Utredning: Katolska kyrkan tystade ned sexuella övergrepp

Först tafsade pastorn på eleverna när han tog in dem i enrum. Därefter tvingade han dem att klä av sig och att utföra oralsex eller onanera åt honom. Innan han lät barnen gå fick de godis och läsk. Trots mängder av anmälningar, rykten och klagomål utredde katolska kyrkan aldrig anklagelserna. I stället tystades de ned och obekväma uppgifter lät biskopen i flera fall förstöra. Det är några av de uppgifter som framkommer i en utredning om sexuella övergrepp och förnedrande behandling av barn och elever inom den katolska kyrkan.

Den isländska statskyrkan fick förra året svidande kritik för att inte ha utrett och försökt tysta ned uppgifter om övergrepp begångna av biskopen Ólafur Skúlason. Utredningen genomfördes av en oberoende kommission sedan nya vittnen trätt fram och berättat om hur biskopen systematiskt förgripit sig på kvinnliga präster och andra som sökt sig till kyrkan.

I kölvattnet av dessa avslöjanden trädde nya vittnen fram och berättade om systematiska övergrepp inom den katolska kyrkan. I centrum för dessa berättelser stod Landakotsskóli i Reykjavík - och i synnerhet pastorn Georg, som även var skolans rektor, och läraren Margrét Müller. Ryktena om parets skräckvälde på skolan, som drevs av den katolska kyrkan fram till år 2005, har cirkulerat i många år. De tjänstgjorde på skolan mellan 1956 och 2003.

Gång på gång har klagomål framförts till kyrkans ledning. Biskopar har fått ta del av uppgifter om sexuella övergrepp, prygling med sadistiska förtecken, mobbning av svaga elever och systematisk förnedring av både pojkar och flickor. Men någon utredning genomfördes aldrig. I stället valde, enligt sanningskommissionen, kyrkans högsta ledning att nonchalera alla anklagelser.

Den utredning som nu har tagits fram har utförts av Hjördís Hákonardóttir, tidigare domare vid Hæstiréttur Íslands, Hrefna Friðriksdóttir, docent i familjerätt, och Jón Friðrik Sigurðsson, överläkare och professor i psykologi. Ledamöterna utsågs av juridikprofessorn Róbert R. Spanó, som ledde motsvarande utredning inom statskyrkan.

Utredarna har samlat in vittnesmål från 85 personer - anställda såväl som tidigare elever - och tagit del av kyrkans interna handlingar om övergreppen. De senare visade sig vara anmärkningsvärt få. Det visade sig nämligen att till och med tidigare biskopen Jóhannes Gijsen kastat anmälningar om misstänkta övergrepp som företrädare ansett viktiga att spara. Andra ska ha sett mellan fingrarna när det framkom att präster var pedofiler. Enligt kommissionen är detta symtomatiskt för hur den katolska kyrkan har behandlat uppgifterna om övertramp - i stället för att lyssna på offren har ledningen gjort sitt yttersta för att mörklägga och misstänkliggöra alla klagomål.

När pastor Georg slutade på Landakotsskóli år 2003 tog han med sig mängder av handlingar från skolan. Efterträdaren Hjalti Þorkelsson reagerade på att det knappt fanns ett dokument kvar när han tog över som rektor. Georg ska då ha svarat att de papper som behövdes fanns på Landakotsskóli. Inför Jóhannes Gijsen sade Georg att han som pensionär skulle sortera de dokument som han tog med sig hem från skolan. När han avled år 2008 hade han fortfarande inte återlämnat några handlingar till Landakotsskóli.

Bland de papper som saknas finns bland annat klagomål på Margréts undervisning. I utredningen framkommer att vissa föräldrar vid flera tillfällen klagade på stränga metoder och mobbningsliknande pedagogik. Inget hände dock. Georg ska ha avfärdat klagomålen som lögner.

I utredningen säger sig åtta personer ha utsatts för sexuella övergrepp. En pojke anmälde vid flera tillfällen under fem års tid att han utsattes för sexövergrepp - utan att någon utredning genomfördes. De tidigaste anklagelserna mot pastor Georg gällde åren 1960 till 1963. En då 13-årig flicka berättade när hon slutade på Landakotsskóli för sina föräldrar om systematiskt våld. När pappan sökte upp dåvarande biskopen Jóhannes Gunnarsson blev svaret att flickan hade en livlig fantasi och att anklagelserna därför måste vara falska.

Hela 27 personer uppger att de har blivit offer för psykisk eller fysisk misshandel från 1946 och framåt. De senaste uppgifterna om sexuella övergrepp är från 1988, och de senaste om mobbning och förnedring från 2003. Utöver pastor Georg och Margrét riktar sig anklagelserna mot två präster och en lärare. Läraren utreddes misstänkt för sexbrott men nekade och åtalades aldrig. Läraren slutade på Landakotsskóli 1996 efter att uppgifterna blev kända.

Landakotsskóli i Reykjavík beskrivs i utredningen närmast som ett skräckvälde under ledning av pastorn Georg - med starka band till biskopen och kyrkans ledning - och läraren Margrét, som för övrigt är de enda två namngivna anställda som i rapporten pekas ut som skyldiga till övergrepp. År efter år ska undervisningen ha präglats av samma sadistiska natur. Paret ska främst ha riktat in sig på svaga elever.

