Solidaritet rusade först i opinionen och rasade sedan lika snabbt. Och Lilja Mósesdóttir var först ledaren som avgick men ändå styrde partiet i kulisserna, fick den färska styrelsen att avgå och tog på nytt själv över kontrollen över partiet. Därefter kom beskedet att partiet ska ägna sig åt idéarbete i stället för att ställa upp i alltingsvalet - möjligen för att femprocentsspärren tycktes omöjlig att nå. Och när andra partier närmar sig Solidaritets idéer fördöms detta nu av Lilja Mósesdóttir.
För ett drygt år sedan bildade Lilja Mósesdóttir, avhoppad alltingsledamot från Gröna vänstern, nya partiet Solidaritet. Med löften om att prioritera lättnader för skuldsatta hushåll noterades partiet i en opinionsmätning för 20 procent av väljarstödet.
Sedan gick det utför. Lilja Mósesdóttir skyllde på medierna som antingen ignorerade partiet eller presenterade Solidaritets politik på ett enligt henne felaktigt sätt.
Som följd av de usla opinionssiffrorna - runt 1 till 2 procent - valde Lilja Mósesdóttir att inte kandidera till ordförande. I stället valdes en partiledning närmast kliniskt ren från politisk erfarenhet. De politiska prioriteringarna var dock desamma.
Men Lilja Mósesdóttir var alltjämt verksam i kulisserna. Till skillnad från styrelsen ville hon inte att Solidaritet skulle ställa upp i det kommande alltingsvalet. Den färska ledningen, utom ett par ledamöter lojala mot Lilja Mósesdóttir, svarade med att avgå då de ansåg det vara omöjligt att driva en linje som motarbetades av partiets grundare.
När det väl blev dags för landsmöte valdes Lilja Mósesdóttir till ordförande. Enligt egen utsago på uppmaning av de kvarvarande medlemmarna. Och hon fick som hon ville. Landsmötet klubbade att Solidaritet bara skulle ägna sig åt idédebatt och inte ställa upp i valet.
Några medlemmar av den gamla styrelsen vände sig i stället till Hushållens parti, ett parti grundat av avhoppade självständighetspartisten Halldór Gunnarsson. Den främsta stridsfrågan antyds redan av namnet, att kämpa för att lätta skuldbördan för ekonomiskt pressade hushåll. En av de tidigare styrelseledamöterna inom Solidaritet, Inga Karen Ingólfsdóttir, sade dessutom att hon och andra nu lämnat partiet till förmån för Hushållens parti.
Nuvarande Solidaritet reagerade med att fördöma uttalandet och hävdade i ett pressmeddelande att avsikten var att föra väljarna bakom ljuset. Solidaritet dömde även ut Hushållens parti eftersom ledningen anser att det nya partiet försöker stjäla samma politik och samma frågor.
Partiets namn på isländska, Samstaða, kan också betyda 'enighet'. Sällan har ett partinamn varit så missvisande. Solidaritet har inom loppet av ett år - och på ett sätt som till och med skulle imponera på bokstavsvänstern - både närmast lyckats förinta både sig själva och väljarstödet, och samtidigt bannlyst alla som ser liknande lösningar på problemet med hushållens höga skuldsättning.
Sällan har ett promilleparti kommit med så storslagna deklarationer om sin egen vikt. Och sällan har en idérörelse med samma självupptagenhet och krav på ensamrätt avfärdat alla med liknande tankar. Det gör Solidaritets framtid som en arena för idéer och debatter högst intressant. Det förefaller nämligen som att det kommer att bli diskussioner som inte är avsedda för andra än de närmast sörjande, det vill säga Lilja Mósesdóttir och hennes personliga anhängarskara.
Här kan du läsa mer om Solidaritet.
