måndag 30 december 2013

Årets tio viktigaste händelser på Island - och en icke-händelse

Ledarbytet inom Gröna vänstern fick inte plats. Inte heller Piratpartiets och Ljus framtids framgångar eller Bjarni Benediktssons svåra dagar när det såg ut som att Hanna Birna Kristjánsdóttir skulle ta över ledarskapet för Självständighetspartiet. Den stadigt ökande turismen och den handfull oseriösa företag som mjölkar besökare på pengar för usla tjänster platsade inte heller. Det fanns heller inte utrymme för flygolyckan i Akureyri, rapporten om Íbúðalánasjóður, de till synes eviga kapitalkontrollerna eller personalen i Reykjavíks djurpark som varje år höstfestar genom att äta upp de djur som inte får plats. Det här är de tio viktigaste händelserna på Island under året - och den största tidningsankan.

1. Icesave-segern:
Eftas domstols avgörande var egentligen inte överraskande - inte någonstans i EU:s direktiv stod det något om statligt ansvar för insättningsgarantier kopplade till kollapsade banker. Men i ett läge där Storbritannien och Nederländerna fått EU att backa upp rättsprocessen och de övriga nordiska länderna att sätta unionen framför Island tycktes öriket hopplöst isolerat. Den 28 januari fastslog domstolen att den isländska staten inte hade någon skyldighet att ersätta utländska Icesave-sparare. Samma dag förändrades också förutsättningarna totalt inför alltingsvalet. Framstegspartiet lyckades aldrig göra EU-motståndet till någon röstmagnet, men det konsekventa Icesave-motståndet var en enorm seger för den pressade ordföranden Sigmundur Davíð Gunnlaugsson. Utan Islands seger i tvisten hade Framstegspartiet inte gjort något succéval, knappast ingått i en regering och än mindre suttit på statsministerposten, utan segern hade avståndstagandet till EU aldrig blivit lika stort, utan segern hade det folkomröstats om EU, utan segern hade hushåll inte fått någon rabatt för inflationsindexerade bolån, utan segern hade Island haft en ny grundlag, och så vidare.

2. Regeringsskiftet:
Sällan har en regering röstats bort med sådan överväldigande beslutsamhet från väljarna. Socialdemokraterna och Gröna vänstern tvingades rejält försvagade in i opposition tillsammans med Ljus framtid och Piratpartiet när Framstegspartiet och Självständighetspartiet bildade regering. Skiftet från vänster- till högerpolitik skedde redan under regeringens första dagar. Den borgerliga koalitionen rev upp den höjda fångstskatten för fiskenäringen, skrotade en nyligen klubbad naturskyddslag och öppnade för nya kraftverk på södra Island, lade förhandlingarna om EU-medlemskap på is och återinförde en politiskt tillsatt ledning för public service-bolaget RÚV som samtidigt tvingades till stora nedskärningar sedan regeringen hårdbantat anslagen.

3. Kaupþing-domen:
Fem och ett halvt års fängelse för Hreiðar Már Sigurðsson, fem år för Sigurður Einarsson, tre och ett halvt år för Ólafur Ólafsson och tre år för Magnús Guðmundsson. Héraðsdómur Reykjavíkurs dom mot fyra Kaupþing-toppar för marknadsmissbruk och trolöshet mot huvudman var den tyngsta ekobrottsdomen i landets historia. Vd:n Hreiðar Már Sigurðsson står dessutom på nytt åtalad för marknadsmissbruk och skulle, om han fälls, kunna få ett sammanlagt straff på nio års fängelse. Om domen står fast i högsta instans skulle det sannolikt innebära ett påtagligt attitydskifte. Än så länge har många av de affärsmän och bankirer som hade nyckelroller vid kraschen fortsatt investera som om inget hänt. Myndigheterna håller genom investeringsrabatter dörren öppen även för dömda brottslingar att föra in isländska kronor i landet. Kan Hreiðar Már Sigurðsson - som förnekar brott - fortsätta med sina affärer när han sitter av de sista åren på straffet tillsammans med andra manschettbrottslingar på Kvíabryggja?

4. Jón Gnarr lämnar politiken:
Efter att ha fått ordning på det lapptäcke av misstag som utgjorde det kommunägda energibolaget Orkuveita Reykjavíkur och sett opinionssiffrorna för första gången stiga över siffrorna från valet våren 2010 beslutade sig Jón Gnarr sju månader före valdagen att lämna politiken. Samtidigt lägger han ned Bästa partiet som går upp i Ljus framtid. Han motiverade beslutet med att han inte vill bli politiker riktigt och att han vill göra saker som inte går att kombinera med uppdraget som borgmästare. Lika mycket som de övriga politikerna i rådhuset förvånades över att någon valde att hoppa av med rekordstöd i opinionen blev vårens nyval plötsligt vidöppet.

