tisdag 30 juli 2013

Därför är det dyrt att hyra bil på Island

Island blev betydligt billigare för utländska turister efter finanskraschen. Men det finns undantag - att hyra bil har hos vissa till och med blivit dyrare trots kronans ras. I maj i år kortbetalade utländska turister hyrbilar för 554 miljoner isländska kronor. Förklaringen till de höga priserna finns möjligen i det täta banden mellan uthyrare och försäljare.

I samband med bankkraschen kollapsade nybilsförsäljningen. Nyregistreringarna sjönk till historiskt låga nivåer samtidigt som de skenande lånekostnaderna gjorde att de som redan köpt bil hade svårt att sälja - intresset för att ta över lån som överstiger fordonets värde var av förståeliga skäl begränsat. För första gången på tre år utsåg de isländska motorjournalisterna 2012 årets bästa bilar, ännu en aktivitet som legat på is på grund av den svaga försäljningen.

De två senaste åren har läget på bilmarknaden tinat något, men när det gäller försäljning till privatpersoner är det alltjämt svalt. Av de 3 500 personbilar som nyregistrerades under perioden januari till juli förra året svarade biluthyrarna för två tredjedelar, 2 145 nya fordon. I maj 2012, den månad på året då flest nyregistreringar sker, stod uthyrare för 814 av 1 062 nya personbilar på de isländska vägarna. Under första halvåret i år svarade uthyrarna för 57 procent av nyregistreringarna, en nedgång med 4 procentenheter jämfört med samma period 2012.

Island har alltid varit ett dyrt hyrbilsland. Dels för att vägarnas standard gör att skador är vanliga, dels för att säsongen är kort och en stor del av bilparken står outnyttjad mellan september och maj. Under högsäsongen beräknas landets totala hyrbilsflotta köra över 1,5 miljoner kilometer om dygnet.

Men den korta säsongen är inte den enda förklaringen. Många uthyrare passade på att höja priserna i samband med att mycket annat på Island blev billigare i finanskrisens kölvatten. Och det ligger nära till hands att ana att turisterna fick betala för att den inhemska försäljningen kollapsade - trots att biluthyrare betalar betydligt lägre punktskatt än andra bilköpare.

Uthyrare och försäljare är enligt Morgunblaðið inte bara bästa vänner, utan ofta även identiska. Försäljaren Bílabúð Benna driver uthyraren Sixt, Brimborg äger Dollar och Thrifty, uthyraren Bílaleiga Akureyrar är knuten till försäljarna Höldur, Hekla, Bernhard och Askja, Avis, ALP och Budget var tidigare bundna till Ingvar Helgason och affärsmannen Magnús Kristinsson kontrollerade både försäljningen av Toyota och uthyraren Hertz. Flera uthyrare som profilerar sig genom uthyrning av äldre bilar, som Sad Cars, bedriver också försäljning av begagnade bilar.

Konkurrensen har ökat något efter krisen. År 2008 fanns 66 registrerade biluthyrare - i maj i år var de 140. Flera nya företag satsar på att hyra ut lite äldre bilar - vilket har ökat trycket på begagnatmarknaden eftersom nybilsförsäljningen var näst intill obefintlig mellan 2008 och 2010. Ibland betyder äldre bilar bättre priser, andra marknadsför sig som lågprisalternativ trots att räkningen i slutändan landar på ungefär detsamma som hos en större uthyrare med nyare bilar.

En som är kritisk mot vissa av de nya uthyrarna - som han hävdar bara är ute efter att tjäna snabba pengar på den stora ökningen av antalet turister till Island - är Páll Heiðar Hauksson, som driver en bilverkstad i Patreksfjörður i Västfjordarna. I regionen finns många av landets sämsta grusvägar och punkteringar och skador på hjulupphängningen tillhör vardagen. Det är kostnader som i regel kunderna får stå för då de inte alltid går på försäkringen.

Páll Heiðar Hauksson säger i Morgunblaðið att uthyrare som förser kunderna med tio till femton år gamla bilar som kan ha gått 25 000 mil är oansvariga. Fordonen är ofta i så dåligt skick att de saknar förutsättningar att klara av de tvättbrädsliknande grusvägarna. Ändå får kunderna ta den ekonomiska smällen när skador inträffar. Att hyra billigt kan i slutändan därför bli en dyr historia.

Det finns också exempel på biluthyrare som försöker blåsa kunderna. Morgunblaðið berättar om en amerikansk turist som krävdes på närmare två miljoner isländska kronor som kompensation för skador som uppstod i samband med vulkanutbrottet vid Eyjafjallajökull. Så småningom prutades räkningen till 660 000 kronor eftersom reparationerna inte var dyrare än så. En annan turist fick betala 162 000 kronor för skador på den bakre stötfångaren - trots att uthyrarens kostnader för reparationen gick på 116 000 kronor.

Ett annat sätt att salta räkningen är den dubbla prissättning som vissa uthyrare använder sig av. Den som bokar genom den isländska webbplatsen hos somliga uthyrare får ett betydligt bättre pris - räknat i isländska kronor - än den som bokar genom den engelskspråkiga versionen av samma webbplats, då priset i regel räknas i euro. Välj därför alltid den isländska språkversionen om du kan hantera den.

Trots att det finns ett drygt hundratal uthyrare på marknaden och totalt 12 198 hyrbilar, varav 3 092 registrerade under året, under högsäsongen vittnar personer med insyn i branschen om något som närmast liknar kartellbildning mellan branschjättarna, där tillgången medvetet inte möter efterfrågan. Uthyrarna föredrar att ha lite för få fordon på marknaden för att kunna trissa upp priserna. Och så länge ingen översvämmar Island med billiga hyrbilar fungerar taktiken.

Här kan du läsa om hur du hittar den billigaste hyrbilen på Island.