onsdag 23 januari 2013

Minister: Isländsk EU-omröstning kan dröja till 2015

Det kan dröja ända till 2015 innan Island folkomröstar om EU-medlemskap. Det hävdar finansminister Katrín Júlíusdóttir i en intervju i Wall Street Journal. Hennes främsta argument för isländskt inträde i unionen är euron eftersom hon anser att Island är för litet för att ha en egen valuta. Hon efterlyser också en saklig inhemsk debatt om för- och nackdelar med att gå med i EU.

När Island sommaren 2009 ansökte om EU-medlemskap trodde både medlemskapsförespråkarna inom regeringen och företrädare för unionen att förhandlingarna skulle gå rekordsnabbt. Island sågs som en stabil demokrati och marknadsekonomi som genom EES-avtalet redan införlivat majoriteten av EU:s regelverk i den inhemska lagstiftningen.

Förhoppningen var inte bara att hinna före Kroatien in i unionen. Målet var att helst hinna slutföra förhandlingarna inom tolv till arton månader. Det skulle i sin tur ha inneburit inträde redan under 2011.

EU:s ställningstaganden i Icesave-tvisten och makrillkriget har dock försenat förhandlingarna. Även stridigheterna inom regeringen har bidragit till att spräcka tidsplanen. Under sin tid som fiske- och jordbruksminister gjordes exempelvis knappt några förberedelser alls för att inleda förhandlingar om jordbruket, ett av de på förhand svåraste områdena att lösa.

Splittringen inom regeringen tvingade till sist Socialdemokraterna - koalitionens EU-vänliga parti - att frysa förhandlingarna om medlemskap inför vårens alltingsval. Annars riskerade regeringssamarbetet med Gröna vänstern att spricka. Beslutet har dock fått hård intern kritik, och många befarar att det öppnar dörren för ytterligare väljarflykt till Ljus framtid, det nystartade mittenpartiet som liksom Socialdemokraterna förespråkar att förhandlingarna ska fullföljas och att islänningarna sedan får ta ställning till frågan om EU-inträde i en folkomröstning.

En av Socialdemokraternas mest uttalade EU-vänner är finansminister Katrín Júlíusdóttir. Hon vill också se ett isländskt inträde i EMU. I Wall Street Journal säger hon att medlemskapet - som hon bedömer som den i nuläget hetaste politiska frågan - är nödvändigt för att ge ekonomin stabilitet:
"Iceland needs to join the European Union and adopt the euro because it would give the country an economic boost and expand its influence in decision-making. ... We would be a sovereign nation working with other sovereign nations on our future, working together to raise the standard of living."
Katrín Júlíusdóttir anser inte, till skillnad från många EU-motståndare, att ett medlemskap innebär att Island avsäger sig rätten till självbestämmande. Hon säger sig också vara besviken över att EU-debatten hittills inte präglats av argument för och emot medlemskap, utan att den i stället ofta kännetecknas av osakliga utspel.

Hon räds inte de ekonomiska svårigheter som just nu plågar många länder inom euroområdet. Katrín Júlíusdóttir ser EU som en stark och stabil ekonomisk enhet som kommer att klara av att hantera problemen. Där talar storleken och euron för unionen. Island är enligt finansministern däremot för litet för att ha en egen valuta.

Men det kommer att ta tid innan det blir någon förändring. Katrín Júlíusdóttir säger i intervjun att det kan dröja ända till år 2015 innan det blir dags att folkomrösta om EU-medlemskap - och möjligheten till en folkomröstning före hösten 2014 bedömer hon som orealistisk.

Om Socialdemokraterna skulle fortsätta att regera efter valet och lyckas ingå en koalition som inte tummar på löftet om att fortsätta förhandlingarna återupptas de inom nya områden under sommaren eller hösten. Vad gäller den svåraste och viktigaste frågan, fisket, blir det ingen förhandlingsstart så länge Irland är EU:s ordförandeland.

Irland säger nämligen nej till att öppna området så länge det inte finns en uppgörelse om makrillfisket i Nordostatlanten. En sådan överenskommelse, som i dagsläget inte är möjlig utan avsevärda isländska eftergifter, lär inte den svaga rödgröna koalitionen försöka sig på inför valet. Inget tyder heller på att regeringen skulle vara redo att kompromissa i frågan i någon större utsträckning.

Här kan du läsa mer om makrillkriget.