Havstobis har tagit över rollen som lunnefågelns huvudföda efter lodda. Återväxten bland lunnefågeln var på sydkusten förra året något bättre än de tidigare katastrofsomrarna. Samtidigt sprider sig problemen med allt sämre tillgång till föda över landet. Jakten på lunnefågel har under en längre tid också varit långt över hållbara nivåer. Det visar en ny rapport från Náttúrustofa Suðurlands.
På delar av södra Island är beståndet av lunnefågel på väg att kollapsa. Värst är situationen på Västmannaöarna. Återväxten var i somras visserligen den bästa på fem år, men samtidigt överlever i dagsläget inte ens hälften så många ungar som under ett genomsnittligt år. I knappt var femte lunnefågelhåla fanns en unge med möjlighet att klara sig.
Även om situationen på Västmannaöarna, som är världens största lunnefågelkoloni, förbättrades något under förra året är läget alltjämt katastrofalt. Inget tyder på att återväxten är på väg tillbaka mot normala nivåer. Om inget förändras kommer det snart att bli glest på Hemöns fågelklippor.
För att beståndet ska vara oförändrat krävs ett födelsetal på 0,584 ungar per håla. Under de fem senaste åren har den siffran på Västmannaöarna som högst varit 0,19 ungar per håla. Den normala kullen brukar vara 500 000 lunnefågelungar bara på Västmannaöarna - den dystra sommaren 2011 överlevde bara 500 ungar.
Fågeldöden sprider sig nu över södra Island. På tidigare starka fästen som Papey, Akurey i Faxaflói, Elliðaey i Breiðafjörður, Ingólfshöfði och Dyrhólaey överlevde enligt en undersökning knappt en enda lunnefågelunge sommaren.
Längre norrut, där en fjärdedel av det isländska beståndet av lunnefågel häckar, är situationen betydligt bättre. Visserligen föddes färre ungar på Grímsey i Steingrímsfjörður, Vigur och Grímsey, men återväxten var förra sommaren något bättre än 2011 på Drangey, Lundey och Borgarfjörður Eystri.
Náttúrustofa Suðurlands undersökningar visar att havstobis nu har tagit över efter lodda som lunnefågelns huvudföda. Loddan har både rört sig norrut och haft många svaga årgångar. På sina håll är trubbstjärtat långebarn en annan viktig art för lunnefågeln.
Brist på föda i takt med att Atlanten blir allt varmare tros vara förklaringen till de dramatiskt försämrade livsvillkoren för lunnefågeln. De senaste somrarna har många par struntat i att häcka eftersom det varit uppenbart att födan inte skulle räcka till en unge. Många ungar har också kläckts allt senare, vilket gör att de knappt är dugliga att klara sig på egen hand när föräldrarna lämnar dem.
I takt med att återväxten kollapsat har också jakten på lunnefågel på Västmannaöarna minskat. Ändå har den enligt Náttúrustofa Suðurlands varit allt för omfattande under en längre tid. De senaste årtiondena har jakten varit betydligt större än vad som varit ekologiskt hållbart för arten.
Här kan du läsa mer om lunnefågeln.
