Förbindelserna mellan Hemön och fastlandet är så dåliga att en tunnel är det enda rimliga alternativet. Det hävdar Árni Johnsen, alltingsledamot för Självständighetspartiet, som i en motion på nytt tar upp frågan. Han anser dessutom att tunneln på lång sikt skulle vara en ekonomiskt sett mer gynnsam lösning än dagens färjetrafik. Samtidigt väntas upphandlingen av en ny färja påbörjas i dagarna.
Den 19 februari i år skulle representanter för inrikesdepartementet, myndigheterna Vegagerðin och Siglingastofnun samt rederiet Eimskip samlas på Hemön för att tillsammans med kommunpolitikerna diskutera kommunikationerna mellan ögruppen och fastlandet. Men något möte blev det aldrig. Vädret gjorde det omöjligt att flyga från Reykjavík och färjan, som under vintern anlöper Þorlákshöfn, tog för lång tid.
Det inställda mötet visar hur bräckliga kommunikationerna är under vinterhalvåret. Stormvindar och dimma tillhör inte ovanligheterna på Västmannaöarna, och sådana väderförhållanden brukar betyda att flyget måste ställas in eftersom det då är svårt att landa på Hemöns flygplats. Färjan Herjólfur trotsar i regel vindar upp till stormstyrka, men går under vintern den närmare tre timmar långa vägen till Þorlákshöfn på fastlandet.
För snart tre år sedan invigdes en ny hamn på fastlandet, Landeyjahöfn. Därifrån tar överfarten bara en dryg halvtimme. Men hamnen har i princip visat sig vara obrukbar under vinterhalvåret. Trafiken till Landeyjahöfn kom nyss i gång efter att ha legat nere sedan den 9 december.
Hamnen byggdes för ett fartyg med ett djupgående på 3,5 meter. Den nuvarande färjan, Herjólfur, har ett djupgående på 4,3 meter. I hårda vindar med höga vågor finns det en risk att färjan slår i botten. I synnerhet då älven Markarfljót ständigt täpper till hamnen med sediment och vulkanaska från Eyjafjallajökullutbrottet. Trots omfattande dräneringsarbete har det inte visat sig vara möjligt att hålla hamnen öppen under vintermånaderna.
Detta är inte det enda problemet. Vid hamninloppet finns ett sandrev och starka havsströmmar. Det har spekulerats i att det kan bli nödvändigt att bygga ut piren för att minska risken att strömmarna får fartyget att glida in i piren. Vid flera tillfällen har Herjólfur fått vända eftersom strömmarna varit så kraftiga att det bedömts för riskabelt att fortsätta in i hamnbassängen.
Detta är inte det enda problemet. Vid hamninloppet finns ett sandrev och starka havsströmmar. Det har spekulerats i att det kan bli nödvändigt att bygga ut piren för att minska risken att strömmarna får fartyget att glida in i piren. Vid flera tillfällen har Herjólfur fått vända eftersom strömmarna varit så kraftiga att det bedömts för riskabelt att fortsätta in i hamnbassängen.
Tanken är att ett nytt fartyg ska finnas på plats senast i juni 2015. Upphandlingsprocessen väntas börja i dagarna. Regeringen har i sin investeringsplan öronmärkt 2,3 miljarder isländska kronor för en ny färja.
En ny rapport visar att en något mindre färja än Herjólfur vore det bästa alternativet för att kunna trafikera Landeyjahöfn även under vintern. Det föreslagna fartyget har en längd på 60 meter, en bredd på 15 meter och ett djupgående på 2,8 meter. Motorerna är på två gånger 1 300 hästkrafter, vilket motsvarar knappt hälften av Herjólfurs motorstyrka.
I utredningen poängteras att fartygets styrförmåga måste vara av yppersta klass. Minskat djupgående brukar i regel innebära sämre styrförmåga, men den nya färjan måste enligt kraven kunna vända i hamnen även i storm.
Seglingshastigheten beräknas ligga på 15 knop och färjan ska ta 400 passagerare och 60 personbilar. Den ska också bli så smidig att det går att resa tur och retur mellan fastlandet och Västmannaöarna på två timmar - inklusive den tid det tar att göra färjan klar för nästa segling.
Men ett mindre fartyg har också nackdelar jämfört med dagens färja. Det har sämre möjligheter att navigera sig igenom strömmarna vid hamninloppet. Och frågan är hur det skulle fungera på den betydligt längre seglingen till Þorlákshöfn.
Men ett mindre fartyg har också nackdelar jämfört med dagens färja. Det har sämre möjligheter att navigera sig igenom strömmarna vid hamninloppet. Och frågan är hur det skulle fungera på den betydligt längre seglingen till Þorlákshöfn.
Árni Johnsen, alltingspolitiker från Västmannaöarna, anser att en tunnel är den enda varaktiga lösningen för kommunikationerna mellan fastlandet och Hemön. I en motion beskriver han dagens situation som en skam. Därför vill han att det tas fram underlag för ett tunnelbygge mellan Hemön och Kross i Landeyjar på södra Island. Tunneln skulle då gå snett över sundet och bli cirka 15 kilometer lång.
En tunnel till fastlandet har länge stått högt upp på öbornas önskelista. Men det är inte bara prislappen som hittills har stoppat bygget. Området kännetecknas både av vulkanisk aktivitet och jordskalv. Ett tunnelbygge måste kunna stå emot jordskalv med en magnitud på upp till 7 på richterskalan.
I motionen skriver Árni Johnsen att tunnelalternativet inte har utretts tillräckligt. Byggkostnaderna uppskattades tidigare till omkring 17 miljarder isländska kronor. Han hävdar att staten kommer att få betala minst lika mycket för en ny färja och ständiga arbeten vid Landeyjahöfn. Tunneln skulle därför på sikt bli den mest gynnsamma lösningen eftersom den inte förutsätter en aldrig upphörande kamp mot naturens krafter.
Árni Johnsen hävdar i förslaget att en rad kommunikationsministrar svikit öborna genom att inte ta tunnelalternativet på allvar. I en intervju med Vísir pekade han också ut kommunpolitiker i Reykjavík som ansvariga för den attityd som gjort att tunneln inte blivit verklighet. Han nämnde särskilt partikamraten Gísli Marteinn Baldursson, fullmäktigeledamot i Reykjavík, och anklagade honom för att i frågor om kommunikationer och stadsplanering ta fram utredningar med förutbestämda resultat.
Här kan du läsa mer om färjefrågan.
Här kan du läsa mer om färjefrågan.
