Redan i dag kan Island få en ny inrikesminister. Samtidigt är statsvetarnas dom mot Hanna Birna Kristjánsdóttir hård - hon har varken tagit misstankarna mot hennes närmaste medarbetare på tillräckligt stort allvar eller visat tillräcklig respekt för utredningen. Samtidigt får också statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson kritik sedan han skyllt hennes avgång på samhällsklimatet.
Efter att ha dragits allt djupare in i turerna kring medieläckan från inrikesdepartementet om asylsökande lämnade skandalministern Hanna Birna Kristjánsdóttir i fredags sitt uppdrag. Hon återvänder dock till alltinget som ledamot efter nyår. Hon har inte gett några intervjuer sedan avhoppet, men i ett uttalande visade hon ingen ånger utan skyllde i stället främst på medierna och samhällsklimatet.
Redan i dag kan Hanna Birna Kristjánsdóttir få en efterträdare. Då träffas Självständighetspartiets alltingsgrupp för första gången. Partiledaren Bjarni Benediktsson ville ursprungligen samla gruppen redan under helgen, men det sprack på att både gruppledaren Ragnheiður Ríkharðsdóttir och talmannen Einar K. Guðfinnsson befann sig utomlands. De utgör dessutom de mest sannolika efterträdarna till den avhoppade inrikesministern. En outsider kan vara Birgir Ármannsson.
Trots Hanna Birna Kristjánsdóttirs avgång är skandalen inte på väg att ebba ut. I veckan väntas Umboðsmaður Alþingis, Islands motsvarighet till Justitieombudsmannen, ge sin dom över inrikesministerns agerande. Med tanke på innehållet i brevväxlingen mellan parterna vore allt annat än svidande kritik mot Hanna Birna Kristjánsdóttirs hantering av skandalen närmast en sensation.
I alltinget kommer oppositionen förmodligen att kämpa för att Hanna Birna Kristjánsdóttir ska besvara kritiken. Regeringspartierna anser däremot att saken är utagerad eftersom hon har avgått. Hade hon inte hoppat av skulle hon bemött kritiken i ett öppet och direktsänt utskottsmöte. Om hon formellt får en efterträdare innan rapporten offentliggörs undkommer hon skyldigheten att medverka.
Flera statsvetare anser att Hanna Birna Kristjánsdóttir inte hade något annat val än att avgå. Birgir Guðmundsson säger i Fréttablaðið att hennes ställning försvagats eftersom hon stannade kvar så länge. Hade hon avgått tidigare hade hon inte försvagats som politiker på samma sätt:
"Det som medieläckan visar oss är nödvändigheten att statsförvaltningen gör sitt arbete så professionellt som möjligt och att det inte är möjligt att ta några genvägar i en rättsstat."
Eiríkur Bergmann Einarsson säger i Fréttablaðið att Hanna Birna Kristjánsdóttirs hantering av medieläckan kommer att utgöra ett avskräckande exempel för framtiden. Därför blev hon till sist tvungen att avgå:
"Hon hade i slutändan inget annat val sett till hur saken utvecklades och lämnar motvilligt bordet. ... Hon hade motvilligt bara ett val. Dessutom har partikamraternas stöd varit halvdant. Detta är ett skolboksexempel på hur en fråga sabbas på varje nivå."
Ólafur Þ. Harðarson säger till RÚV att det finns tre saker som politiker bör lära av skandalen - att alltid ta misstankar om lagbrott på stort allvar, att ta medierapportering på allvar och att det finns ämbetsmän som vågar göra sitt jobb trots att de utsätts för obehag av en minister:
"Jag anser att isländska politiker kan dra mycket lärdom av den här saken. ... Jag tror faktiskt att om hon hade reagerat förnuftigt vid den här sakens början så hade det aldrig blivit annat än ett mindre problem för henne."
