Sju personer återanställs vid Drangur i Drangsnes. Men åtgärden är snarare ett sätt att hålla fiskförädlingen igång än ett tecken på ljusning på marknaden. Osåld stenbitsrom och minskad saltfiskexport tynger ekonomin. Och i näten på Drangurs enda trålare fastnar framför allt kolja, en art som företaget inte har kvoter för att fiska.
I december varslades tio anställda vid Fiskvinnslan Drangur om uppsägning samtidigt som ytterligare fem jobb var i farozonen. I det lilla fiskeläget Drangsnes i nordöstra Västfjordarna bor omkring sjuttio personer. Om företaget skulle gå omkull skulle vart tredje av ortens arbetstillfällen gå om intet.
Svårigheterna att få fisket att gå runt har flera orsaker. Intresset för stenbitsrom har varit lågt och Drangur har därför ett stort lager från förra året som ännu inte blivit sålt. Samtidigt har den ekonomiska krisen i södra Europa gjort att marknaden för saltfisk har minskat. Isländsk saltfisk är något av en lyxvara i länder som Spanien och Portugal, men försäljningen har dalat på grund av lågkonjunkturen.
Ett annat problem är kolja. I flera års tid har bestånden av kolja varit på väg ned, och kvoterna för arten har därför bantats från år till år. Under vintern har dock koljan funnits i ovanligt stora mängder i bukten Húnaflói där Drangurs enda trålare fiskar. Drangur har fångstkvoter för torsk men inte för kolja. Arterna är dock så lika att det är i det närmaste omöjligt att bedriva fiske på den ena arten utan att få bifångster av den andra arten. Eftersom koljan är så talrik i Húnaflói har det inneburit att Drangur fått stora mängder kolja.
Vid flera fisketillfällen har koljan utgjort 70 procent av fångsten. Drangur kan visserligen hyra kvoter för kolja, men en kostnad på 318 isländska kronor per kilo - där Drangurs egna kostnader inte är inräknade - samtidigt som marknaden betalar 260 till 360 kronor per kilo gör att det inte är ekonomiskt försvarbart.
Trots det dystra läget har vd:n Óskar Torfason ändå valt att återanställa sju av de tio medarbetare som sades upp före jul. Han säger i Bæjarins Besta att åtgärden snarare handlar om att hålla produktionen igång än att läget på marknaden ljusnat för företaget:
"Vi försöker bara att fortsätta men inget har förändrats. Detta blir fortsättningsvis mycket svårt och ingen revolution har ägt rum."
I Morgunblaðið beskriver Óskar Torfason situationen som att Drangur just nu går på tomgång. Regeringen har öronmärkt pengar för att marknadsföra isländsk saltfisk utomlands, men det är än så länge ett initiativ som inte har förbättrat läget i Drangsnes.
Här kan du läsa mer om situationen i Drangsnes.
