måndag 18 februari 2013

Steingrímur Sigfússon avgår - Katrín Jakobsdóttir tar över

Steingrímur J. Sigfússon avgår som ordförande för Gröna vänstern vid helgens landsmöte. Men han stannar kvar inom politiken och leder som planerat partiets lista i den nordöstra valkretsen i det kommande alltingsvalet. Storfavorit att ta över som partiledare är nuvarande vice ordföranden Katrín Jakobsdóttir. Hon är än så länge den enda som anmält sitt intresse för uppdraget.

Ända sedan Gröna vänstern bildades 1999 har Steingrímur J. Sigfússon varit dess ledare. 57-åringen är också en av alltingets verkliga veteraner. Han valdes in redan 1983 för Folkalliansen. I två omgångar har han även haft olika ministerposter.

Både 2007 och 2009 gjorde partiet starka val, och efter det senaste bildade Gröna vänstern tillsammans med Socialdemokraterna Islands första vänsterregering. Samtidigt som Steingrímur J. Sigfússon kan glädjas åt att återhämtningen efter bankkollapsen gick snabbare än många trodde har regeringssamarbetet också gett upphov till många konflikter. Just Steingrímur J. Sigfússon har anklagats för att ha sålt ut många av partiets grundvärderingar för att hålla ihop koalitionen. Mandatperioden har präglats av avhopp och interna dispyter.

I opinionen har nu Gröna vänstern fallit under 10 procent av rösterna och har i dagsläget förlorat två tredjedelar av väljarstödet. Men detta ska inte ha påverkat Steingrímur J. Sigfússons beslut. Vid en presskonferens i lördags sade han att det blivit dags att öppna för förnyelse av partitoppen:
"De mångskiftande eror som nu är på väg att ta slut har säkerligen påverkat mitt beslut. Mandatperioden går mot sitt slut. Gröna vänstern har med sin kraft efter två stora valsegrar i följd, 2007 och 2009, skrivit ett nytt kapitel i landets politiska historia. Den första rena vänsterregeringen i republikens historia har återuppbyggt landet ur kraschens ruiner, som uppstod här i slutet på Självständighetspartiets långa maktperiod. Jag har som ordförande för ett av regeringspartierna lagt all min energi i det arbetet och jag är stolt över den otvivelaktiga framgång som har uppnåtts vid exempellöst svåra omständigheter. Visserligen är kampen med kraschens konsekvenser långt ifrån över och många krävande uppgifter väntar under den kommande mandatperioden. Island är dock väl på väg och alla vägar ligger öppna jämfört med de svårigheter som vi stod inför i slutet av 2008 och början av 2009. Men striden har tagit ut sin rätt och märkt oss som gjorde det som behövde göras, om än så väl som möjligt och så socialt medvetet som omständigheterna tillät. Oundvikligen är det så att allt, enligt sakens natur, inte lämpar sig för popularitet. Finansministern i ett land på randen till konkurs får sent se till vad som behöver göras om han först och främst tänker på sin egen popularitet."
I stället talade Steingrímur J. Sigfússon om att han nu vill fortsätta att driva de politiska frågor han själv brinner för, och vara mer verksam i sin valkrets. Han sade vidare att han genom att lämna ordförandeskapet hoppas få mer tid för sin familj, som han sade sig ha försummat under åren som både statsråd och partiledare.

Att även Steingrímur J. Sigfússon väljer att inte ställa upp för omval innebär att bägge regeringspartierna byter partiledare inför valet. Att Jóhanna Sigurðardóttir inte skulle kandidera på nytt var närmast självklart. Hon har förefallit trött och irriterad under stora delar av mandatperioden samtidigt som populariteten och förtroendet rasat. Mot slutet av mandatperioden har också hennes ledarstil kritiserats internt. Jóhanna Sigurðardóttir har anklagats för att inte lyssna och för att enbart förlita sig på partipiskan när det gäller att ena partiet. Att efterträdaren Árni Páll Árnason direkt efter att han valts mellan raderna tog avstånd från hennes sätt att leda partiet visar att det uppenbarligen finns ett behov av att distansera sig från de fyra gångna åren.

Steingrímur J. Sigfússon har varit starkare internt, och åtnjutit högt förtroende trots många avhopp och konflikter inom partiet. Men opinionssiffrorna är oroväckande och det ras som skett efter Icesave-domen antyder att många väljare är beredda att straffa honom och partiet för dess ställningstagande i tvisten. Oppositionen har också krävt att de partiledare som backade upp avtalen med Storbritannien och Nederländerna tar sitt ansvar för misstagen. En ny ordförande kommer inte heller på samma sätt att förknippas med de många nedskärningar och skattehöjningar som regeringen genomfört under mandatperioden.

Den givna efterträdaren är vice ordföranden Katrín Jakobsdóttir. Hon har en stark ställning inom partiet, har länge setts som den givna arvtagaren och är dessutom regeringens populäraste minister. 37-åringen är dessutom koalitionens yngsta statsråd, vilket signalerar den förnyelse som Gröna vänstern sannolikt behöver.

Samtidigt är Katrín Jakobsdóttir en synnerligen erfaren politiker. Hon har basat över Gröna vänsterns ungdomsförbund, varit kommunpolitiker i Reykjavík, varit vice ordförande för partiet ända sedan 2003 och suttit i alltinget i sex år. De fyra senaste åren har hon varit kultur- och utbildningsminister.

Katrín Jakobsdóttir meddelade i går i ett uttalande att hon kandiderar till ordförandeposten. En ny partiledare väljs under landsmötet i Reykjavík den 22-24 februari. Den viktigaste uppgiften för den kommande mandatperioden är enligt Katrín Jakobsdóttir höjd levnadsstandard på grön grund:
"Nästa mandatperiod är uppgiften att arbeta för att förbättra allmänhetens villkor på grundval av ett hållbart samhälle."
Om det är något som talar emot Katrín Jakobsdóttir är det att även hon övergett många profilfrågor under mandatperioden. Tillsammans med Steingrimur J. Sigfússon har hon varit en garant för regeringssamarbetet, vilket varit måttligt populärt i vissa läger. Hon har heller aldrig gått emot partiledaren i några tunga frågor. Det kan möjligen vara en belastning.

Miljöminister Svandís Svavarsdóttir ställer inte upp, men hade kunnat vara en utmanare. Även hon har en gedigen bakgrund inom både kommun- och rikspolitik, men åtnjuter varken inom eller utanför partiet riktigt samma popularitet eller stöd som Katrín Jakobsdóttir. Inrikesminister Ögmundur Jónasson är ett annat namn som nämnts, men han står sannolikt för långt till vänster för att ha några möjligheter att på allvar utmana Katrín Jakobsdóttir. Däremot skulle han möjligen i rollen som vice ordförande kunna bidra till att lappa ihop Gröna vänsterns olika falanger. Även alltingsledamöterna Lilja Rafney Magnúsdóttir, Árni Þór Sigurðsson och Björn Valur Gíslason är tänkbara kandidater till uppdraget som vice ordförande.

Här kan du läsa mer om regeringens popularitet.