 |
| Illustration: Veðurstofa Íslands |
När Eyjafjallajökull erupterade våren 2010 hade vulkanen slumrat i nästan 200 år. Utbrottet var dock långt ifrån någon överraskning. Ända sedan 1994 hade aktiviteten tilltagit med bland annat utdragna jordskalvssvärmar, magmainskott, rörelser i jordskorpan och en expanderande glaciär.
Med isländska mått mätt var utbrottet medelstort. Men det var långvarigt och producerade sådana volymer av ytterst finkornig tefra att det då behövdes gå ända tillbaka till 1918 och Katla för att hitta en mer omfattande produktion.
Eyjafjallajökullutbrottet stoppade 104 000 flygningar. Ändå var det bara 0,02 procent av tefran som med vindens hjälp nådde fram till Europa. Det framkommer av en sammanställning som gjorts av resultat från 400 mätstationer.
En studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Scientific Report visar att satelliter kraftigt underskattade mängden av aska i luften. Koncentrationen av de för flygplan mest skadliga partiklarna var i själva verket tio gånger högre än de halter som då uppmättes.
I dagsläget finns inget som pekar på att Eyjafjallajökull är på väg mot ett nytt utbrott. Den 11 september i år inträffade dock ett par jordskalv vid vulkanen. Magnituden var visserligen blygsamma 0,8 respektive 0,3 på Richterskalan, men ett av skalven inträffade på hela 14,9 kilometers djup. Vid en serie av så djupa skalv skulle det kunna tyda på nya magmainskott.
Vid det senaste utbrottet skedde dock jordskalv på hela 30 kilometers djup. I en studie publicerad i Geophysical Research Letters kartlägger brittiska och isländska forskare händelseförloppet. Slutsatsen är att eruptionen var ett resultat av en serie underjordiska kedjereaktioner.
Den första explosionen hade sitt ursprung i en magmakammare på fem kilometers djup. Utbrottet kastade upp enorma mängder magma ur Eyjafjallajökulls krater vilket ledde till kraftig avsmältning av glaciären. När istäckets tyngd lättade aktiverades magmakammare på större djup, först på 11,5 kilometer, sedan 19 kilometer och sist 24 kilometer.
Händelser på ytan hade alltså direkt inverkan på skeenden på flera mils djup. Den brittiske geofysikern Jon Tarasewicz, en av forskarna bakom studien, säger till Our Amazing Planet att liknande kartläggningar nu ska göras av utbrott från Krafla och Askja.
Hälsoutvärderingar av 1 148 personer bosatta i närheten av Eyjafjallajökull visar att de sex månader efter utbrottets slut ofta känner av problem med slemhinnor, irriterade ögon, rinnande näsa och hosta. Som kontrollgrupp användes 510 personer bosatta på norra Island, där mängden aska i luften var betydligt lägre. Studien visar att de personer som drabbats av försämrad hälsa efter vulkanutbrottet ofta uppvisade flera symtom.
Undersökningen utfördes vid Háskóli Íslands och presenterades i höstas vid European Respiratory Societys kongress i Wien. Arbetet leddes av Hanne Krage Carlsen. I ett pressmeddelande säger hon att de långsiktiga konsekvenserna för lokalbefolkningens hälsa är oklara:
"The eruption of Eyjafjallajökull in Iceland provided the opportunity for us to study the health effects of people living close to the volcano. Our results suggest that living close to a volcano after a substantial eruption can seriously increase the risk of respiratory symptoms. Although the long-term consequences are still unknown, this has important clinical relevance as healthcare professionals treating people in this situation need to be aware of the potential rise in respiratory symptoms."Här kan du läsa mer om Eyjafjallajökull.
