Hot om misstroendeförklaring mot Islands regering

Det största misstaget i hela Icesave-historien var att sparformen över huvud taget godkändes från början. Det hävdade näringsgrensminister Steingrímur J. Sigfússon under gårdagens frågestund i alltinget. Men den borgerliga oppositionen ville se en ursäkt från den rödgröna koalitionen för att den drev igenom tre avtal om Icesave i alltinget. Någon sådan kom inte - och minoritetsregeringen hotas nu av en misstroendeförklaring.

Icesave har inte bara varit en ovälkommen följetong för det isländska folket. Tvisten har också i högsta grad bidragit till att regeringen förlorat sin majoritet i alltinget och till att förhandlingarna om EU-medlemskap inte alls hunnit så långt som planerat.

Direkt efter att domen avkunnats och Island gått segrande ur den över fyra år långa fejden sade statsminister Jóhanna Sigurðardóttir att det inte var läge att leta efter syndabockar. Men oppositionen tog snabbt upp jakten på de politiker som de anser bär ansvaret för att de försökte avtala ett isländskt ansvar för insättningsgarantin knuten till Icesave, nämligen den rödgröna regeringen med Jóhanna Sigurðardóttir och Steingrímur J. Sigfússon i spetsen.

Tre gånger har alltinget röstat ja till olika Icesave-avtal. Det första innehöll justeringar som Nederländerna och Storbritannien inte godkände - något de förmodligen ångrar i dag. Avtal nummer två och tre bromsades av presidenten Ólafur Ragnar Grímsson och stoppades senare av en majoritet av islänningarna i folkomröstningar.

Ett slut på Icesave-tvisten innebär en enorm lättnad. Det medför att ett av de största osäkerhetsmomenten kring Islands ekonomiska situation förpassas till historieböckerna och gör dessutom att många nu kan glömma oron för att framtida generationer ska tvingas ned på knä på grund av bankkraschen.

Men för regeringen har Efta-domstolens beslut en baksida. Hade det första avtalet förverkligats hade det i dagsläget inneburit kostnader på ytterligare 137 miljarder isländska kronor, avtal nummer två hade gått loss på 94 miljarder och den sista uppgörelsen hade landat på 63 miljarder.

Farhågorna var att Island, utan att kapitulera inför EU:s påtryckningar i Icesave-tvisten, skulle förvandlas till Nordens Kuba eller Nigeria. Riktigt så allvarliga blev aldrig konsekvenserna. Investeringarna är visserligen på fortsatt låg nivå och kapitalkontrollerna innebär ett slags konstgjord andning för räntor och inflation. Men kreditbetyget rasade inte, lånelinorna från omvärlden kapades inte och den politiska isoleringen uteblev - även om relationerna med vissa EU-länder blev ganska frostiga.

Regeringens bedömning var att en uppgörelse medförde mindre risker än att invänta en prövning av det juridiska ansvaret i domstol. Med facit i hand visade det sig inte vara den bästa vägen. Det kommer nu oppositionen göra allt för att utnyttja i alltingsvalet den 27 april. Regeringens ställning har försvagats avsevärt efter Icesave-domen.

Steingrímur J. Sigfússon, som var finansminister när avtalen förhandlades fram, sade under alltingets frågestund i går att det största misstaget var att låta Landsbanki öppna Icesave utomlands utan att flytta verksamheten till utländska dotterbolag. Det var också ett misstag att bankväsendet fick växa sig så stort. Han medgav att han i efterhand kan ha fattat mindre goda beslut, men att han vid varje enskild tidpunkt gjort det han ansett varit bäst. Den ursäkt som den borgerliga oppositionen efterlyste kom aldrig.

Både Framstegspartiet och Självständighetspartiet talar nu öppet om möjligheterna att väcka en misstroendeförklaring mot regeringen. I dagsläget är det inte osannolikt att de skulle lyckas fälla den rödgröna koalitionen, men frågan är om det vore särskilt gynnsamt inför valet.

Våren 2011 tog Självständighetspartiets ledare Bjarni Benediktsson - utan att förvarna Framstegspartiet - initiativ till en misstroendeförklaring mot Jóhanna Sigurðardóttirs regering. Den röstades ned med 32 röster mot 30. Den här gången diskuterar de bägge partierna möjligheterna att fälla regeringen.

Den utlösande faktorn för Självständighetspartiet var 2011 att regeringens linje på nytt fått underkänt i en folkomröstning om Icesave. Bjarni Benediktsson hade dock själv tagit ställning för samma hållning, och misstroendeförklaringen syftade enligt flera bedömare snarare till att försöka lappa ihop sprickorna inom det egna partiet.

Sedan dess har regeringen fortsatt att förlora mandat i alltinget. Koalitionen har i dagsläget stöd av 30 av totalt 63 ledamöter.

Ljus framtids Guðmundur Steingrímsson och Róbert Marshall har dock tidigare sagt att de inte kommer att ställa sig bakom en misstroendeförklaring. Det är också osäkert hur Jón Bjarnason, som nyligen lämnade Gröna vänsterns alltingsgrupp men kvarstår som medlem i partiet, skulle agera. Trots att han säkerligen gärna skulle ge igen på Jóhanna Sigurðardóttir är steget långt från att lägga ned sin röst till att gå ihop med den borgerliga oppositionen - även om det var just det han gjorde om EU-frågan i utrikesnämnden, vilket också ledde till att han petades.

Med valdagen knappt tre månader bort är det inte säkert att en misstroendeförklaring skulle skynda på valet. Självständighetspartiet och Framstegspartiet har inga realistiska möjligheter att samla en majoritet bakom sig under tiden fram till valet. Visserligen vore det en fjäder i hatten för den politiskt hårt ansatte Bjarni Benediktsson att fälla den rödgröna regeringen, men det finns en risk att väljarna skulle se det som onödigt så tätt inpå ett nyval.

På nätet finns en namninsamling där undertecknarna kräver att de alltingsledamöter som röstat ja till Icesave-avtalen avgår. En av dem som står bakom uppropet är Ástþór Magnússon, som tidigare utan framgång kandiderat både till alltinget och till ämbetet som Islands president.

Här kan du läsa mer om Icesave-tvisten.