Senast nästa vår bör Island folkomrösta om förhandlingarna om EU-medlemskap ska fortsätta. Det föreslår Självständighetspartiets alltingsledamot Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir. Men som motionen är formulerad talar den snarare till EU-anhängarna än motståndarna till ett inträde i unionen - och det handlar närmast om en kupp för att rädda Islands ansökan och mot den egna partilinjen som nyligen klubbades vid landsmötet.
I vår lämnar Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir alltinget efter fjorton år. Hon gör det som allt mer marginaliserad i sitt eget parti. Efter krisen har flera tunga självständighetspartister, däribland ordföranden Bjarni Benediktsson, svängt i frågan om EU-medlemskap. Vid det nyligen avslutade landsmötet klubbade delegaterna en ny linje som går ut på att Island inte bara ska återkalla ansökan om inträde i unionen och därmed avbryta förhandlingarna, utan också att EU:s ambassad i Reykjavík ska tvingas bomma igen.
Beslutet fattades av en bred majoritet, men för den EU-vänliga falang som alltid funnits inom partiet var det ett hårt slag. Ställningstagandet har också setts som en förklaring till de senaste månadernas väljarflykt från Självständighetspartiet under Bjarni Benediktssons ledning.
Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir har nu lagt fram en motion som inte kan ses som annat än ett kuppförslag riktat mot partilinjen. Hon vill nämligen få alltinget att åta sig att inte begrava frågan om medlemskapsförhandlingar - något som förmodligen sker om Framstegspartiet och Självständighetspartiet bildar regering tillsammans efter nyvalet.
Förslaget går ut på att Island ska folkomrösta om fortsatta förhandlingar antingen redan på valdagen den 27 april i år, eller senast i samband med kommunalvalen nästa vår. Ett ja till motionen skulle alltså bakbinda händerna på nästa parlament. Beslutet skulle visserligen gå att riva upp, men att förkasta en folkomröstning görs inte utan politiska risker. Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir försöker därmed förlänga livet på EU-debatten och ta initiativet från Bjarni Benediktsson.
Dessutom är frågan formulerad på ett sådant sätt att den tveklöst gynnar ja-sidan. Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir nöjer sig nämligen inte med att ställa frågan om Island ska fortsätta att förhandla om EU-medlemskap, utan tillägger också att resultatet av förhandlingarna ska behandlas i en folkomröstning. Opinionen om Island ska avbryta eller fullfölja förhandlingarna är jämn, medan en stor majoritet anser att frågan om själva medlemskapet bör avgöras av folket. Genom frågans andra led, som egentligen är överflödigt, ökar hon sannolikheten för bifall.
Det är inte bara formuleringen av frågan som närmast utgör en sista suck från Självständighetspartiets marginaliserade EU-vänner. Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir skriver i motionen att den som beslutar om vad som händer med ansökan om inträde i unionen bör ha ett tydligt mandat från folket, och att det mandatet betyder mer än vad som beslutats av de politiska partierna.
Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir tar visserligen inte ställning för medlemskap, utan säger bara att förhandlingarna bör fortsätta. Som ett argument anför hon att det hittills inte funnits några invändningar mot förhandlingsresultaten. Hon skriver vidare att EU befinner sig i ett sådant utvecklingsskede att det för Islands del vore olyckligt att stänga dörren till unionen. Hon nämner bland annat valutafrågan, diskussionerna om ett frihandelsavtal mellan EU och USA, de brittiska diskussionerna om att släppa på banden till unionen och EU:s strävan att försöka införa en mer ansvarsfull och hållbarhetsinriktad fiskepolitik. Alla dessa frågor påverkar enligt Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir även Islands förhållande till unionen.
En folkomröstning skulle också innebära att väljarna kunde rösta på ett sätt i alltingsvalet och ett annat i EU-valet eftersom EU-frågan skulle få minskad partipolitisk betydelse. En sådan uppdelning skulle tveklöst minska risken för en väljarflykt från Självständighetspartiet just på grund av Europapolitiken.
En folkomröstning skulle också innebära att väljarna kunde rösta på ett sätt i alltingsvalet och ett annat i EU-valet eftersom EU-frågan skulle få minskad partipolitisk betydelse. En sådan uppdelning skulle tveklöst minska risken för en väljarflykt från Självständighetspartiet just på grund av Europapolitiken.
Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir hävdar att detta skulle gynna valrörelsen och debatten om andra sakpolitiska frågor. Makten över Islands ansökan om EU-medlemskap skulle hamna hos folket i stället för alltinget. Och med tanke på vilka partier som är på frammarsch - och hur många EU-vänner inom dessa som är på väg att lämna parlamentet - förefaller det som att Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir på egen hand försöker att rädda fortsatta förhandlingar om EU-medlemskap.
Men förslaget lär knappast få majoritet i alltinget. Socialdemokraterna vill över huvud taget inte ge väljarna möjligheten att stoppa förhandlingarna. Gröna vänstern vill inte äventyra de små möjligheter som finns till fortsatt rödgrönt styre efter valet - och frågan lär dessutom vara för positivt formulerad för att EU-motståndarna ska nappa. Och inom Självständighetspartiet och Framstegspartiet kan stödet inte bli annat än marginellt.
Här kan du läsa mer om Island och EU.