5. Árni Páll Árnason ger upp om ny grundlag:
Sällan har ett ordförandebyte varit så tydligt. Jóhanna Sigurðardóttir lyckades varken lotsa Katrín Júlíusdóttir eller Guðbjartur Hannesson till partiledarposten. I stället blev det den frispråkige och högerinriktade Árni Páll Árnason, som hon tidigare petat som statsråd, som tog över Socialdemokraterna. I mars ger han upp hoppet om att försöka klubba en ny grundlag före valet. Jóhanna Sigurðardóttir är knappt informerad och än mindre nöjd med beslutet. Inget talar i dag för att förslaget till ny grundlag ska bli verklighet - även om möjligheten finns att fatta ett sådant beslut under mandatperioden.

6. Polis skjuter 59-årig man:
På morgonen den 2 december stormar insatsstyrkan en lägenhet i östra Reykjavík. En 59-årig man har under natten skjutit ut genom fönstret och siktat mot polisen. När insatsstyrkan går in i lägenheten på nytt befarar de att mannen tagit sitt liv eftersom inget hörts ifrån honom på en lång stund. 59-åringen riktar sitt hagelgevär mot poliserna som svarar med att skjuta skarpt. Mannen dödförklaras vid ankomsten till sjukhuset. Det är första gången någonsin som isländsk polis skjuter mot en brottsmisstänkt - och 59-åringen blir också det första offret för polisens skott. Mannens syster säger efter dödsskjutningen att det bara var en tidsfråga innan han skulle hota någon eller orsaka skada. Hon hävdar att familjen under lång tid försökt få 59-åringen omhändertagen på en institution eftersom han inte klarar av att bo på egen hand. Myndigheterna ska dock inte ha lyssnat på familjens varningsrop om mannens försämrade psykiska hälsa.

7. Sigfús Sigurðsson säljer OS-silvret:
I oktober kan Safnaramiðstöðin erbjuda ett unikt objekt - en av de silvermedaljer som handbollslandslaget vann i Peking-OS 2008. Vilken spelare som gör sig av med medaljen hålls hemligt, men förbundet köper den direkt. Efter en tid träder försvarsbjässen Sigfús Sigurðsson fram och berättar att han sålde medaljen sedan hotet om en personlig konkurs blivit akut. Hans berättelse fick stor uppmärksamhet och visade att också hyllade idrottshjältar tillhör de islänningar som än i dag har svårt att få ekonomin att gå ihop. På Facebook startades en grupp med målet att samla ihop pengar som gör det möjligt för Sigfús Sigurðsson att köpa tillbaka sin OS-medalj.

8. Rabatt för inflationsindexerade bostadslån:
Den var inte alls så stor som utlovat och den ska finansieras genom skattehöjningar i stället för en slug uppgörelse med de kraschade bankernas fordringsägare. Trots att vallöftet i praktiken kastades till vargarna var det ändå en avgörande stund för Sigmundur Davíð Gunnlaugsson när han kunde presentera regeringens rabatt för inflationsindexerade bostadslån. Efter en längre tids ras i opinionen och allt starkare tvivel på att det över huvud taget skulle ske någon nedskrivning av bostadslån blev rabatten det som gjorde att statsministern åter fick arbetsro och fast mark under fötterna. Uppenbarligen var 80 skattefinansierade miljarder mer än de 300 miljarder vunna genom förhandlingar som en stor del av väljarkåren hade väntat sig.

9. Island bryter med EU och EU bryter med Island:
Direkt efter nyår meddelar Jóhanna Sigurðardóttir att Islands förhandlingar om EU-medlemskap läggs på is. Beslutet är ett tungt nederlag för Socialdemokraterna, men alternativet är att regeringssamarbetet med Gröna vänstern spricker på upploppet. Under valrörelsen talar Framstegspartiet och Självständighetspartiet om en folkomröstning där förhandlingarnas framtid ska avgöras. Efter valet kastas alla sådana tankar i papperskorgen, även om utrikesminister Gunnar Bragi Sveinsson vid besök i Bryssel försöker ge sken av att en folkomröstning är under förberedelse. Snart demonteras alla förhandlingsnämnder, översättare får sparken och Gunnar Bragi Sveinsson lovar att ingen folkomröstning ska ske så länge han är utrikesminister. När EU drar in föranslutningsstödet - eftersom unionen inte längre anser att Island trots fortsatt status som kandidatland strävar efter medlemskap - protesterar regeringen och hotar med rättsliga åtgärder. Samma stöd har av Gunnar Bragi Sveinsson tidigare kallats "glaspärlor och eldvatten".

