Efter kritik - utreder risk för vulkanutbrott nära Reykjavík

Riskerna för ett vulkanutbrott nära Reykjavík ska utvärderas av myndigheterna. Flera nya bostadsområden i huvudstadsregionen kan slukas av lava om Krýsuvík åter skulle bli ett aktivt vulkaniskt område. Själva Reykjavík tros dock inte ligga i farozonen - däremot riskerar huvudstaden att bli avskuren samtidigt som el- och vattenförsörjningen hotas. Vid ett behov av evakuering finns det också stora risker för trängsel på lederna ut ur staden.

Myndigheterna har det senaste året fått kritik för att försumma riskerna med ett vulkanutbrott nära Reykjavíkområdet. Först ut att anklaga myndigheterna för att tysta ned faran var tv-profilen Ómar Ragnarsson, som på nära håll följt över tjugo vulkanutbrott. I våras gick även vulkanologen Haraldur Sigurðsson ut och hävdade att både myndigheter och forskare blundade för risken.

Bakgrunden till oron är händelserna vid Krýsuvík. I flera års tid har jordskorpan växelvis höjt sig och sjunkit tillbaka, som mest hela åtta centimeter. Landhöjningen kan bero på gas eller magma. Sigrún Hreinsdóttir, docent i geofysik vid Háskóli Íslands, uppger för RÚV att landhöjningen upphörde i maj. Vad som nu händer är svårt att förutsäga:

"Vi tycker att detta är en mycket märklig händelse, men vi har ännu inga svar. Vi väntar bara spänt efter att se om detta lägger sig eller om marken stiger på nytt."

Granne med Krýsuvík är Kleifarvatn, en sjö som påverkas av jordskalv och växelvis stiger och sjunker. Även här händer saker som förbryllar experterna. Fritidsdykare kunde i somras berätta att stora mängder död och ruttnande fisk fanns på sjöns botten. Det kan handla om kokhett vatten som på sina håll sipprar upp i sjön eller om gasen svavelväte som kan orsaka fiskdöden, berättar Vísir.

Krýsuvík är det vulkaniska system som ligger närmast Reykjavík. Något utbrott har dock inte skett sedan år 1151, men det råder ingen tvekan om att detta inte är någon vulkan som somnat in för gott. Den senaste eruptionen skapade den lava som i dag utgör utkanterna av Hafnarfjörður och Reykjavík.

Haraldur Sigurðsson är mycket kritisk till att myndigheterna har tillåtit bebyggelse på så förhållandevis färsk lava. Sannolikheten är stor att det område som tidigare drabbats av utbrott förr eller senare också drabbas på nytt. Haraldur Sigurðsson anser också att myndigheterna förtiger eller blundar för riskerna. I Almannavarnirs senaste rapport om Reykjavíkområdet avhandlas exempelvis risken för vulkanutbrott på en halv sida. I Morgunblaðið förklarar han andras tystnad med att han själv inte är beroende av statliga pengar eller universitetsväsendet, och detta gör att han kan "käftas".

Visserligen tror Haraldur Sigurðsson att riskerna för människoliv är små. Lavan är inte snabbare än att de drabbade områdena kommer att hinna evakueras. Det han invänder mot är att många i god tro bygger hus och lokaler på platser som ligger i farozonen för ett vulkanutbrott vid Krýsuvík. Han pekar bland annat ut bebyggelsen nära Heiðmörk, Elliðavatn och delar av Hafnarfjörður som vid Straumsvík kring aluminiumsmältverket.

Samtidigt som han vill göra allmänheten medveten om riskerna vill Haraldur Sigurðsson heller inte skapa oro i onödan. Ingen kan i dag säga hur händelserna vid Krýsuvík ska tolkas. Han säger till Vísir att det enda som kan göras är att noga följa händelseförloppet:

"Det är möjligt att magma samlas där och det är inte känt om den magman bara håller sig lugn eller om den bildar magmaintrusioner och tar sig in i spricksystemet till nordost eller sydväst, eller om den kommer upp till ytan. Så det är något som sker där under Krýsuvík som måste övervakas. ... Det är ingen klocka som tickar. Så är det bara med vulkaner. ... Detta är ingen väckarklocka. Så det är inte möjligt att bedöma sannolikheten utifrån tidigare utbrott."

Det ser dock ut som att myndigheterna till slut har uppmärksammat Haraldur Sigurðssons och Ómar Ragnarssons kritik. Under de kommande tre åren lägger Ofanflóðasjóður 34 miljoner isländska kronor om året på att utvärdera riskerna för vulkanutbrott. Det handlar dels om Reykjanes och Reykjavíkområdet, men också om Vatnajökullmassivets olika vulkaniska system, andra vulkaner på södra Island och Västmannaöarna.

Arbetet går ut på att sammanställa kunskaperna om landets aktiva vulkaner. Tonvikten kommer att läggas på risker för översvämningar, explosionsutbrott och eruptioner som kan orsaka stor ekonomisk skada genom att exempelvis drabba befolkade och bebyggda områden, bland annat internationella flygplatser.

I ett interpellationssvar skriver inrikesminister Ögmundur Jónasson att det förefaller osannolikt att hela Reykjavíkområdet skulle behöva evakueras i händelse av ett vulkanutbrott på Reykjanes eller vid Bláfjöll. Det troliga är att enstaka stadsdelar kan behöva utrymmas, och att en sådan evakuering inte medför några större problem. Visserligen kan det bli mycket trångt på vägarna österut, men om trafiken dirigeras om till olika leder tros inte heller detta utgöra något större problem.

I en annan interpellation undrar Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir, alltingsledamot för Självständighetspartiet, hur beredskapen ser ut inför ett vulkanutbrott där lavan skulle nå fram till Hafnarfjörðurs utkanter. Hon hänvisar bland annat till Haraldur Sigurðssons blogginlägg om aktiviteten vid Krýsuvík. Ögmundur Jónasson skriver i sitt svar att departementet kontaktat Haraldur Sigurðsson och utreder riskerna.

Myndigheterna har tidigare kommit fram till att vulkanutbrott i Reykjavíkområdet sannolikt skulle likna de eruptioner som ägde rum vid Krafla mellan 1975 och 1984. Där handlade det främst om lavautbrott med lång förhistoria.

Geofysikern Páll Einarsson tror bara att det är två tätorter som riskerar att direkt påverkas av lava. I Morgunblaðið pekar han ut Grindavík och Hemön som de två platser där lava kan nå stadskärnorna:

"Det är på Island mycket ovanligt att lava strömmar till bebyggelse. De flesta av våra lavaområden är i ödemarker. Därför är risken för lavaströmmar för det mesta minimal."

Här kan du läsa mer om Krýsuvík.