De utsatta eleverna kunde ibland bli offer för parets övergrepp flera gånger i veckan. Pastor Georg brukade, enligt samstämmiga vittnesuppgifter, ta med sig en pojke eller flicka in på toaletten eller något annat enskilt rum. Där började han att förgripa sig på eleverna genom att smeka dem utanpå kläderna. Han tvingade dem därefter att klä av sig. Därefter tvingades eleverna att antingen utföra oralsex eller onanera åt honom. Ibland onanerade han själv medan han tafsade på eleverna. Vid andra tillfällen lade han dem i sitt knä och slog dem på stjärten. Där brukade han också stoppa upp fingrar i elevernas ändtarm och slida. Innan de gick kunde eleverna få med sig läsk eller godis.

Margrét ska vid flera tillfällen ha tvingat pojkar att klä av sig inför varandra och ta varandra på könsorganen. Hon ska ha slagit deras könsorgan med pekpinnen och tvingat dem till oralsex. Hon ska även ha fört upp sina fingrar i pojkarnas ändtarmar tills det började blöda. Margrét kunde också dra runt pojkarna genom lärarbostaden i deras könsorgan.

Ofta genomförde Margrét och Georg övergreppen tillsammans. Om någon elev undrade varför de utsattes för övergrepp blev svaret att de antingen misskött sig i hemmet eller i skolan och att de därför behövde bestraffas.

Våld användes systematiskt som en uppfostringsmetod på Landakotsskóli. Svaga elever förödmjukades och mobbades av paret. Flera tidigare elever vittnar om att Margrét tycktes finna ett stort nöje i att förnedra eleverna. Hon ska vid vissa tillfällen också ha hjälpt pastor Georg att förgripa sig på eleverna. En av de tidigare eleverna beskriver enligt rapporten vistelsen i skolan som en ständig kamp för att försöka undvika prygel och mobbning från lärarnas sida:

"Jag trodde att jag skulle dö, så jag bestämde mig för att göra allt som jag kunde för att behaga dem, men det tjänade inget till. Oavsett hur jag försökte att förbättra mig kunde jag aldrig behaga dem."

Flera tidigare biskopar anses enligt utredarna ha brustit i ansvar. Alfred Jolson, som var biskop mellan 1988 och 1994, ska vid tre tillfällen ha struntat i sina skyldigheter att låta undersöka uppgifter om övergrepp. I stället såg han till att inga papper om misstankarna bevarades. Jóhannes Gijsen, som var biskop mellan 1996 och 2007, förstörde handlingar som hans företrädare hade beslutat skulle bevaras. Även dessa handlingar gällde misstänkta övergrepp från kyrkans anställda. Vid ytterligare tre tillfällen ska även Jóhannes Gijsen ha brutit mot sina skyldigheter genom att inte registrera eller utreda uppgifter om övergrepp. Denna skyldighet ska även den nuvarande biskopen, Pétur Bürcher, ha försummat vid ett tillfälle. Det gällde då uppgifter om att en präst förgripit sig på ett barn.

I rapporten riktas svidande kritik mot den katolska kyrkans ledning. En lång rad av biskopar har struntat i att ta anmälningar om grova övergrepp på allvar. Det har enligt utredarna funnits en utpräglad tradition att tysta ned och mörklägga alla misstankar. Detta har skett genom att vittnesuppgifter systematiskt förstörts samtidigt som inga utredningar gjorts. Biskoparna har vidare antingen saknat kännedom om eller struntat i att följa isländsk lag.

Bristerna är heller inte avhjälpta. Utredarna skriver i rapporten att det trots uppmärksamheten kring övergrepp saknas rutiner för att hantera misstankar där barn blivit offer för kyrkans anställda. Att så mycket arbete återstår måste betraktas som förvånande med tanke på de anklagelser som riktats mot personalen.

Utredarna spekulerar i rapporten om pastor Georgs nyckelposition inom kyrkan kan vara en av anledningarna. Han hade flera tunga förtroendeuppdrag, var förtrogen med biskoparna och - kanske framför allt - en av få inom kyrkans toppskikte som talade god isländska. Det gjorde att han var närmast oumbärlig för biskoparna, samtidigt som det gav honom möjligheten att filtrera den information som han förde vidare.

När pastor Georg pensionerades var det med den katolska kyrkans lovord. Jóhannes Gijsen vände sig till och med till Vatikanstaten för att på något sätt ordna en utmärkelse som tack för pastorns långa tjänst för kyrkans bästa.

Pétur Bürcher skriver i ett uttalande på kyrkans webbplats att den i fortsättningen ska följa isländsk lag och den katolska kyrkans internationella regler när det gäller hantering av misstankar om övergrepp mot barn. Han skriver vidare att han vill skapa en trygg miljö för barn och att atmosfären inom kyrkan ska präglas av hederlighet och respekt:

"De tragiska övergreppen mot barn av kristna människors händer, särskilt från män ur prästerskapet, orsakar stor skam och oerhörd förargelse. Det är en absolut nödvändighet och skyldighet att ledare ber om ursäkt. Det gör jag härmed i fullkomlig ödmjukhet inför de personer som faktiskt är inblandade i detta."

Här kan du läsa mer om utredningen av övergreppen.