10. Köttpajen fri från kött:
Köttpajen som skulle innehålla 15 procent nötkött visade sig i Matvælastofnuns test vara helt fri från kött. Inte ens den utlovade köttbuljongen fanns det några spår av i pajen. Om Gæðakokkar i Borgarnes bara hade en dålig dag i produktionsköket har aldrig blivit klarlagt - men försäljningen störtdök och blev inte bättre av att det samtidigt kom fram att företaget slarvat med innehållsförteckningar, att det i frysta köttbullar hittades en bit av en plasthandske och att det i lammfärsbullar på nytt saknades nötfärs, som även här var en av de utlovade ingredienserna. Den oavsiktligt vegetariska pajen och den förödande publiciteten fick Gæðakokkar att byta namn till Kræsingar. Och nötköttspajen tillverkas fortfarande.

Och så årets icke-händelse:
Vandringssägnerna om Island är många. Den som kanske flest utlänningar är förtjust i handlar om det övernaturliga, om tomtar och troll, alver och älvor, gömda och dvärgar. Men det har knappast aldrig tidigare blivit så korkat eller felaktigt som när nyhetsbyrån AP:s Jenna Gottlieb (tidigare känd för att i en artikel ha intervjuat en islänning som inte existerar) i en artikel rapporterade om att huldrefolk och dess vänner stoppat ett vägbygge - och än värre blev det när Expressen, Aftonbladet och TT tuggade om samma "nyhet".
Själva utgångspunkten för artikeln, att ett motorvägsbygge stoppats, är fel. Tvärtom har bygget - som inte alls gäller någon motorväg - till och med fortsatt i väntan på domstolsbeslut om överklaganden. Lika falskt är det att påstå att huldrefolk (som för majoriteten av islänningar för övrigt är synonymt med alver och älvor) skulle ha något som helst med protesterna mot vägbygget att göra. Den enda som påstår att övernaturliga varelser håller till i lavaområdet Gálgahraun är Ragnhildur Jónsdóttir. När hon i somras gick ut och protesterade mot bygget talade hon inledningsvis om ilskna dvärgar.
Många har varit ilskna på sträckningen genom Gálgahraun, däribland aktivistgruppen Hraunavinir som nämns i artikeln. Medlemmarna, som aldrig varit några hundratals på plats för att protestera, har enbart argumenterat mot vägbygget på grund av miljöhänsyn - aldrig har några älvor kommit på tal. Det finns ingen som helst allians mellan Hraunavinir och deras protester eller Ragnhildur Jónsdóttirs turistverksamhet. Tongivande bland dem som protesterat är författaren Andri Snær Magnason och mångsysslaren Ómar Ragnarsson. När den 73-årige Ómar Ragnarsson släpades bort av poliser eftersom han vägrade att lämna platsen sade han mycket både om området och polisens agerande, men inte ett ljud om huldrefolk.
Lika lite finns det hos myndigheterna någon standardformulering gällande byggen i områden där övernaturliga varelser sägs hålla till. Även här fabulerar AP:s reporter. (Om nu dessutom sägnerna om huldrefolk och andra faktiskt ska tas på allvar torde dessutom läxan vara den motsatta - att de inte alls ger sig av frivilligt (såvida ingen varit extra snäll och förstående) utan att mängder av problem och olyckor väntar vid det aktuella infrastrukturprojektet om inte den plätt som sägs tillhöra varelserna respekteras och fredas.)
Den som vill vara petig noterar även att president Ólafur Ragnar Grímsson inte har ett hus på Álftanes. När (eller möjligen om, som vissa av belackarna brukar säga) han avgår får han lämna residenset på samma sätt som Barack Obama efter denna mandatperiod måste lämna Vita huset. Lika lite som Barack Obama kan säga till nästa president att han eller hon får hitta en ny bostad eftersom han inte tänker flytta från Vita huset, kan Ólafur Ragnar Grímsson bli kvar på Bessastaðir när en ny president valts.
Det som är tänkvärt i artikeln svarar professor Terry Gunnell för. Folktron på huldrefolk, älvor, tomtar och annat var länge inte bara ett sätt att förklara världen. Den var också ett sätt att lära barn respekt för saker som i dag kan förefalla självklara men för inte så länge sedan kunde vara förenade med direkt livsfara - som att inte gå för långt från gården i vintermörkret eller som att inte komma ihåg att stänga dörren efter sig vid ett besök i stallet.