torsdag 13 december 2012

Lägre risk för diabetes på isländska landsbygden

Personer uppväxta på landsbygden och i fiskelägen löper mindre risk att drabbas av typ 2-diabetes än islänningar med rötterna i Reykjavík. Genetiska skillnader och tuffare livsvillkor med mer kroppsarbete och stora avstånd tros vara förklaringen till den lägre utbredningen utanför huvudstaden. Det framkommer i en studie publicerad i
Læknablaðið. Bakom undersökningen står tio isländska läkare och forskare.

Typ 2-diabetes var fram till 1950-talet en ganska sällsynt sjukdom på Island. Den började att sprida sig först i takt med samhällsförändringar som förbättrade befolkningens livsvillkor, men som i vissa hänseenden var negativa för folkhälsan.

Under 1900-talets första hälft var skillnaderna stora mellan olika delar av landet. Män som växte upp på landsbygden led 43 procent lägre risk att drabbas av diabetes än män som växte upp i Reykjavík med omnejd. Däremot var det bland männen ingen större skillnad mellan dem som växt upp i Reykjavík och i fiskelägen längs med kusten.

Bland kvinnor var skillnaderna inte lika stora. Den som växt upp på landsbygden utsattes för en 26 procent lägre diabetesrisk. Men bland kvinnorna var däremot skillnaden gentemot Reykjavík nästan lika stor även bland dem som levt sina första år i fiskelägen.

Risken för att drabbas av diabetes var minst på västra Island, i Västfjordarna och på östra Island.

Förklaringarna till de stora skillnaderna tros vara två: dels genetiska skillnader, dels skilda livsvillkor. Områdesbunden isolering på landsbygden kan ha bidragit till att minska risken, även om detta är något som enligt studien behöver undersökas närmare. På samma sätt kan det i Reykjavík ha funnits en större andel personer med lägre motståndsförmåga mot diabetes.

Miljön tros vara den andra huvudförklaringen. Visserligen var kroppsarbetet utbrett i hela landet under 1900-talets första hälft, men det präglade vardagen för en större del av befolkningen utanför Reykjavíkområdet.

På landsbygden arbetade både män och kvinnor hårt, avstånden var stora och det enda sättet att förflytta sig för den mindre välställda befolkningen var i regel till fots, och barn började tidigt att hjälpa sina föräldrar med arbetet. Dessa livsvillkor ska ha bidragit till att minska risken för att drabbas av typ 2-diabetes, skriver Læknablaðið.