
Våren 2011 utkom Björn Bjarnasons bok om Baugur-imperiet, Rosabaugur yfir Íslandi, där affärsmannen Jón Ásgeir Jóhannesson var förgrundsfiguren. Boken gav nytt bränsle till en decennielång fejd mellan de två. Som justitieminister försökte Björn Bjarnason minska ägarkoncentrationen på den isländska mediemarknaden, ett förslag som i praktiken riktade sig direkt mot Baugur. Samtidigt ägde han själv aktier i Baugur-mediernas huvudkonkurrent, Morgunblaðið.
Jón Ásgeir Jóhannesson utnyttjade sina medier som annonsforum för sitt detaljhandelsimperium. Morgunblaðið fick samtidigt se sina annonsintäkter rasa. Björn Bjarnason ansåg att Baugurs expansion hotade den fria åsiktsbildningen, men trots majoritet i alltinget stoppades lagen som skulle ha tvingat fram en uppstyckning av imperiet. För första gången någonsin utnyttjade nämligen presidenten Ólafur Ragnar Grímsson möjligheten att förhindra lagen från att träda i kraft genom att inte underteckna den.
Den konservativa regeringen hade möjlighet att ta frågan vidare till en folkomröstning, men statsminister Davíð Oddsson valde att begrava förslaget. Utgången i en sådan folkomröstning riskerade att bli ett fiasko för regeringens linje.
Samtidigt pågick en enorm utredning mot Jón Ásgeir Jóhannesson. Han misstänktes för omfattande ekonomisk brottslighet, men han fälldes i slutändan bara för bokföringsbrott. Affärsmannen hävdade att polisutredningen var ett beställningsjobb från Självständighetspartiets kärna med Davíð Oddsson och Björn Bjarnason i spetsen.
I Rosabaugur yfir Íslandi påstod Björn Bjarnason felaktigt att domen gällde förskingring. Jón Ásgeir Jóhannesson såg felet som smutskastning och hotade att stämma ex-ministern om han inte bad om ursäkt. Inför hotet om en rättsprocess beklagade Björn Bjarnason misstaget både på sin blogg och i en annons i Morgunblaðið. Till den andra upplagan hade uppgifterna om domen mot Jón Ásgeir Jóhannesson dessutom korrigerats - dock inte tillräckligt för att helt tvätta bort felaktigheterna.
Detta var inte tillräckligt för Jón Ásgeir Jóhannesson. Trots ursäkten valde han att stämma Björn Bjarnason för ärekränkning. Han ansåg att ursäkten inte var särskilt allvarligt menad och att Björn Bjarnason inte heller ansträngt sig för att bokens första upplaga, som innehöll de felaktiga uppgifterna, skulle dras in från handeln och makuleras.
Héraðsdómur Reykjavíkur gick på Jón Ásgeir Jóhannessons linje. Björn Bjarnason fälldes för ärekränkning och tvingades att betala ett skadestånd på 200 000 isländska kronor, lika mycket för att trycka domen i olika medier samt stå för rättegångskostnaderna på 500 000 kronor.
Björn Bjarnason valde att överklaga. Han hävdade att han borde frias eftersom han gått Jón Ásgeir Jóhannesson till mötes genom att medge misstaget och be om ursäkt för det.
Hæstiréttur Íslands ger honom delvis rätt. Domstolen fastslår visserligen att de felaktiga uppgifterna var ärekränkande för Jón Ásgeir Jóhannesson, men inte på ett sådant sätt att de har någon betydande inverkan på hans anseende som investerare och affärsman. Björn Bjarnason fälls för ärekränkning, men slipper alla kostnader för rättsprocessen och behöver heller inte betala skadestånd till Jón Ásgeir Jóhannesson.