torsdag 17 oktober 2013

Vill förbjuda champagneklubbar med ny lag

Champagneklubbar fungerar som en täckmantel för prostitution och människohandel. Det hävdar sju alltingsledamöter som i en motion kräver att nöjesställen inte ska kunna sälja tillgång till personalen. Förslaget innebär en skärpning av den lag som klubbades under förra mandatperioden med syftet att stoppa strippklubbarna i Reykjavíkområdet.

En av statsminister Jóhanna Sigurðardóttirs feministiska profilfrågor var motståndet mot strippklubbar. Den lag som skulle stoppa dem visade sig dock vara tandlös. Visserligen kunde inte längre kvinnorna klä av sig helt nakna under framträdandena, men flera klubbar kunde fortsätta verksamheten som tidigare med den enda skillnaden att kvinnorna inte tog sig trosor och behå.

Överlevarna bland strippklubbarna är Strawberries i Reykjavík och Goldfinger i Kópavogur. Det senaste året har två nya så kallade champagneklubbar öppnat i Reykjavík. Mot att köpa dyra drinkar får gästerna möjlighet att träffa lättklädda anställda i enrum. En kvart kostar 20 000 isländska kronor och en hel timme går på 60 000 kronor.

Champagneklubbarna förnekar att det skulle förekomma prostitution i lokalerna. Ingen har hittills kunnat bevisa att anställda säljer sex, men i flera reportage har det funnits antydningar om att det går att köpa andra tjänster än privata danser. Vísir publicerade i går ett samtal mellan en kund och en kvinna på Vip Club i Reykjavík, där hon bland annat föreslog att de kunde åka hem till mannen och fortsätta samvaron där.

Flera kommunpolitiker i Reykjavík har fördömt champagneklubbarna. Ägarna har i flera fall svarat med att stämma personer som sagt att det förekommer prostitution i lokalerna.

I en tvärpolitisk motion, där det finns företrädare för tre partier, kräver nu sju alltingsledamöter att även champagneklubbarna förbjuds. Förslaget går ut på att näringsministern ska se över regelverket för restaurangtillstånd. Där ska inte nöjesställen där personalen är lättklädd eller naken samt där det går att köpa tid med anställda inte ges tillstånd.

I motionen skriver parlamentarikerna att vanliga restauranger och uteställen inte på något sätt kommer att påverkas negativt av förslaget till skärpta regler. Branschen har inget behov av att låta gästerna betala för tid med personalen. I stället, hävdar motionärerna, gör dagens luckor i regelverket så att olaglig verksamhet - som människohandel och köp av sexuella tjänster - kan pågå i skydd av laglig verksamhet.

Vidare anser motionärerna att champagneklubbarnas verksamhet står i strid med moraliska värderingar och motverkar jämställdhet. Striptease, prostitution och pornografi är enligt parlamentarikerna i princip samma sak då kvinnor utnyttjas som objekt. De hävdar också att det finns goda skäl att misstänka att det förekommer prostitution på champagneklubbarna - vilket i sin tur innebär en risk att offer för människohandel tvingas att arbeta på klubbarna.

Visserligen innebär ett förbud som stoppar champagneklubbarna på samma sätt som åtgärderna mot strippklubbarna att människors rätt till valfritt arbete inskränks eftersom viss verksamhet blir olaglig. Inskränkningen är dock motiverad eftersom den förhindrar brott mot mänskliga rättigheter. Motionärerna skriver att det finns otaliga exempel på att många kvinnor far illa inom sexindustrin och att samhällsintresset att stoppa prostitution därför måste gå före sysselsättningsrätten.

Undertecknarna är Socialdemokraternas Björk Vilhelmsdóttir, Árni Páll Árnason, Margrét Gauja Magnúsdóttir och Oddný G. Harðardóttir, Ljus framtids Óttarr Proppé och Björt Ólafsdóttir och Självständighetspartiets Ásmundur Friðriksson.

Här kan du läsa mer om champagneklubbarna.