onsdag 11 december 2013

Vill ge statsministern en utbildning i vanligt hyfs



Sigmundur Davíð Gunnlaugsson har på flera sätt haft ett tufft första halvår som statsminister. Opinionssiffrorna har närmast pekat rakt nedåt efter vårens alltingsval - förmodligen för att det länge såg ut som att Framstegspartiets främsta vallöfte, omfattande nedskrivningar av inflationsindexerade bostadslån, inte skulle infrias.

Nyligen presenterade regeringen ett åtgärdspaket som innebär direkta lånerabatter på 80 miljarder isländska kronor. Förslaget stoppade raset och fick Framstegspartiet att åter klättra i opinionen. Men Sigmundur Davíð Gunnlaugssons agerande inför presentationen av åtgärdspaketet skvallrade möjligen om ett skadeskjutet självförtroende. Han hävdade redan innan förslaget lanserats att oppositionen - i synnerhet Socialdemokraterna - skulle ljuga om det och påstå att det var allt annat än vad regeringen utlovat.

Att Sigmundur Davíð Gunnlaugsson under valrörelsen talade om en total rabatt på 300 miljarder - som dessutom inte skulle finansieras genom en skattehöjning som vissa av dagens regeringspolitiker (då i opposition) under förra mandatperioden dömde ut som oförenlig med grundlagen - är väl dokumenterat. Det är dock inget han önskar att bli påmind om.

Så sent som i söndags sade finansminister Bjarni Benediktsson att regeringen i budgeten för 2014 kommer att minska barnbidraget med totalt 300 miljoner isländska kronor. På tisdagen uppgav Sigmundur Davíð Gunnlaugsson i alltinget att det inte skulle bli någon sådan sänkning. Han kallade dessutom oppositionens påståenden om att regeringen utlovat en minskning för "spekulationer".

Ett annat sådant exempel är den utlovade folkomröstningen om förhandlingarna om EU-medlemskap. Både Sigmundur Davíð Gunnlaugsson och Bjarni Benediktsson förespråkade en omröstning under mandatperiodens första halva. När det stod klart att regeringsskiftet inte fick opinionen att svänga skrotades alla tankar på en folkomröstning med hänvisning till att regeringsförklaringen inte skulle tolkas på det sätt som bägge partiledarna sagt under valrörelsen.

Och när det nu talas om en folkomröstning från regeringshåll är frågan inte längre om förhandlingarna ska fortsätta eller inte, utan ja eller nej till medlemskap. Där kan nämligen den borgerliga koalitionen vara säker på att ha en majoritet av opinionen bakom sig.

Att politiker gör kovändningar är inget sällsynt fenomen. Även den rödgröna regeringen svarade för flera förbryllande åsiktsskiften. Gröna vänstern sade i opposition nej till EU och nej till IMF-samarbete - två saker som i regeringsställning ändrades till nja respektive ja. Och Socialdemokraternas oreserverade ja till EU förvandlades inför valrörelsen till ett nja för att inte regeringssamarbetet med Gröna vänstern - som då åter börjat omvandlas till nej-sägare - skulle spricka.

Att två partier i en regeringskoalition inte alltid drar åt samma håll är heller ingen nyhet. Samarbetet mellan Gröna vänstern och Socialdemokraterna gnisslade näst intill konstant i fyra års tid. Ända sedan högerregeringen tog makten i våras har Självständighetspartiet sett på Framstegspartiets löfte om nedskrivna bostadslån med allt annat än entusiasm.

Ingen har dock hanterat kovändningarna på samma sätt som Sigmundur Davíð Gunnlaugsson. Han har vid flera tillfällen anklagat oppositionen för att inte hålla sig till sanningen. För statsministern är det en ytterst riskabel debatteknik. Att hävda att oppositionen ägnar sig åt "gissningar" när den refererar till en politik som finansministern förespråkade två dagar tidigare är isen under Sigmundur Davíð Gunnlaugsson så tunn att den nästan går att höra den knaka. Nedskärningarna finns i det här fallet till och med dokumenterade i en promemoria från i fredags där det framgår att Bjarni Benediktsson i barnbidragsfrågan agerar för regeringen.

Katrín Júlíusdóttir, alltingsledamot för Socialdemokraterna, gick i går i alltinget till angrepp mot Sigmundur Davíð Gunnlaugsson. Hon uppmanade under debatten talmannen Einar K. Guðfinnsson att lära statsministern vanligt hyfs:
"Att ha en statsminister som leder debatter om politik på det sättet som han gör här, tar initiativ till att förminska andra politiker och det som de säger i talarstolen genom att antyda att de ständigt har fel är under all kritik. ... Och att så sitta här igen och igen och igen och hävda att vi politiker, andra än den högt ärade statsministern, sniket och heligt har fel i sak är oacceptabelt. Jag kräver att den högt ärade talmannen griper tag i tyglarna och lär människor hyfs och lär människor fördragsamhet och tålamod att möta kritiska synpunkter."
Svandís Svavarsdóttir, alltingsledamot för Gröna vänstern, stämde in i Katrín Júlíusdóttirs kritik och undrade om saker som klubbats vid regeringssammanträden och presenterats för departementen inte längre skulle betraktas som regeringens politik. Socialdemokraten Árni Páll Árnason menade att det blivit Sigmundur Davíð Gunnlaugssons signum att anklaga politiska motståndare för att ägna sig åt osanning och lögn.

Sigmundur Davíð Gunnlaugsson svarade inte på kritiken från oppositionen. Framstegspartiets Höskuldur Þórhallsson ansåg att de rödgröna borde glädja sig åt att barnbidraget inte skulle sänkas. Självständighetspartiets Ragnheiður Ríkharðsdóttir beklagade att finansnämnden var sen med budgetarbetet - men menade samtidigt att oppositionens agerande inte förbättrade situationen.