Jóhanna Sigurðardóttir använder sig av hot och utpressning som politisk metod. Dessutom bröt hon mot överenskommelsen om att Gröna vänsterns ledamöter skulle få tala fritt om sitt motstånd mot EU-medlemskap. Det hävdade alltingsledamoten Jón Bjarnason i parlamentet i går. Statsministern kontrade med att ingen EU-motståndare har belagts med munkavle, och att ansökan om medlemskap är en del av regeringsförklaringen.
Efter allt hårdare press från Gröna vänstern tvingades Socialdemokraterna i måndags till reträtt i EU-frågan. Förhandlingarna om villkoren för isländskt medlemskap läggs på is under valrörelsen. Vid en borgerlig valseger återstår det att se om överläggningarna återupptas.
I opinionen är det i dagsläget närmast dött lopp. I en undersökning publicerad i Fréttablaðið i dag vill 48,5 procent av islänningarna att förhandlingarna slutförs och att folket får rösta om ett eventuellt isländskt EU-medlemskap. En knapp majoritet tar dock ställning för att på något sätt frysa förhandlingarna. 36,4 procent vill dra tillbaka ansökan helt och hållet, medan 15,2 procent vill stoppa förhandlingarna tillfälligt och bara återuppta dem efter en folkomröstning i frågan.
När tidningen ställde samma fråga i december 2011 ville 65,3 procent av de tillfrågade fullfölja förhandlingarna, medan 34,7 procent ville avbryta dem i förtid.
När tidningen ställde samma fråga i december 2011 ville 65,3 procent av de tillfrågade fullfölja förhandlingarna, medan 34,7 procent ville avbryta dem i förtid.
När Island sommaren 2009 ansökte om EU-medlemskap var det formellt inte regeringen som stod bakom ansökan. Vissa av Gröna vänsterns ledamöter vägrade helt enkelt att backa upp en sådan proposition. I stället lades förslaget som en motion som nådde majoritet i parlamentet.
Detta var också utgångspunkten för Jón Bjarnasons angrepp på Jóhanna Sigurðardóttir när de drabbade samman i alltingets talarstol i går. Statsministern gick nämligen inte lottlös ur kompromissen med Gröna vänstern. Som utbyte petades Jón Bjarnason från alltingets utrikesnämnd, där han gått ihop med Självständighetspartiet och Framstegspartiet om ännu ett krav på att dra tillbaka Islands ansökan om EU-medlemskap. Ett sådant förslag har röstats ned tidigare, men i takt med att valet närmar sig kan det bli allt mer lockande för Gröna vänstern att säga ja. Visserligen skulle det fälla regeringen, men sannolikt också ge en rejäl skjuts uppåt i opinionen.
Jón Bjarnason hävdade att Jóhanna Sigurðardóttir ägnade sig åt odemokratiska ingrepp i nämndens arbete genom att på detta sätt stoppa ett förslag som tidigare fått majoritet i nämnden. Han påpekade att Socialdemokraterna lovat Gröna vänsterns ledamöter full frihet att argumentera för ett nej till EU-medlemskap. Om denna skulle begränsas på detta sätt hade Gröna vänstern aldrig accepterat att ingå en koalition med Socialdemokraterna.
Jóhanna Sigurðardóttir svarade med att ingen tagit ifrån Jón Bjarnason hans möjligheter att yttra sig om EU. Däremot var ansökan om medlemskap en överenskommelse mellan regeringspartierna. Jón Bjarnason bröt mot denna genom att göra upp med den borgerliga oppositionen i utrikesnämnden. Därför var enligt Jóhanna Sigurðardóttir inte hans agerande förenligt med fortsatt regeringssamarbete.
När Island ansökte om EU-medlemskap gjorde både Socialdemokraterna och representanter för EU bedömningen att förhandlingarna skulle kunna hinnas med på rekordkorta 18 månader. Sedan dess har Icesave-tvisten, makrillkriget och en allt mer splittrad och försvagad isländsk regering gjort att överläggningarna dragit ut på tiden.
Jóhanna Sigurðardóttir menade dock att detta inte var något skäl att riva upp processen. Till skillnad från vad Jón Bjarnason påstod fanns det i den motion som lade grunden för ansökan om medlemskap garderingar för att förhandlingarna skulle kunna dra ut på tiden och till och med fortsätta in i kommande mandatperiod.
Jón Bjarnason fick i debatten stöd av Framstegspartiets Gunnar Bragi Sveinsson och Ásmundur Einar Daðason. De hävdade att Jóhanna Sigurðardóttir ägnade sig åt hot och utpressning och därmed äventyrade alltingets självständighet, något statsministern bestämt förnekade.
Även Självständighetspartiets Jón Gunnarsson menade att beslutet att ge Jón Bjarnason sparken från en utrikesnämnden hotade de demokratiska grundprinciperna. Att byta ut en ledamot eftersom han ansågs ha fel åsikt i en sakfråga var enligt Jón Gunnarsson ett angrepp på alltingets oberoende.
Jóhanna Sigurðardóttir backades i debatten upp av utrikesminister Össur Skarphéðinsson. Han hävdade att tingets vilja, som efterlystes av oppositionen, redan förelåg eftersom ett tidigare förslag att stoppa förhandlingarna om EU-medlemskap röstats ned.
Det var inte det enda ordkriget som Jóhanna Sigurðardóttir drogs in i under gårdagen. Även Självständighetspartiets ledare, Bjarni Benediktsson, gick till angrepp mot regeringschefen. Han kritiserade regeringens strävan att försöka hinna klubba en ny grundlag under de 23 dagar som återstår av mandatperioden. Denna iver gjorde att regeringen bortsåg från viktiga synpunkter från experter samtidigt som invändningar viftades bort.
Jóhanna Sigurðardóttir svarade att hon visserligen önskade att arbetet med att ta fram en ny författning hade hunnit längre, men att förslaget inte på något sätt hade kunnat komma som en överraskning för oppositionen. Grundlagsfrågan har stått på regeringens dagordning ända sedan den tillträdde för snart fyra år sedan.
I alltingets korridorer ryktas det dock om att regeringen är på väg att ge upp hoppet om att kunna driva igenom en helt ny grundlag före alltingsvalet den 27 april. I stället uppges regeringen försöka nå bred uppslutning i parlamentet bakom några nyckelfrågor, och därmed kunna genomföra mindre förändringar i författningen. Dessa rykten har dock än så länge tillbakavisats av företrädare för regeringen.
Här kan du läsa mer om turbulensen kring Islands ansökan om EU-medlemskap.
