fredag 31 maj 2013

Recension: Guðmundur Óskarsson: Bankster

Det är först när några som sitter bredvid börjar sätta likhetstecken mellan gangster och bankster som Markús ilsknar till. Han reser sig upp, ställer sig intill och finner sig snart häpet slå ned en okänd man. Det har då gått ett halvår sedan han fick sparken från jobbet på Landsbanki i samband med finanskraschen. Och det är första gången som han hittar något slags stolthet.

När Landsbanki kollapsar gör Markús snart detsamma. Återträffarna med de gamla arbetskamraterna blir alltmer plågsamma och dör snart ut. Han vankar omkring i lägenheten och lyssnar till minuterna som tickar i väg, vandrar planlöst längs med Reykjavíks gator i vintermörkret.

Arbetslöshet betyder tomhet. Tidigare har dagarna kännetecknats av triumfer när kronorna tickat in. Nu finns inte längre något att mäta dagarna med. Markús blir en allt blekare skugga. Makan Harpa får honom att börja skriva ned känslorna i en dagbok. Den blir som ett monument över en person som sipprar genom en sil, droppe för droppe av personlighet försvinner. Kvar finns bara en före detta bankanställd, men vad det egentligen innebär har Markús tappat.

Snart försvinner Harpa ut genom dörren. Undan för undan demonterar Markús förhållandet, förvandlar kylskåpet till en lagringsplats för evigheten och kränger den gemensamma konsten till en underlig figur som betalar på riktigt, alltså med euro i stället för kraschkronor enligt den kurs som råder på den svarta marknaden och står bortom centralbankens kontroll.

Guðmundur Óskarssons Bankster uppmärksammades rejält när den kom ut för snart två år sedan. Boken ska bli film och tilldelades även 2009 års litteraturpris Íslensku bókmenntaverðlaunin för bästa roman.

Hyllningarna är inte oförtjänta. Markús släpar sig längs Laugavegur som en Werther i ylletröja, en håglös antihjälte som förkroppsligar den lilla skillnaden mellan bank och pank. Det är ett porträtt tecknat med något slags avmätt värme, en distanserad sorgesång över att även bankanställda kan ses som offer.

Guðmundur Óskarsson balanserar snyggt mellan tragik och komik. Bankster är en vacker historia om förlorad kärlek - inte bara mellan Markús och Harpa, utan även om Markús och Landsbanki. Utan sin yrkesidentitet lallar han omkring orakad i strumplästen och väntar på att verkligheten ska hinna ikapp.

Betyg: Tre påsar Djúpur.