn, Bombpartiet eller Sprängpartiet, skriver Snævar Valentínus Vagnsson:
"Detta är en uppmaning till arbetstagare och dem som kan kallas underlägsna i samhället att förenas och genomföra drastiska förändringar i Islands ledningsstruktur. Jag söker efter människor som vill ta sig an de tjänster som behövs inför nästa val, och jag söker inte efter de individer som redan ingår i regeringen eller har haft inflytande över politiken för oss islänningar de senaste åren, utan människor från alla samhällsskikt. Människor som har den glöd som krävs för att rasera den korruption som har varit som en böld på det isländska samhället."
I punktprogrammet skriver Snævar Valentínus Vagnsson att han vill utrota fattigdomen och svälten i landet. Han vill få bort de fyra etablerade partierna från makten, stoppa korruptionen, förstatliga bankerna, avskaffa fackföreningarna, lägga ned alla ambassader, minska antalet välbetalda toppjobb inom staten och kommunerna, lyfta sekretessen på en mängd handlingar med anknytning till finanskrisen och återta tillgångar som kan sägas vara stulna från folket. Vidare kräver Snævar Valentínus Vagnsson att alla fiskekvoter ska hyras ut av staten, att staten klipper banden till statskyrkan och att alla som får arbetslöshetsersättning ska arbeta för kommunen. Och han vill riva upp Schengenavtalet, avbryta förhandlingarna om EU-medlemskap och omförhandla EES-avtalet så att det för Islands del omfattar betydligt färre punkter.
Här kan du läsa mer om Snævar Valentínus Vagnsson.
