
År 1952 var Island isolerat och fattigt. Tillgången till utländsk valuta var ytterst begränsad och den inhemska kronan stod inte högt i kurs. För att få till stånd handelsavtal med utlandet fick Island vända sig till Östeuropa. Ett handelsutbyte med Polen gjorde att trålare tillverkade i landet dök upp i isländska fiskevatten - och i butikshyllorna lanserades några år senare Prince Polo.
Kexchokladen Prince Polo var under många år närmast ensam på godismarknaden. Handelsavtalet tillsammans med den amerikanska militära närvaron i landet - som förde med sig Coca cola - skapade det som än i dag är något av Islands inofficiella nationalrätt, Prins Póló og Kók.
Kexchokladen Prince Polo var under många år närmast ensam på godismarknaden. Handelsavtalet tillsammans med den amerikanska militära närvaron i landet - som förde med sig Coca cola - skapade det som än i dag är något av Islands inofficiella nationalrätt, Prins Póló og Kók.
72-årige Ómar Ragnarsson har ätit Prince Polo sedan han var 17 år. Och frågan är om någon har konsumerat mer polsk kexchoklad än den populäre tv-profilen påstår sig ha gjort. I ett blogginlägg skriver Ómar Ragnarsson att han förra året räknade ut att han satt i sig cirka 50 ton Prince Polo under sin livstid. Nu har han dock minskat konsumtionen, och nöjer sig med en bit om söndagarna.
Frågan är bara hur hans diet under dessa år sett ut. Om siffran stämmer ger den närmare ett ton om året, vilket i sin tur ger uppåt tre kilo om dagen. Möjligen kan han ha tagit fel på 50 000 bitar och 50 000 kilo. Det skulle åtminstone förklara hur han än i dag kan ha tänderna kvar.
Frågan är bara hur hans diet under dessa år sett ut. Om siffran stämmer ger den närmare ett ton om året, vilket i sin tur ger uppåt tre kilo om dagen. Möjligen kan han ha tagit fel på 50 000 bitar och 50 000 kilo. Det skulle åtminstone förklara hur han än i dag kan ha tänderna kvar.
Här kan du läsa mer om Prince Polo.