torsdag 14 november 2013

Surtsey fyller 50 år i dag - och kan finnas kvar i tusentals år



På morgonen den 14 november 1963 steg en enorm pelare av aska upp ur havet sydväst om Hemön. Utbrottet skulle rasa i nästan fyra år och bildade Surtsey, en ö som vid utbrottets slut i juni 1967 var 2,65 kvadratkilometer. Erosionen har under de 50 åren halverat öns storlek. År 2120 väntas bara den innersta kärnan av tuff finnas kvar - men den tros kunna stå emot Atlantens vågor i tusentals år.

När det explosiva utbrottet nådde ytan på morgonen den 14 november 1963 hade utbrottet sannolikt redan pågått i ett par dagar på havets botten. De enorma mängderna tefra fick snart en ny ö att resa sig ur Atlanten. Vid utbrottets slut var Surtsey 2,65 kvadratkilometer. Då hade Atlanten redan hunnit svälja de nybildade öarna Syrtlingur och Jólnir som var för små för att tefran skulle kunna stå emot havets vågor.



Surtsey har en kärna av tuff. Öns storlek mättes förra sommaren till 1,31 kvadratkilometer. Erosionen kommer att fortsätta att minska Surtseys storlek, men inget tyder på att ön kommer att möta samma öde som syskonen Syrtlingur och Jólnir.

Sveinn P. Jakobsson, geolog vid Náttúrufræðistofnun Íslands, berättade nyligen i ett föredrag att Surtsey år 2120 väntas ha krympt till 0,4 kvadratkilometer. Då har erosionen kommit in till kärnan av tuff, och den tros kunna ha en helt annan motståndskraft. Mätningar från borrningar på Surtsey visar att kärnan bildades vid en temperatur på omkring 55 grader. Tefran som bildades vid lägre temperaturer blir däremot ett lättare offer för erosionen.

Surtsey kan därför bli långlivad och finnas kvar i tusentals år. För det talar också att tuff finns även på öns högsta punkt 150 meter över havet.



I dag är Surtsey den näst största ön i gruppen Västmannaöarna, där Hemön är i särklass störst med en yta på 13,4 kvadratkilometer. År 2120 kan det vara så att Surtsey har bytt plats med dagens trea Elliðaey som har en yta på 0,45 kvadratkilometer.

Ön fortsätter också att svalna. I somras uppmättes som mest 94 grader i sprickor i marken på Surtseys östra strand. Hittills har 70 olika växter påträffats på ön. I år var antalet 59. Årets regniga sommar gjorde att grönskan brett ut sig mer än någonsin tidigare - och det är också så forskarna tror att Surtsey kommer att se ut på sikt, och därmed bli allt mer lik de andra öarna i gruppen.

Vulkanen som bildade Surtsey är i dag 5,8 kilometer lång och som mest 2,9 kilometer bred. Det är dock bara Surtsey som når ovanför vattenytan. Jólnir och Syrtlingur syns inte annat än som upphöjningar på havets botten.



Surtsey har tilldelats världsarvsstatus av Unesco. Isländska myndigheter tog redan innan utbrottet upphörde beslutet om att inte låta allmänheten besöka ön. I stället har den fungerat närmast som ett verkligt laboratorium där forskare kan studera hur nytt liv kommer till nytt land. De enda som tillåts gå i land på Surtsey är en eller två årliga forskningsexpeditioner.

På Västmannaöarna har politiker föreslagit att turister vid några få tillfällen om året skulle få besöka ön. Resorna skulle ske under myndigheternas översyn och marknadsföras mot turister beredda att betala för en unik upplevelse ungefär som på Galapagosöarna. Intäkterna skulle sedan gå till att utveckla vulkanturismen på Västmannaöarna men också till naturskydd. Planerna har dock inte fått något gehör från myndigheterna. Förslaget avvisades nyligen ännu en gång av Borgþór Magnússon vid Náttúrufræðistofnun Íslands.

Här kan du läsa mer om Surtsey.