Både Bjarni Benediktsson och statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson säger i Morgunblaðið att Hanna Birna Kristjánsdóttir i framtiden kan bli statsråd på nytt. Sigmundur Davíð Gunnlaugsson lade i fredags skulden för avgången på samhällsklimatet och medierapporteringen. Vid ett möte med Framstegspartiets centralstyrelse i Höfn i helgen gjorde han i sitt tal på nytt samma analys:
"Aldrig tidigare har det varit så stor skillnad mellan den faktiska situationen i det isländska samhället och framtidsutsikterna i vårt goda land och situationens uttryck i debatten och förväntningarna för framtiden. Och även om debatten om samhällsfrågor ofta har varit oresonlig på Island har den sannolikt sällan eller aldrig haft den prägel som vi ser nu. Förtal, förkastelsedomar och destruktivt prat har aldrig haft en lika snabb väg till den allmänna debatten som nu. Till största del uppkommer detta hos en liten grupp människor som inte alls är representativ för samhället, men tidsandan är dock sådan att denna förvrängda bild får uppmärksamhet och sätter tonen för debatten. Det kan ha verklig och mycket negativ inverkan på samhället."
På nätet fick Sigmundur Davíð Gunnlaugssons kommentarer om Hanna Birna Kristjánsdóttirs avhopp enligt Vísir hård kritik. Bland annat ifrågasattes det om Framstegspartiets främlingsfientliga linje i Reykjavík utgjorde ett exempel på den sakliga och vårdade debatt som statsministern efterlyste, om Sigmundur Davíð Gunnlaugsson totalt tappat kontakten med verkligheten och om det var medborgarnas fel att en minister upprepade gånger ljög inför alltinget, utövade påtryckningar mot polis och åklagare, smutskastade andra samhällsinstitutioner och försökte förmå en chefredaktör att ge två granskande reportrar sparken.
Samma dag som Fréttablaðið och Morgunblaðið publicerade de av Gísli Freyr Valdórsson fabricerade uppgifterna kontaktade han Sigríður Björk Guðjónsdóttir. Han bad då om att få ut material från polisens utredning om de asylsökande som han själv felaktigt pekat ut som inblandade i människohandel.
Sigríður Björk Guðjónsdóttir höll i nio månader tyst om telefonsamtalen med Gísli Freyr Valdórsson ända tills de nyligen avslöjades av DV. Hon berättade inte om dem trots att han åtalades för brott mot tystnadsplikten. Hon fortsätter nu att hävda att hon inte kopplade honom till medieläckan. Sigríður Björk Guðjónsdóttir, som nu är polischef i Reykjavík, säger till RÚV att hon nu håller på att dras in i skandalen trots en "fläckfri karriär i arton år" och att hon "inte gjort något":
"Vi ser på rådgivaren som inrikesdepartementets och ministerns företrädare. Saken bereddes vid departementet och det var mer än en som arbetade med saken vid departementet. Jag hade inget skäl att tro att inte Gísli Freyr var en del av den gruppen."Men att kontakterna mellan polis och departement skulle gå till på det viset i andra distrikt förnekas i Fréttablaðið av flera andra polischefer. Ingen sade sig ha fått ett liknande samtal som det Sigríður Björk Guðjónsdóttir fick från Gísli Freyr Valdórsson. Dessutom ska en sådan här begäran göras skriftligen. Därför anser de polischefer tidningen talat med att frågan kan bli ytterst problematisk för Sigríður Björk Guðjónsdóttir.
Gísli Freyr Valdórsson hade heller inte rätt att be om information om de asylsökande. Han diarieförde den heller inte, vilket också är ett regelbrott. Sigurbjörg Sigurgeirsdóttir, expert på offentlig förvaltning, säger till Vísir att rådgivare genom sin koppling till ministern kan ge sken av att ha makt, men att de saknar politiskt ansvar:
"När ministerns assistent vänder sig direkt till ämbetsmän eller föreståndare ute på stan så kan föreståndare och ämbetsmän se på det så att den talar för ministerns räkning och ber om information åt ministern. Det som är dåligt i den här saken är att denna begäran om information inte gick efter departementets formella vägar, där det filtreras vilka som ska ha tillgång till vilka saker och vilket slags information. Det är sakens allvar som får som följd att ämbetsmannen hamnar i en dålig och svår position."
Här kan du läsa mer om turerna kring Hanna Birna Kristjánsdóttirs avgång.
