Æðey är 2,2 kilometer lång och som mest 800 meter bred, vilket gör ön till den största i Ísafjarðardjúp i Västfjordarna. I dag finns bara en gård kvar på ön, men den har länge haft en viktig roll för regionen. Æðey har fått sitt namn av de tusentals ejdrar som häckar på ön. Dunet har i flera hundra år varit en viktig inkomstkälla. Ön har också använts för bete och som bas för jakt på fåglar och val.
Genom åren har det både funnits kyrka och bönehus på ön. Men på senare tid har Æðey blivit allt mer isolerad. Den som vill besöka ön kan följa med på den postbåt som går från Ísafjörður två gånger i veckan, men ön är i privat ägo och det är inte tillåtet att gå i land.
Sedan 1946 finns en bemannad väderstation på ön. Även om både Æðey och den omgivande kusten är i det närmaste avfolkad fyller den ändå en viktig funktion. Allt inrikesflyg till Ísafjörður använder nämligen uppgifterna från väderstationen.
Veðurstofa Íslands byter nu enligt Bæjarins Besta från en manuell till en obemannad väderstation. Anledningen är att det inte längre finns någon som bor på ön kontinuerligt under vintern.
Att uppdraget som väderobservatör därmed försvinner innebär dock att det kan bli svårare att locka vinterboende till ön. Ersättningen är nämligen en av få möjliga inkomstkällor under vinterhalvåret.
Den sista vinterobservatören är därmed sannolikt Ólafur Ragnarsson. Han bodde själv på ön över julen 2010 och konstaterade att det knappast var något för mörkrädda - den närmaste kusten Snæfjallaströnd är övergiven under vintern och gårdarna som skymtar i fjärran på fastlandet är inte många.
Konstnärerna Ómar Smári Kristinsson och Nina Ivanova bodde på Æðey från 1998 och sju vintrar framåt. Han säger till Bæjarins Besta att det fungerade utmärkt att bo på den i övrigt helt öde ön:
"Vi skulle inte ha orkat så länge om det hade varit en dålig plats. ... Även om vi där var utanför samhället, tog samhället omkring oss hand om oss och tog hand om alla våra behov."Här kan du läsa mer om Æðey.
