måndag 24 februari 2014

Regeringen bryter vallöfte - Island återkallar EU-ansökan

Regeringen drar tillbaka Islands ansökan om EU-medlemskap. Att på nytt begära inträde i unionen ska enbart kunna ske genom majoritetsbeslut i en folkomröstning. Framstegspartiets parlamentariker var eniga om beslutet, men inom Självständighetspartiet kommer minst en alltingsledamot att rösta emot att bryta mot vallöftet om att folkomrösta i frågan. I dag väntas i Reykjavík demonstrationer mot beslutet och två namninsamlingar för en folkomröstning har startats.

Debatten om EU-rapporten från Hagfræðistofnun vid Háskóli Íslands varade i praktiken bara i tre dagar. Först läcktes rapporten av regeringen till partitrogna medierna Morgunblaðið och Eyjan för att säkra en för regeringen fördelaktig start på tisdagens debatt. Innan den nådde oppositionen i alltinget hamnade den också hos Fréttablaðið, som på motsvarande sätt pumpade ut bitar av rapporten med mer EU-vänlig vinkel.

I fredags kväll lade utrikesminister Gunnar Bragi Sveinsson ett förslag som går ut på att Island återkallar ansökan om EU-medlemskap. Debatten hade då i tre dagars tid framför allt handlat om huruvida det var möjligt eller inte att få undantag från unionens regelverk. Med hjälp av lösryckta citat från rapporten kunde både regering och opposition hitta argument för den egna saken.

Samtliga 19 av Framstegspartiets alltingsledamöter stod bakom beslutet. Självständighetspartiets beslut var däremot inte enigt. Vilhjálmur Bjarnason och Ragnheiður Ríkharðsdóttir röstade mot att återkalla ansökan. Vilhjálmur Bjarnason kommer enligt RÚV dessutom att rösta emot regeringens linje i alltinget. Även Brynjar Níelsson, som dock är EU-motståndare, ville att förhandlingarna skulle fullföljas.

Beslutet innebär att regeringspartierna sviker löftet från valrörelsen om en folkomröstning om EU-förhandlingarnas framtid. Inför alltingets fortsatta debatt om EU-rapporten med början klockan 15 lokal tid i dag väntas demonstrationer utanför parlamentet. Två namninsamlingar för att frågan ska avgöras av medborgarna och inte av politikerna har också startats.

I förslaget skriver Gunnar Bragi Sveinsson att Island sommaren 2009 ansökte om inträde i unionen trots att det folkliga stöd och den utbredda samsyn som borde finnas för ett sådant beslut saknades. En majoritet av islänningarna har hela tiden varit emot EU-medlemskap. Det har heller aldrig funnits någon sådan majoritet i alltinget, utan det var politiska omständigheter som gjorde att Socialdemokraterna fick Gröna vänstern att i tillräcklig utsträckning sluta upp bakom kravet.

Det talades om att förhandlingarna skulle kunna slutföras på rekordkorta 18 månader. Det stod dock snart klart att regeringens schema skulle spricka - och det gång på gång. Enligt förslaget saknades både vilja och stöd från regeringens sida för att kunna genomföra förhandlingarna på det sätt som utlovades.

För att Island på nytt ska kunna ansöka om inträde i EU måste - enligt förslaget - en majoritet av befolkningen ställa sig bakom ett sådant beslut i en folkomröstning.

Regeringen har 38 av 63 mandat i alltinget. Vilhjálmur Bjarnasons avsteg från partilinjen äventyrar därmed inte koalitionens beslut. Förslaget kommer att få majoritet i parlamentet. Oppositionen kommer heller inte enhälligt att rösta emot förslaget. Socialdemokraterna, Gröna vänstern, Ljus framtid och Piratpartiet är alla för att folkomrösta om EU-förhandlingarna. Men i synnerhet inom Gröna vänstern finns också ledamöter som i sig inte har något emot beslutet att återkalla ansökan, men som hade önskat att det tagits på ett annat sätt. Frågan är om de kommer att ta ställning emot regeringen eller lägga ned sina röster.

EU-vännernas hopp står i stället till uppslutning bakom namninsamlingar och demonstrationer. President Ólafur Ragnar Grímsson har ingen möjlighet att agera genom att inte underteckna förslaget om det skulle få majoritet i parlamentet. Beslutet är nämligen ingen lag utan bara ett uttalande som säger att regeringen ska agera på ett visst sätt. Det är bara lagar som måste godkännas av presidenten.

Att Ólafur Ragnar Grímsson, om han hade möjlighet, skulle blockera regeringens förslag - en regering han själv dessutom backat upp - och därmed tvinga fram en folkomröstning om förhandlingarnas framtid skulle ändå förefalla osannolikt. Han har tidigare nekat till att underteckna lagar med hänvisning till att de står i strid med folkviljan.

Men beslutet att ansöka om medlemskap fattades av en majoritet i alltinget samtidigt som en majoritet av islänningarna var emot inträde. Om beslutet i stället hade fattats genom en folkomröstning hade EU-vännernas argument varit starkare. Dessutom har nej-sidan haft en klar majoritet i opinionen ända sedan ansökan lämnades in för snart fem år sedan. Visserligen vill en majoritet också folkomrösta om förhandlingarna ska gå vidare eller inte - men i själva sakfrågan är stödet för EU svagt.

Inget tyder i dagsläget på att regeringen skulle kunna misslyckas med att driva igenom förslaget. Ett sådant beslut innebär att Island inte på nytt kommer att accepteras som kandidatland av EU inom överskådlig framtid. Om frågan åter skulle bli aktuell lär också unionen ha lärt sig sin läxa och kräva ett brett folkligt stöd bakom en isländsk ansökan.

I förslaget från Gunnar Bragi Sveinsson talas det om att Island måste försöka öka sitt inflytande över EES-lagstiftningen, ett regelverk som alltinget i dag måste acceptera för att inte avtalet ska rivas upp. Frågan är om det inte i stället kan bli så att regeringen akut måste börja följa regelverket. Än så länge har EU sett mellan fingrarna med att Island genom kapitalkontrollerna inte lever upp till kravet på frihet för kapital.

Regeringen vill visserligen så snart som möjligt börja avveckla kapitalkontrollerna. Hur det ska gå till är dock osäkert. Vid en avveckling finns ett direkt hot om ett stort kursras för den isländska kronan med enorma konsekvenser för samtliga hushåll i landet. Den enda realistiska vägen bort från den svajiga kronan har varit euron eller att binda kronan till euron - de alternativen försvinner nu genom regeringens beslut.

Kronan kommer att vara Islands valuta under de närmaste åren. Den har dock hittills inte kunnat visa sig flyta utan livväst. Den har i praktiken också underkänts av Framstegspartiet som före valet sneglade både på den amerikanska och kanadensiska dollarn som ersättare. En stabil valuta och låg inflation i kombination med avvecklade kapitalkontroller blir nu regeringens svåraste uppgift att lösa under resten av mandatperioden.

Här kan du läsa mer om Island och EU.