EU och Norge utfärdar ensidigt en makrillkvot på drygt 90 procent av det totala fisket i Nordostatlanten. Näringsgrensminister Steingrímur J. Sigfússon riktar skarp kritik mot beslutet. Både Island och Färöarna väntas nu ensidigt utfärda kvoter betydligt större än den andel som återstår. Att det inte finns någon överenskommelse om makrillfisket gör därmed att hotet mot beståndets hållbarhet ökar.
I flera års tid har makrillfisket i Nordostatlanten varit en stridsfråga. EU och Norge höll i det längsta Island utanför förhandlingarna, och de försök som därefter gjorts för att komma överens har alla varit förgäves. Makrillkriget är också ett av huvudskälen till att Islands förhandlingar om EU-medlemskap ligger långt efter tidtabellen. I unionen finns flera länder som vägrar att börja diskutera avsnittet om fiske innan Island har kapitulerat i makrillkriget.
Utsikterna för en fredlig lösning på konflikten är dock begränsade. EU och Norge beskyller Island och Färöarna för bristande förhandlingsvilja, och örikena kastar samma anklagelser i retur.
Makrillen har under de senaste åren rört sig allt längre norrut och finns nu längs hela den isländska kusten. Arten har snabbt blivit den näst viktigaste för det isländska fisket efter torsken.
Under sommaren finns upp till en tredjedel av beståndet - motsvarande 1,5 miljoner ton makrill - i isländska vatten. Där äter den upp sig med uppemot 50 procent i vikt och sväljer 3 miljoner ton annan fisk. Detta, tillsammans med makrillens allt nordligare hemvist, hävdar Island bör utgöra utgångspunkten för kvotfördelningen. Även Färöarna delar denna åsikt.
Men varken Norge eller EU håller med. De anser i stället att kvoterna bör gå till dem som tidigare ägnat sig åt storskaligt fiske av makrill.
I förhandlingarna har Island erbjudits 7 procent men krävt 17 procent. Färöarna har framfört liknande krav. Nu hotar EU med omfattande stridsåtgärder mot isländsk makrill. Frågan är dock hur långt unionen kan gå i åtgärder mot vad den anser vara ohållbart fiske utan att trotsa EES-avtalet. Ett importförbud mot isländsk makrill skulle bli kännbart men inte dramatiskt, ett förbud som även riktar sig mot andra arter skulle kunna få enorma ekonomiska konsekvenser om Island skulle tvingas att dumpa fångster till lägre priser på andra marknader.
Tidigare har Island utfärdat en ensidig kvot och uppmanat EU och Norge att anpassa sitt fiske efter den. Den här gången har regeringen i stället väntat ut EU och Norge. De tilldelar nu sig själva en ensidig kvot på 490 000 ton makrill, vilket motsvarar drygt 90 procent av den av forskare rekommenderade kvoten. Kvar att dela på för Island, Färöarna och Ryssland blir därmed knappt 10 procent.
Steingrímur J. Sigfússon riktar i ett uttalande skarp kritik mot EU:s och Norges agerande och kallar det en besvikelse. Han efterlyser en kvotfördelning som är baserad på de senaste vetenskapliga rönen om makrillens rörelsemönster och vilja från motparten att åter ta plats vid förhandlingsbordet för att hitta en långsiktig lösning på tvisten.
Einar K. Guðfinnsson, alltingsledamot för Självständighetspartiet och tidigare fiskeminister, skriver i ett blogginlägg att EU:s och Norges ensidigt utfärdade kvot är oansvarig och visar på bristande förhandlingsvilja. Han anser även att detta är en av de viktigaste mellanstatliga dispyterna som Island varit engagerat i, och att det är av yttersta vikt för nationen. Einar K. Guðfinnsson, som är ett sannolikt namn som fiskeminister i en borgerlig regering, efterlyser därför en ensidig isländsk kvot så snart som möjligt.
Så lär det också bli. Och av inrikespolitiska skäl har regeringen knappast manöverutrymme att backa särskilt långt från tidigare 17 procent utan att förlora valet. Det betyder i sin tur att det totala makrillfisket i Nordostatlanten ännu ett år kommer att ligga långt över forskarnas rekommendationer.
Här kan du läsa mer om fisketvisten.
